vi behöver någon som skrattar

Nytt norskt nummer, nytt norskt liv. här ligger jag. här ligger jag i mitt nya liv. jag trivs. jag ser till att trivas där jag ligger. det är något nytt jag har börjat med och det är fantastiskt. en ny era, en ny period. den kan komma att kallas "den glada perioden", men då en period är något som är övergående bör man vara försiktig. nej, försiktighet är alldeles för tråkigt. man bör kanske vara varsam. man bör. kanske.

nytt norskt nummer, nytt norskt liv. +47 41 38 99 54
om man ringer det numret kan man höra en man som harklar och frustar, pratar i tungor och kallar sig själv för "pladderpaktmannen". det kan även utvecklas till ett samtal om naturen.

hej då

iqavsaknadsindikation

I norge kan man heta Snorre Arsle. I norge har man namn istället för kroppsdelar.
/ Snorre Arsle.

som pudding av blod

Dom frågade vem den skyldige var och jag räckte genast upp handen. Jag var inte säker över vad, men skydig var jag. Det kändes tydligt både psykiskt och fysiskt.
Jag blev förd till ett trångt rum med dovt ljus. I ensamhet fick jag sitta, i ensamhet så länge att tankarna blev ljud och ljuden mitt enda umgänge, min enda tråd till verkligheten. Verkligheten, den svårdefinerade. Verkligheten som lyder sina egna lagar, men ibland verkar lyssna till våra.
Våra åsikter. Våra föreställnigar. Våra verkligheter.
För alla har vi våra olika, och vissa av dom delar vi med andra. Vi kommer överens. Vi samsas.
Dörren öppnades och jag blev utsläppt. "Hoppas du har lärt dig något, ditt jävla as!" blev det sista jag hörde innan musiken började spela och de glada och fina dansade mig till ro.



Färgen lila var central.

visa framfötter, gömma bakfötter

för länge sedan, långt innan jesus blivit påhittad, satt där en man vid ett dike. han vägrade att inse sina egna begränsningar och hade av den anledningen blivit vän med ett lejon. där satt de båda, diskuterandes i form av grymtljud och andra slags primitiva läten. plötsligt reste sig mannen hastigt, vilket triggade nedärvda jaktinstinkter hos lejonet som också handlade därefter
. på bara några sekunder (som är en tidskategorisering som inte var uppfunnen än,utan istället mättes i grymtljud och andra primitiva läten) hade lejonet avlägsnat både skin och nerver från mannen buk och fick sig ett ordentligt skrovmål. att vara lejon, tänkte han, är ju ganska schysst ändå.

gått i berg, har jag gjort. bland annat.

äh. jag har ingen inspiration till det här. skulle vilja göra musik. och rita. och skriva, givetvis. men kanske inte just blogg. nejnej, kanske istället något av värde, något med substans.
ja, bara att skrida, skrida till verket. åh vad jag ska skrida. jag ska skrida som det aldrig skridits förr. skrida på dagarna, skrida på kvällarna. skrida hit och skrida dit. men framförallt ska jag skrida till verket.

inrättad, uträttad, berättad

Platser man hamnar på, människor man träffar. Jag slutar aldrig fascineras av det oändliga utbud av upplevelser, ögonblick, intryck, insikter och annat mums som presenteras på livets buffe. För mig är det självklart att utforska alla rätter, ta så många tallrikar som möjligt går och smaka loss.
Visst, ibland (som i Lofthus på Hotell Ullensvang) kan man råka få sig en stor portion av rester från gårdagens vidriga mat, men med lugnet kommer desserten och den är som regel smakrik och färgglad. Men vad är en god måltid utan någon att dela den med, och sällskapet här består av såna där härliga människor, och då jag är en härlig människa själv dras jag till de mina och frossar i umgänge och vänskap.
Och i slutändan är det ju ögonblicken man minns, de små minnesbilderna man väljer att glädjas åt och spara i sin lilla minensbox innaför skallbenet. De aldrig sinande, de oändliga ögonblicken. Såna som finns runt hörnet, under duken, bakom farbror Evert eller varför inte i din egen hand? Det är bara att gå ut som en tom behållare och låte sig fyllas. Se så! Ut med dig och fylls!

Jag behöver kärlek. Jag behöver ge kärlek. Det är inget jag hymlar med och därför sitter jag här, med kärlek. den ges och den tas. Kärlek är bara ännu ett påhittat begrepp, jag vet. Men det står för någonting fint så jag väljer att använda mig av det uttrycket. Ibland använder jag andra uttryck, såsom "snaggad" eller "panikragg", men inte just nu. Inte just precis nu.

Jag har hittat Ben Harper. Han låg där och ville kramas. Vi kramades. Jag blev lite kär.
http://www.youtube.com/watch?v=ryLqfNwSSFE

Jag är kvinna, min penis till trots.

Jag svankar så att han ska tycka att jag är snygg. Jag låter honom tränga in i mig, jag vill det. Jag vill känna honom i mig. Men samtidigt som det sker, i samma sekund som han besudlar min själsliga renhet, fylls jag av vemod och ohejdbar ångest. Men det är för sent att stoppa honom nu. Han pressar sig in i mig likt en timmerstock i ett golfhål. Jag koncentrerar mig för att uthärda smärtan och ignorera blodet som rytmiskt skvätter ut medans det köttsliga maskineriet pumpar sin enorma lens. Jag försätts i ett dvalaliknande tillstånd och känner hur han taktfast pressar mig in i döden. varje millimeter är ett år av mitt liv, och han dödar mig ohämmat och djuriskt. En del av det eviga, oundvikliga kretsloppet, försöker jag tänka innan jag förlorar medvetandet.

När jag senare vaknar har han lämnat mig sargad och svag på golvet i en förnedrande position. För varje hopplöst försök att ta mig upp rinner resterna av hans pungsaft ut på golvet och bildar till slut något som liknar bokstäver. F börjar det med. Sen ett R, och slutligen ett A. Jag fnissar och inser vad som just hänt och letar snabbt upp en penna och en bit papper på vilken jag skriver:
Tack Fredrik Reinfeldt för att du våldtar mitt liv.

det är hår, hår i ansiktet

Mustaschen,
denna ansiktets smycke.
Mustaschen,
munnens egna bryn.

Som ett barn som frågar efter godis.
Som en samling hårstrån som växer ovanför läppen. Hårtstrån var yttersta syfte, vars förprogramerade arbetsuppgift, är att pryda och försköna. Pryda och försköna, men samtidigt ge karaktär och pondus.

Gillar du min mustasch ,gillar du den på riktigt?
Gillar du min mustasch, vill du ta på den försiktigt?

vad i helvete frågetecken

Han håller i bambu, detta starka träd. jag gillar bambu, skulle kunna ha det som namn, som mitt eget namn. det byter plats. istället för mitt namn : bambu.

i väntan på färden sitter bambu och läser.
han hör flickor, som fnittrar. det är fint tycker han. får det att rycka lite i kuken. det sexuella har aldrig kommit naturligt för honom och blandas därför med skam varje gång det dyker upp. och som följd försöker han kämpa emot. en strid dömd att förlora. men han är envis och sitter i skåpet under diskbänken och klipper av sin egen förhud. han skyller allt på förhuden. den ska ätas, så att han övertar dess styrka. först ska förhuden kokas, det vet ju alla. i med timjan och oregano, salt är det redan. sen bryner han det med lite lök för att ge karaktär och personlighet.det är segt, seg seg hud. för seg hud. förhud. han äter sin egen förhud och det slår honom lika plötsligt som hårt att han har blivit galen. när det skedde vet han inte och spelar heller ingen roll. förlösande ändå, att vara galen. man får liksom fritt spelrum. han tar med sig vad som är kvar av förhuden, dags att dela med sig av sig själv.

jag är sjuk nu. det blir fel, fel i huvudet.

Jag sitter här, här i Malmö. Det är en stad och samtidigt en del av något som kallas "skåne". Jag skulle vara bakfull om det inte var för det faktum att jag fortfarande är lite full. Det dracks flädervin. ett glas blev fler. ett glas var aldrig troligt. ett glas är aldrig roligt.

fort! springa fram till henne och pressa ansiktet mot hennes svallande fett, hennes oförmåga att sluta äta. komma nära det. gnida, snutta. kanske slicka lite på det. tungan vibrerar, sträcker den sakta framåt. snart är fettet på den. snart nuddas dom och allt blir dåligt.

"humanoria & samhälle" står det på en lapp ovanför datorn. dom skulle bara veta vem som sitter vid den, tänker jag. jag gläds åt min egen anonymitet. främlingar vet inte att jag är trasig inombords, dom kan bara spekulera. främlingar går att lura. främlingar är horor man ännu inte betalat för.
sluta.
sleuvta.

röka skepp, äta tårar. tankarna blir en pöl som man lägger sig i och försöker hjälplöst plaska. snart kommer dom och flyttar på mig. jag ser det i deras ögon.

lugn. jag är bara lite full och allvarligt sinnessjuk.

jag är så jävla trött

Hon tittar på mig, ångesten. Jag känner hennes dystra närvaro och måste anstränga mig för att hålla avståndet, för att inte attraheras av hennes bitterhet.
Skratter hjälper. Skrattet skjuter undan, vinner tid. Skrattet är belöningen.

jag gillar att drömma, jag drömmer nästan varje natt. jag har alltid drömt mycket. starka, tydliga drömmar. drömmar om männen som sitter där, som sitter där och planerar min framtid. männen som aldrig ler. männen som aldrig känner. männen som bara låtsas. men jag har makten, jag kan vakna.
jag kan vakna när jag vill.

Bomb knark terrorister

Ignorans är ondska. Denna respektlöshet, denna oförmåga att kunna lite på andra.
nu lyssnar dom på oss. nu kan dom höra vartenda ord, se allting vi skriver.

jag har sällan internet numera. vill skriva, vill faktiskt skriva. får styra ner det här snart.

återkommer. ska bara bomba bomba saker först bomba allt omkring mig och knarka knark bomb bomb knark bomb.
jag är terrorist som älskar bomber och knark.

knarkbomb.

terroristknark.

skorven i pannloben

Vi ligger knutna i varandra, du och jag. Plötsligt lever vi och andas samma partiklar. Jag har fått dig skjuten in i bihålorna, ner bakom halstappen, ut i hela systemet för att slutligen landa i känslocentrat för att explodera och lämna spår. En dag kanske jag tackar dig utan ord.
Som språket hjärnan talar som bara kroppen förstår. Som det en kram berättar med enbart köttets vokabulär. Som det en lukt förklarar och gör dig påmind om, utan ord, utan ljud. Men med känsla och microskopisk vidröring.

Fast jag kanske bara är lite kåt och ensam.

eftermiddagsbajs ur munnen

Det handlar om att viska när alla andra skriker, och skrika när dom tystnat. Det handlar om att sprida sina tankar, skvätta sina åsikter på andras och dela dom i mitten och ta varsin del. Det handlar om att blåsa på den svaga glöd vi kallar liv och se på fotboll. Ja, det är fotboll ikväll. En ganska meningslös företeelse där 22 människor gör saker tillsammans med en rund grej. Men det har blivit stort. Det har blivit populärt. Det är ett bra exempel på att man kan hitta det intressanta i saker som egentligen är meningslösa, bara man försöker tillräckligt mycket. det gäller allt. det gäller till och med skolavslutningar i kyrkan. Nej ok, inte skolavslutningar i kyrkan. men allt annat. Men kyrkan i sig kan lära oss andra saker. som att vissa människor är oförmögna att tolka symbolik och väljer att tro blint på vad som står i en bok som är över 2000 år, och att det i grund och botten handlar om att älska sina medmänniskor och respektera andras olikheter och åsikter. fast det är svårt eftersom att just kristna är så jävla tråkiga och trångsynta.

plus att jag är lite hungrig.

skynda med att leva?

Jag sätter mig tillrätta och låter livet ta mig ut på den där konstiga resan. Den där allt det verkliga händer. Den där allt det vackra sker. Den där vi skapar en framtid tillsammans och skrattar åt åren som gått. Du och jag och livet på vår resa genom tiden.

Ibland stannar vi upp för at iakta och analysera. Hopplösa försök att mäta tiden, att kategorisera, att få allt på plats. Sen ger vi oss av igen.

Jag kan göra vad du vill. Jag kan till exempel ha kostym på mig.
Eller sjunga dig till sömns.
Så länge vi inte missar att leva.
Så länge vi inte missar att leva.

snar framtid

Snart. bara timmar kvar nu. 15 stycken. jag har saker som måste packas och ett ruckel som måste städas. tiden får utvisa hur det blir med de sakerna. jag sitter ju tydligen hellre på "biblan". antagligen för att det är så jävla tråkigt att städa. ja, antagligen därför. det är faktiskt så tråkigt att jag oftast inte finner någon anledning att städa, utan accepterar smutsen som en del av mitt liv. nu för tiden har jag ju knappt några ägodelar heller, så då blir det ännu enklare att vältra sig i mänsklig avföring.
rör man sig inte smutsar man inte ner så mycket, menar ni. men det funkar inte riktigt så, smutset har ett eget liv. för att leva i symbios med smuts måste det finnas ömsesidig respekt.

men, jag måste varna er. livet som smutsig är inte bara ett problemfritt horisontalläge. det kan vara ensamt och kallt. en del människor kan vara mycket respektlösa och råa mot oss smutsiga, äckliga människogrisar. kommentarer om lukten. de stickande, dömmande blickarna som föraktfullt granskar ens fläckfyllda trasor. för att inte tala om det fascistiska sättet dom smular sönder brödet på, och sprinklar det på marken så man måste krypa efter det som en hund.

Det utvecklades till ett inlägg om smuts. jag vet inte vad jag ska säga. kanske borde jag be om ursäkt. kanske borde jag hålla huvudet högt och låta min smutsfana för evigt vaja i frihetens vind.
nu skäms jag. jag skäms.

trånga trikåer till tråkig kritik

Jag är inne i en sentimental period nu. Jag har alltid gillat de perdioderna. jag tycker det är vackert med det sköra, det nostalgiska. det är ofta under de perioderna jag granskar min historia, och även denna gång kan jag dra slutsatsen att mitt liv har varit , och kommer vara, fullproppad med friska vindar av psykos och mentalt kaos. härligt. det bästa jag någonsin gjort i mitt liv är att bli galen.
det är dock inget för alla. det krävs fortfarande balans.
mänsklig, jordslig balans. universell balans. svansbalans. krans.

Och snart, mycket snart om man jämför med den evighetslånga död som väntar, kommer jag hem. hem till den lilla stad jag från de första andetagen blivit piskad med livets ris. söderköping. underbar stad att växa upp i. värsta tänkbara jävla ställe att bli kvar på.

men det ska bli skönt som fan att komma hem och varva ner lite. träffa familj och de ynka droppar vänner jag har kvar i misärhålet (söderköping).

nej. nu är det NOG SÄGER JAG! GE FAN I MIG! LÄMNA MIG I FRED!


(jag älskar er)

the man of rubbish

bakfylleångest. kanske lite vanlig ångest också. behöver kärlek. mänsklig kärlek. kanske lite från en hund också. hundar duger. hund är tillräckligt.

ge mig kärlek eller ge mig hund.

fnittriga flickor

Tillvaron, du vet. den börjar ordna sig. snart åker jag till jakob och snuttar lite kudde. jag gillar jakob, han är en underbar människa. sådär konstnärligt disträ, ett genuint orginal. om jag ändå hade varit kvinna, kan jag börja tänka om honom. då slutar jag tvärt och tvättar de äckliga bögtankarna rena med terpentin och vodka.

idag har varit, och kommer förhoppningsvis fortsätta vara, en bra dag. vad som gjort, och förhoppningsvis kommer fortsätta göra, den här dagen till en bra dag har jag inte riktigt förstått än. onödigt att spekulera så länge jag är glad, spekulerar jag och trotsar därför mig själv ytterligare en gång. jag är en olydig jävel. en trotsig rebell. har alltid varit. larvigt. menmen.


njuta av dagen. njuta av stunden.

kul

Fy fan vad jag har skrattat åt det här. bra skit. kul skit. skönt att skratta. Flight of the Conchords heter dom, värt ett intitt.

här är till exempel en länk till dem:
http://youtube.com/watch?v=ZbbxA8a_M_s&feature=related

tendens till tandem

Snart sitter jag i ekan min, tvingad till att ro.
Vägen hem är lång och hård, och i motvind vill jag tro.

Jag är fylld av en sorts glädje. det hela är gemytligt och något jag starkt rekommenderar. Det spelar ingen personlig roll vilken sorts glädje det är, varken för mig eller dig. men kanske för de andra. det är alltid de där andra jävlarna som kommer och stör. fy fan. fy fan så at det gör ont.

jag har ingen egentlig inspiration till bloggandet. jag behöver antingen det eller tips om vad jag ska fylla tomrummet med, för tomrum är till för att fyllas. kanske inte, men det är en möjlighet och möjligheter är något att fullfölja. ibland. kanske.

går hem. ligger och lagar friktion. ritar vänner på tapeterna som jag försiktigt nuddar. dem har sex med varandra. dem har sex med alla utom mig, och ändå är det jag som styr. jag är dum i huvudet.

brygga (gå ner i)

Människor ser ut som insekter om man tittar från tillräckligt långt avstånd. Det tycker jag säger allt.

non sense

Päron. Kastar vindruvor på dom. De är mindre, men fler.
Precis som oss, vi som ifrågasätter , vi som blivit galna.
Det är oundvikligt, jag vet, så det är ingenting att vara rädd för.

damp ner i backen

Det är farligt att leva. Det är så farligt att man kan dö. Ett slags livsmotto som försätter mig i alla möjliga galna situationer. Och jag, jag bara ler och rycker nonchalant på axlarna.

Så lite fritid. Så lite mental utmaning. Så mycket norge. Så mycket, mycket norge.


Sen blir man kåt också. Det är i vägen. Det passar inte just nu. Man försöker ignorera det, pressa det tillbaka in i könet, där inne i kärnan. låta det ligga där tills det passar bättre, tills det är dags. Det blir en kamp. Det slutar med tårar och sår över hela kroppen. Sår som skrattar och spottar. Sår som vill att man ska knulla lite, sår som inte accepterar ett nej. Sår över hela kroppen.
Man har förlorat. Man tar på sig själv.

kanske skriver någonting vettigt.

Sol. solen. den har kommit tillbaka från sin resa. tillbaka hit till mig, där jag för tillfället befinner mig. jag gillar den och jag hoppas den gillar mig, trots att den ger mig cancer.

ja. inte mycker mer att tillägga denna gång. solen tar upp allt mitt intresse och jag ska därför gå ut till den och fortsätta odla min mustasch.

ja, mustasch.

bokstavligt otalat

Jag är kär i en man på torget. Han sitter där nästan varje dag. han har inga ben. han lever till synes på att vifta en mugg fram och tillbaka framför sig i vilken vissa förbipasserande lägger någon form av valuta. jag plågade honom i början genom att låtsas lägga mynt i muggen. men det var inte mynt, det var småsten. det tog inte långt tid innan han genomskådade mig, och var en lång tid skeptisk till mitt fortsatta närmande av muggen (hans arbete). men det hela fortsatte och vi har nu utvecklat en komplicerad relation som är helt utan verbal kommunikation. den nådde sin kulmen när våren började ta vid. efter en lång dags muggviftande ville han hem, så jag beslöt mig för att vandra med en bit. jag märkte snabbt att han litade på mig, till och med så mycket att jag fick hålla i repet och dra hans lilla skateboard. man kommunicerar på helt andra nivåer i avsaknad av ord och ben. ord byts ut med rullande tystnad och konstiga minspel.
vi var plötsligt hemma vid hans container och han bjöd in mig på lite smuts. jag tackade genom att massera hans benstumpar och dekorera dem med en gammal spritpenna jag hittade. den vänstra stumpen fick bli en blomma, den högra blev en hund som rökte en cigarr till en pratbubbla som löd "hundmums". jag var besviken på mig själv men tröstades snabbt av att han inte förstod svenska.
sen satt vi bara där i samma tystnad som förde oss samman. gubben utan ben och killen utan sans. vi var och är fortfarande ett vackert par och två små delar i något större än vad som är möjligt för en människa att förstå. därför nöjer vi oss med att bara finnas tillsammans. finnas tillsammans i tystnad. det är lätt att älska en människa som är helt tyst.
du och jag och stumpen. stumpen jag och du.

jag lägger mig ned och tänker på dig

Visst har jag saknat förut, men aldrig såhär äkta. saknad blandat med önskan. vad skulle vi då göra tillsammans? bygga kojor i träden? bygga kojor på marken? bygga en jävla massa kojor?
vi skulle kunna sätta oss på stora plastsäckar på vintern, överst i en backe, så att vi skulle glida ner ner ner. Vi skulle kunna viska varandras namn baklänges. Vi skulle kunna göra fel och skylla på varandra eller kramas i ett varmt bad. Vi skulle kunna gömma varandras kläder. Vi skulle kunna steka varandras kotletter. Min i smör, din i olja. Du är rädd för att bli tjock och jag tycker du är så jävla fånig.

Men jag sitter här istället. Jag sitter här och önskar. önska är fint. sakna kan göra lite ont.
men man vänjer sig, lär sig hur man mår dåligt på det bästa sättet. må dåligt rätt. må dåligt fel.

vi hörs då.

tävling i att födas vacker

Han drömmer om att ta på det döda barnet. Natt efter natt. Men det är inte det som skrämmer honom. Det som skrämmer honom är att han alltid vaknar med ett leende.

Jag rensar lagret igen. En möjlighet jag ser. Jag ser en möjlighet. Det kallas laptop och kostar pengar. Jag vill ha en sån. Jag ser en möjlighet. Ingenting faktiskt, någonting möjligt.

Bakom högarna av mänkligt smuts hörde jag dig ropa. Tiden var inne, förändringen nära. Vi skulle tvätta oss tillsammans och sedan sitta där, rena och nya, spontana och mottagliga.

imploslible is nothing.

jag ber om ursäkt.

Deja vulva

Föga förvånande har det inträffat igen; passet har försvunnit. Någon beslöt sig för att ta på sig min jacka och gå iväg med den för att aldrig komma tillbaka. Jens såg honom, men trodde att jag hade en annan jacka på mig den kvällen och att det därför inte var min. Lyckligtvis hade jag proppat ner alla mina tänkbara värdesaker i jackan (förutom min dyrbara ipod som jag redan blivit av med) såsom visakort, norskt betalkort, kombinerat tåg och busskort som är avgörande för att jag ska kunna komma till jobbet och så givetvis min enda källa för identifiering : passet. Nu är jag ganska, så att säga, fucked. Jag behöver giltig legitimation för i stort sett allt i det här jävla landet. jag kan inte få något nytt betalkort utan det. Jag kan inte få något nytt kombinerat tåg och busskort som är avgörande för att jag ska kunna komma till jobbet utan det. Jag kan inte sälja min kropp i mörka gränder u.. jo, ok, EN grej kan jag göra utan giltig legitimation. Nu råkar ju den grejen lyckligtvis vara det enda jag lever för. nej. det är inte sant. jag har faktiskt aldrig sålt min kropp. inte för pengar i alla fall. ska sanningen fram har jag mest betalat för det själv.

Nej, här kan jag inte sitta och masa. Saker måste hända. stenar måste vändas. händer måste tvättas och någon måste skändas.
Nu blir det säkert en resa till oslo. Det enda positiva med min konsekventa oförsiktighet är att det leder mig in på nya, spännande stigar världens stora skog. eller skog, det finns ju snart inte kvar några skogar. mer, gator. ja. i städer. kanske lite på landet också ibland. sånt går det inte att veta i förväg.

Ömkandet är färdigt nu för den här gången.
Men det återupptas gladeligen nästa gång passet försvinner.

Jag passar inte med pass, eftersom jag aldrig passar passet. Låter fånigt, men det är sant.

mänsklig blandras

Det snöregnar ute. det är kallt och blött. utomhus alltså. inne är det bara kallt.

jag jobbar i en köttchark. jag säljer delar av döda djur över disk. delar av döda djur över disk. klingar fint i munnen. säg det. testa. mumla eller skrik. delar av döda djur över disk.

" Det går inte ens att skratta åt, det är Bara tråkigt och hemskt.. Handla mat och laga den.. ensam.."

gen väg

En liten kärna. Skygg. Med ett offensivt yttre.
Rädd för att blotta sig. Visar bara skalet.
Som hår på ett marsvin. Som marsvinshår.

sexuell under visning

Jag har börjat glömma saker igen. Ganska totalt. Det blir mest påtagligt när det är alkohol inblandat. Jag kommer vissa gånger inte ihåg nånting. alls. detta är något jag i övrigt är van vid, men inte så frekvent och mycket. nu handlar det om minnesluckor varannan dag och speciellt varje enskild gång jag dricker. men jag ser det givetvis som nånting spännande. igår kom det t.ex. en kille och knackade på vår dörr vid halv två. han hälsade som om vi kände varandra och gick in i hallen. jag fattade inte ett skit (jota). det visade sig att vi hade träffat varandra några dagar innan när jag var full och jag blev bjuden på fest. jag ska gå på den festen och det kommer att vara kul. jag kommer att trivas. någon kommer viska i mitt öra. jag fnissar, och går hem.

Jag tror det plötsliga minneshaveriet går hand i hand med hur jag jobbar. men det spelar ingen roll. det är ingenting jag får pris för. ingen bryr sig egentligen, mer än jag själv litegran och kanske nån kompis eller familjemedlem eller liknande som glöms bort. men vafan, jag tänker inte försöka. jag låter min hjärna leva sitt eget liv, så sköter jag mitt. inte bra att lägga sig i för mycket. sånt gör jobbiga jävlar eller såna som "bryr sig".

jag börjar för övrigt bli lite trött på kycklingwraps. men det talar jag tyst om. lite i smyg nästan. som att det är något jag döljer. något jag skäms över.

mitt psykiska maraton

Jag harklar ur mig det sista här till er. ni får mitt avskrap. ni får mina mentala rester. det rena guldet behåller jag för mig själv, hårt fastankrat i min hjärnbank. där stannar det tills det sakta börjar ruttna inifrån. efter ett tag är det dött och inte mer än ett fragment av den underbara tanke den en gång var. så går det om man är lat. så går det när man äter pipskägg istället för frukost. m an klarar sig inte på pipskägg. och frukosten är ju starten på hela dagen. det är under frukosten man sätter ribban, strukturerar hur den resterande delen av dagen ska te sig rent energimässigt. och så kommer jag med mitt pipskägg. man blir så trött alltså.

nu var det första segmentet urharklat. och där det första tar slut tar det andra vid, och vi går längst pälsmattans kanter och stirrar på varandras fötter. vem ska nudda pälsen först? du tar steget. du nuddar lite päls. du nuddar lite päls till. sen nuddar jag lite päls och plötsligt nuddar vi båda päls och inte bara pälsmattans päls utan varandras. din päls och min päls. men med så lite yttre päls, som vi envisas med att ta bort på bestämda delar av kroppen av kosntiga anledningar, söker vi oss till den inre pälsen. din inre päls är mjuk, stor och fluffig. smeker sig mot din inre vind så som en manet rör sig i vatten. nästan i utrarapid.

nej, säger du och slår mig i ansiktet. aldrig ska man få tvinga någon.

Vem är du och vem tar du på?

Sent på natten går han ut och smetar vårtvirus på hemlösa. Det är hans sätt att ge tillbaka.

Sen, senare, kastar han sitt blod överallt omkring sig. Blodet skvätter okontrollerat medans han skrattar med innerlig glädje. Det är hans sätt att stänga av. varva ner. koppla från.

Och medans medvetandet smyger sig iväg ler han förnöjt och undrar om han kommer att vakna den här gången. Kanske i en pöl av urin.

Nu är det dags nu är det dags för kycklingwraps.

sista minuten inlägg

Jag arbetar med förändring, utveckling och lite snusk vid sidan om. nej, inget snusk. det blir inget snusk alls faktiskt. inget snusk här inte. jag går bara och lagrar på mig massor. hela jag är fylld med lagrad snusk. det skvalpar omkring där inne. behållarna är nästan fyllda. snart spricker dom. snart vill snusket ut. som i filmerna dom aldrig visar mig.

Jag känner igen det där. Det låter bekant. Jag ser också framåt. jag är inte ett litet avskrap. jag är äkta. en perfekt kombination av det psykiska och fysiska. ett perfekt exempel på lögn. osanning.

sen drogs skynket bort lika plötsligt som aggresivt. svårt att finna ro med min nakenhet, min nakenhet och alla blickar. varje enskilt öga ger sitt kritiska betyg.

äsch. nu går jag och köper öl istället.

min syrgastub i livets hav

jag har ett norskt nummer nu, till vilket man kan ringa om lusten att prata med mig tränger sig på som en ovälkommen vårta. eller en välkommen vårta. man kan ringa till mig i alla fall.

nummret är 41340257, med 0047 innan. det är upplagt lite som ett pussel, så man har nånting att se fram emot. eller förakta. vilket som.

nog om allt nu. dags att take it to the bank, man.

" some are born to sweet delight, some are born to the endless night."
/William Blake, en skön snubbe

abstrakta drömmar från en alternativ verklighet

Rapport från biblioteket, där jag garanterat spenderar en timma varje gång tillfälle ges. En timma är vad som givs. En timma, helt gratis. Tacksamt men inte tillräckligt.

"Vis att du är glad i mej genom att köpa en strumpa till mej." Meningen är från lärare til elev. En elev från ett annat land, en annan kultur, möjligtvis muslim. Hon får lära sig hur man prata norska. Varför vet jag inte. Det enda jag vet är att jag har klarat mig otroligt bra utan den meningen hela mitt liv. Eller? Är den kanske stommen till nordens samhällen? Det kanske är en av de viktigaste meningarna att kunna för att ta konstruktiv plats i dessa regioner. Den berättar ju inte minst hur jävla sjukt vi ser på uppvaktning. Sjukt eller inte så vill jag att någon ger mig en strumpa. En strumpa som säger "jag är glad i dig". Jag skulle kanske spara den i ett litet skrin.

I övrigt är jag anställd på Adecco, världens största bemanningsföretag. Anställningen tillåter plötsliga telefonsamtal där främmande människor hetsar mig till att vakna och skynda till en ny arbetsplats. Anställningen tillåter också lite längre uppdrag, som i mitt fall att sitta i en kassa och höra ljudet av diverse varor som BLIIIIP BLIIIIIIP:ar in en en maskin som räknar ut hur mycket pengar som ska tas och hur mycket pengar som ska ges tillbaka. Det jag som anställd gör är att trycka in några koder. Men det är bara än så länge. Ingen, förutom möjligtvis gud eller någon på Adecco, vet vad nästa uppdrag blir. Det kanske blir som servitör. Det kanske blir i något fattigt jävla kök. Det kan också bli i en helt annan kassa. Allt det där får tiden utvisa. Och adecco. Eller möjligtvis gud.

Än så länge har inte vistelsen burit den sorts frukt jag sökte. Dvs. pengafrukt. Den största prövningen har än så länge varit att klara sig på de futtiga kroner jag haft och att installera mig i ett kollektiv i en främmande stad. Det svåraste är att inte ha en kvinna (av typerna mamma, flickvän eller syster) till vilken man går om man är hungrig, och som följd får något att äta. Plötsligt står jag ensam i ett landskap av främmande köksredskap. Jag känner igen dem. Jag vet att man kombinerar saker som går att köpa i t.ex. affärer med sakerna man kan hitta i köket, gör något jag ännu inte riktigt förstått och sen äter man upp det och tycker att det är gott. Ibland kan man även unna sig något extra, vilket man har i åtanke när man införskaffar sig produkterna för ändamålet (i t.ex. en affär) och går sedan till det så kallade köket och praktiserar de små ritualerna som krävs för att man sedan ska kunna äta och tycka att det är gott. Men övning ger färdighet och en dag, en lycklig dag, kanske jag har förstått hemligheterna bakom det mystiska köket. Det får återigen tiden utvisa.

Tiden utvisar många saker. Förhoppningsvis det man behöver få utvisat för att fortsätta få tiden att utvisa saker. Tiden gör egentligen inte ett skit. Den bara färdas framåt. Fast det kanske den inte alls gör. Det kanske är vi som färdas framåt. Tiden kanske inte ens finns. Den är ju bara ännu ett begrepp på något vi inte riktigt förstår. Skitsamma. Jag är hungrig och sjukt trött på fiskpinnar.

Något som är väldigt aktuellt är att ordna ett norskt telefonkort, vilket gör det möjligt att i alla små intervaller få prata med nära och kära. Om detta kommer det mer. Var tålmodig. Lek lite med ett barn. Klappa det kanske försiktigt på huvudet. Håll det kanske lite i en av de små händerna. Gör vad fan ni vill, sen hörs vi kanske.

Nu ska jag se om jens är här. Han brukar skynda hit från jobbet. Sen är det hem till fiskpinnarna, de tråkiga, avlånga fula jävla fiskpinnarna. Kanske tittar lite på tv. Imorgon ska jag sitta i en kassa.

HA DET BRA
och
PÅ ÅTERSEENDE!

resan utan namn (norge)

Snart åker vi iväg. vi ska bo i ett hus. med andra människor. dom ska få se oss. tillåts titta på oss. där kan finnas en ny vän. där kan finnas främmande skägg. där kan finnas skrämmande växt. ingenting jag vet nånting i förväg om. spännande. jag vet att det finns en tv. någon ska ta med sig en dvdspelare. en annan männsiska, nån annanstans, kanske behöver den mer. men det tar jag ingen hänsyn till. sen får tiden utvisa resten. resan tar sin början den 4:e januari, och kanske aldrig slutar. återigen spännande. mycket är spännande om man bara låter sig känna det. öppnar sig för spänningen. öppnar sig för främlingen. öppnar sig för främmande skägg. jag vet att det finns en tv.

jasså? är det sant?

" försök komma till en positiv punkt, en optimistikt tankegång och syn på dig själv och livet och sen stanna där! skit i att undra. det går inte att förstå allt. det går inte att känna allt. det går inte alltid att förstå vad man känner. och man känner inte alltid det man förstår. du ser, så invecklat men ändå så simpelt. "

idag har varit dagen för beslut. idag har varit den långsamma dagen då man vaknade upp bakfull liggandes hälften på en stol, och hälften i en säng. nu kvarstår bara att sätta fart på atomerna. en liten partikelskjuts och sen iväg för alltid!

sång

Wikipedia

(Omdirigerad från Sjunga)

Hoppa till: navigering, sök

En sång är en relativt kort musikalisk komposition avsedd för den mänskliga rösten, med eller utan ackompanjemang av musikinstrument. Sången kan vara avsedd för en enda person, en sångare, men förekommer också i många andra former, som duett, trio, eller för ännu fler röster. Sångtexter är ofta poetiska, med eller utan rim. En sång utan text kallas vokalis. Sånger kan indelas i en rad olika kategorier, se exempel på sångformer nedan.

Sång kan förutom att beteckna en komposition även avse själva aktiviteten då man sjunger, och innefattar då även det tekniska och konstnärliga utförandet. Ifall en stämma omfattar mer än en röst talar man om körsång.

unk

lördagskväll. rummet. sitter i rummet igen. vill, jag vill jag vill. inte vara här. åka iväg, nytt. känna leva skratta. huvud smärtar. irriterad.

idag pratade vi om förr. tiden innan tiden nu. det var trevligt. vi skrattade. ibland måste jag ha hjälp att inte glömma bort mig själv. att inte stänga av. känslor. likgiltig. avstängd. kall som is. sen skratta.

och på morgonen kunde vi skita i allt annat och bara ligga kvar i sängen. alldeles tillräckligt. lyckliga.

ögon över bordskanten

skinn. det bara ligger där. ligger där och skäms.

100

Jag vill kanske träffa en kvinna eller nåt. ha en liten romans i en främmande miljö. där det nya är spännande och konstruktivt och kvinnan är en produkt av min egen fantasi. där kanske jag inte skulle bli sårad. jag skulle kunna vara stark och självständig. kvinnan skulle kunna vara en utfyllnad av mitt inre tomrum. när vi träffades skulel det kännas som två borttappade pusselbitar som klickade ihop och bildade en underbar helhet, en sammansat enhet. kvinnan skulle kunna vara min mentala lärare. kvinnan skulle kunna vara jag, tills jag kanske en dag är tillräcklig för att möta en riktig kvinna. en riktigt fin en. som typ ler och är gullig och sånt.

jag vill promenera. jag ska göra det snart. lyssna på musik och vandra lite. kanske glida förbi morsan och se om hon har nån schysst mat. det väsentliga är själva vandrandet med ben kombinerat med lyssnandet av öron. på musik.
idag blir det nog Thom Yorkes "the eraser" eller Robert Plants "mighty rearranger".

Tack för tiden.

i vänteläge

Strange days have found us
Strange days have tracked us down
Theyre going to destroy
Our casual joys
We shall go on playing
Or find a new town

Yeah!

Strange eyes fill strange rooms
Voices will signal their tired end
The hostess is grinning
Her guests sleep from sinning
Hear me talk of sin
And you know this is it

Yeah!

Strange days have found us
And through their strange hours
We linger alone
Bodies confused
Memories misused
As we run from the day
To a strange night of stone

/ jim morrison, strange days

smutstvål. ansiktsmask. och lite, lite barnkör på slutet.

Ingen ser, alla bara tittar. jag blir rabarber i ögat bara jag tänker på det.

idag skulle jag raka min mustasch, så var det bara. bestämt och klart. nu har jag sett fånig ut länge nog, tänkte jag. det räcker ju med att jag är fånig. man skulle faktiskt kunna likna hela min existens vid min mustasch. dom där långa fjunen som likt solblekta daggmaskar söker sig upp ur överläppsmarken. jag ska ju på anställningsintervju om två dagar också. då kan man ju inte kliva in och se ut som en kille med daggmask i överläppsmarken liksom. asså, de e ba sååååååååå fel asså.
jag rakade den inte. mustaschen alltså, jag rakade den inte. den är kvar. den sitter i min ansiktsrabbat. imorgon. då måste det ske. då dödar vi den. eller vi, jag dödar den. jag skulle inte kunna tänka mig att någon skulle vilja raka min mustasch. vi? nej nej nej. jag gör det ensam, anonym för mig själv i det mörka badrummet.
jag duschade idag utan att tvätta håret. nej. nej det gjorde jag inte. jag duschade faktiskt inte alls. man blir ändå inte ren i sinnet. smack på´t bara!

jag rensar mitt eget avlopp. jag rensar mitt egna avlopp. jag rensar avlopp, helt enkelt. skit samma i om det är ditt eller mitt. lägg ingen vikt i det, huvudsaken är att avlopp blir rensade. varför skrev jag smack på´t bara!

igår skrattade jag enormt mycket. det var förlösande. utlösande. källan till skrattet var ett högt aktat kassetband vars innehåll är två fulla ungjävlar som primalskriksimproviserar till gitarr. fast det är bara högt aktat av oss, mig och jens. ja, för att det är vi som primalskriksimproviserar. till gitarr. på kassetbandet. av oss.

utan pastej skulle ingen bli lycklig. stämmer visserligen inte men det får mig att bli glad.

(lite, lite barnkör)

bara. för. att.

jag skriver inte så frekvent. jag har inte så många läsare tror jag. en annan anlednign är att jag är extremt lat. extremt faktiskt. jag väljer bort simpla och triviala saker medvetet individuellt rättfärdigad av tankar som "äh" eller "jag orkar inte" och försöker inte ens finna något fel med det. jag inser att det absolut inte är något som helst fel med det, eftersom fel är något individuellt i sig, såvida det inte påverkar min mentala hälsa. min lycka. vilken lycka? jo, den jag inte har. men varför har du den inte? kanske för att jag är lat.

alla känslor man har är inställningar. känslor är inget annat än intryck och inställnig på det sättet att man själv kan påverka intryck och inställning och på så sätt försätta sig själv i en positiv omgivning genom en slags psykisk positiv övertalning. intrycken måste först gå genom ett mentalt filter och det är där inställnignen kommer in. ett plötsligt intryck går (inte för mig i alla fall) inte att manipulera direkt eftersom att det är just ett plötsligt intryck, och sånt tycker jag att man ska välkomna. tricket verkar ligga i den efterföljande tankeprocessen och assosiationerna som medföljer. skit i att må dåligt, helt enkelt. i alla fall på ett destruktivt sätt. jag kan ibland tycka om att vara nnedstämd, lite ångestfylld. jag får kreativitet av det och det känns mer äkta än några andra känslor jag stött på, men det kan lätt bli för mycket. viss ångest går inte att förinta, den är ständig och den är total och den är där för att stanna, men skit i att låta den ta över. du är du och du kanske har ångest men du är fortfarande du och du råkar ha ångest och då är det ju du och du kan göra vad fan du vill så länge det inte är helt orimligt och till exempel strider mot naturlagarna. skitsamma. jag blev trött och jag är som sagt lat.

nån dag kanske jag gör nånting seriöst, med hjärta och själ. lägger ner tid. försöker. kämpar. oj, vad spännande. det har jag faktiskt aldrig gjort. inte med nånting faktiskt. inte fotboll. inte måleri. inte ens tvspel. jag är bekväm. jag är lat. jag är rastlös. men jag tycker att livet är spännande och det består ändå bara av ögonblick och ögonblick är diffust men för mig någonting med början och slut och det finner jag nån slags tröst i.

amen för fan.

Runt en utbränd lägereld

Vårdnadstvist. vätskebrist. lingvist. trist. javisst. sist. ville egentligen bara tipsa om en total sida för alla som vill veta vad ord på svenska heter på engelska. man skulle kunan säga att det är en slags ordlista, fast på internet. http://www.tyda.se/ hej då

1. göra något med minneslucka-korten

Meningen med livet är andra varelser! Meningen med människans liv är andra människor! Plus rolig bild.

mittbena på sidan

blinkar till. rycker upp dörren potatis.

konstigt jävla skrivet. förstår inte alls vad det betyder. men det gör ingenting. jag behöver inte förstå. ge hän, säger jag. ge hän, skriver jag. ge hän, tänker jag.

mina malätna filtar blir spännande kläder. han ger mig klartecken och smisk samtidigt och vi fnittrar lika rent som när vi var småflickor. pelikanen skriker och jag hinner inte fylla hela badrummet innan ansiktet svider. spänner musklerna. drar krattan över skattkistan. krattar skattkistan. krattar skatt. krattar kista. spänner kratta skratta kista.

rymmer till rymden. rymmer till rymdrolf och rymdrolfs hundar två, Bixten och Ceasar med c. i rymden kan ingen höra mig svära. i rymden kan ingen se mig räkna. förutom rymdrolf och rymdrolfs hundar två, Blixten och Ceasar med c med c med c som i Ceasar med c. med c. sleuvta!

grill

nu är det kanske dags igen. åka. fly. finna. jag blir lite till mig.

tankar är mer än ord

torkar bort med trasan. finns inte. den finns inte. sätter på mig stövlarna. av hud. din hud. springer yra varv omkring. i köket kanske. varv efter varv. omkring. ångest börjar växa. all ångest. min ångest och din ångest. så jävla ensamt här. så rädd. liten och rädd. liten i mig själv. och väggarna börjar krympa. rummet blir för litet igen. det finns ingen dörr. men vafan det finns ju ingen dörr. hur i helvete ska man komma ut? det går ju inte. panik. väggarna fortsätter att krympa och det finns ingen dörr. väggarna kan vara ditt skallben som snart kommer mosa hjärnan. för mycket tankar. för många mörka jävla tankar. dom snurrar så fort. jag stirrar på klockan som hunnit växa sig ofantligt stor och tickar nästan sönder mina trumhinnor med visarnas enorma markeringar för stulen, död tid. ser mig själv. jag springer. jag springer i min hall som plötsligt är överdrivet lång och häpnadsväckande smal. jag kommer till köket. jag sticker kniven i hjärtat i ett enda hugg och vrider om. jag gör det om och om igen. hallen, köket, kniven. måste vara den enda utvägen. jag ser det ju så tydligt. du vaknar upp. du vill gråta men du är för skrämd, för ledsen. kanske finns det någon. kanske finns det någon annan än mig. som kanske vågar. som kanske förstår. kanske finns det någon annan än mig.

ankomst 14:30

Solen får fritt spelrum idag. molnen tar en paus och låter strålarna lysa upp jordskorpan och det mesta runt omkring. jag blir på lite bättre humör när det är ljust, och speciellt när det är varmt samtidigt. det varma har det blivit lite dåligt med den senaste tiden och snart kommer den där jävla vintern och jävlas. men jag försöker. söka jobb och städa rum står på dagsagendan. kanske får bort den återkommande ångesten. en liten stund i alla fall, försöker jag optimistiskt. duga. att duga, räcka till.

framsida stupoläge! fort!

Farbröder spelar boule. jag tittar på. boule, ett spel med stålklot man ska kasta så nära ett mindre stålklot som möjligt är spelet dom spelar. det går alltså ut på att kasta några stålklot nära ett mindre stålklot om och om igen tills någon utses som vinnare och dom tycker det är roligt. det ska dom dö för, tänker jag och låter samtidigt ögonen scanna över ett porrtidningsomslag som nästlats sig in i tidningshyllans annars så anständiga utbud.
Framför mig väntar evighetens ingentinghet tänker jag plötsligt och styr nästan genast som följd av det in på tankar om ifall ingentinghet är en korrekt börjning enligt dagens vedertagna språkbruk eller inte och fastslår glatt att det skiter jag fullständigt i.
Bestämmer mig för att skratta ikväll. varför inte undrar jag retoriskt, det var ju så kul sist. småglor lite på farbröderna igen, som nu malts ner till kategorin "gubbarjävlar" för att ge utlopp för den lite mörka, morbida sidan. etappvis den här gången, har jag lovat mig själv. kan ändå inte hindra mig och målar upp en för mig festlig bild av hur gubbjävlarna i rent förlustraseri placerar bouleklot i de mest bissara bouleklotsmiljöerna som kan hittas på en mänsklig kropp. ler lite åt ordet bouleklotsmiljö och undrar vad min kropps bouleklotsmiljöer har att erbjuda ett nyfiket bouleklot som tagit sina första stapplande rullningar ut i världen i jakt på den rätta bouleklotsmiljön. plötsligt reser jag mig upp och börjar gå och jag kanske aldrig stannar och det gör mig så jävla rädd.

ordbajs

Fyller munnen med drickyoghurt. tittar kanske på ett litet barn, ett småbarn, som kanske leker och är fri i sinnet. tänker att snart blir du också olycklig och rädd, lilla barn. snart lär du dig. snart blir du tillsagd. kanske klarar du dig undan. kanske blir du stark och självständig. har munnen fullt med drickyoghurt. sväljer när det börjar surna, låtsas jag. drickyoghurt är bättre än alkohol har jag nu konstaterat. impulsköper ett äpple och känner mig nyttigt spontan.

nån helt annan stans blir någon sårad. det kommer tårar. det gråts.
nån helt annan stans blir någon tröstad. det kommer tårar. det gråts.

att knulla är en drift. en drift som blivit omvandlad till bekräftelse, rent nöje eller varför inte ett sätt att tjäna pengar? sätter på mig mina finaste kläder och känner mig ful. skitsamma. jag orkar inte bry mig längre. att vara ful, att vara äcklig, att vara dum i huvudet är den insiktsfulles riktlinje eller den naives välsignelse skriver jag utan några som helst belägg än mina egna. det skiter jag också i. hellre går jag sexlös än att osäkerheten låter mig glida in. det händer. det kommer skam. man kan känna sig smutsig.

ta inte allt på så jävla stort allvar din jävla idiot! det är bara ett råd. jag tänker då fan inte göra det. jag känner inget behov av att passa in i en värld full av skådespel. jag är hellre regissör över mitt eget meningslösa liv.

luktar lite svett. tycker om att lukta svett emellanåt. en förföriskt doft. intressant. jag kanske tvättar bort den, jag kanske tvättar bort den snart.

funk

Torgny, ett namn som skär sig lite enligt mig. som svider lite i öronen, bränner små små sår. torgny, ett namn att hata. torgny, ett namn att avsky.
annat folk (inte jag) tycker kanske om namnet torgny, eller så tycker dom (andra, inte jag) kanske ingenting alls om det. ponera då att heta torgny. vart huvudet än vänds hör man "torgny" ekandes i all oändlighet. man försöker fly, drar till med smeknamn som "togge" eller "t-ny" men inget hjälper. tills slut blir man sinnessjuk och hamnar på ett hem där folk tar hand om en. matar dig, tvättar dig, ser till att ditt rum är fullt med mjuka kuddar. då skulle det inte vara så kul att heta torgny va? va? nej, just det! för torgny är ett asfult namn.

annars går livet sin sjuka, tragikomiska gång. jag tror och hoppas att jag slutar fastna snart. börjat kolla mig omkring för flyktalternativ. det ser ok ut. jag mår i alla fall bra av att se mig själv åka härifrån. att inte vara kvar här sätter ett blygt, darrande litet leende på min skruttiga mun. att resa istället för att fly. det vill jag.

personlig syn på lakrisal, godis bestående av salmiakpastiller : gott.

ambitiös ambivalens

ibland är allt som krävs någon att krama. ibland behövs bara en varm kropp att trycka sig emot. ibland vill man sticka in kuken. jag är för tillfället bara i behov av en vänlig kropp som kramar min kropp samtidigt som jag kramar den. kramar, vilket underbart påhitt. det är ju så självklart. en mänsklig instikt. att hålla om någon, känna närhet och värme. känna kärlek och omsorg. respekt. och ibland sticker man in kuken.

människor är så jävla dumma i huvudet samtidigt som dom är fantastiskt vackra och härliga. det är så det är. bara att acceptera.

huvudbry

vilken festival det var! med det menar jag att jag hade kul som fan men att det känns skönt att komma hem och vila kropp och hjärna. jag har varit på urkult förresten. det är festivalen jag skriver om. urkult. en festival i norrland. hålls i nämforsen. soft. nice. urkult.

idag gör solen utomhus varmt. av just den anledningen ska jag bege mig till utomhus, ja, för att vara. gå runt lite. lyssna på musik. kanske svänga förbi nån bekant eller bara sitta på en sten och leka mystisk och speciell.

idag är ingen bra dag i övrigt. nej, dagen i sig är det inget fel på, det är hos mig problemet ligger. att jag har mage att skylla på dagen. vilket sätt! fy fan för mig och allt jag står för! jag orkar faktiskt inte med mig själv. det är ett problem eftersom jag sitter fast. i mig själv. men det går att gömma sig. det ska jag göra. i solen. kanske.

kanske. fy fan

puss-på-munnen reseptorerna

Men ibland måste man ju landa. Acceptera verkligheten, eller i alla fall vara medveten om den. lida över sina insikter. dansa lite med obehagskänslorna. "jag är dålig. jag är fånig. jag är ynklig. jag är rädd." och sen iväg igen. in i det okontrollbara riket utan sans. drömmar och verklighet byter plats. du är där du vill vara. här kan du vandra fritt. här kan vad som helst hända. du låtsas, men du låtsas så mycket att det blir på riktigt. du har det bättre där ingenting går att förklara. där ingenting behövs förklaras. det spelar ingen roll varför solen är luddig och mjuk, blinkar i rött och blått och ligger i din ficka. verkligheten kan dra åt helvete. i verkligheten härskar svaren. utan svar går det inte att leva, låter det. folk dör. folk mår dåligt. orättvisor råder. elände efter elände... nej, åt helvete med verkligheten. du lär dig att se på verkligheten genom ditt drömfilter. och du kan faktiskt le på riktigt för första gången på väldigt länge.

Sånt man tänker när inget stör

det 84:e inlägget påbörjas nu och här sitter du och läser det. lite som en hyllning eller som ett straff att du en gång lärde dig att läsa. jag tänker det 84:e inlägget till ära skriva om saker som faller mig in, på samma sätt som det är ett infall av mig att på något sett se det 84:e inlägget som något annat än just det 84:e inlägget. men allt hänger ihop. liv är totalt. liv är tid och tid är totalt. tid är evigt. tid är tid men ibland inte tid trots att det alltid är tid. på samma sätt har jag tid att skriva det här.

nu över till iaktagelser på min egen kropp. jag tänker börja med halsen.
halsen, lite torr. fnöskig. känns som den är spacklad som en tegelvägg. min hals är ingen tegelvägg och jag inser därför att det antagligen inte är spackel men kan inte lova något.tänker att vatten är lösningen men det hjälper inte. testar att dricka lite mer vatten. nej, det hjälpte inte nu heller. går istället över till håret.
håret, stort. som ett gigantiskt svall som lever sitt eget liv. huvudets naturliga mössa. tänker att så skulle det se ut om tankar var något som levde innanför skallen och växte sig utåt när man tänkte. försöker intala mig själv att det inte är så men hittar inga bevis. lägger mig vettskrämd under mattan och fortsätter att analysera mina olika beståndsdelar. får lite lust att titta närmare på det där med händer men blir snabbt uttråkad då mina fingrar ser ut som små minikorvar man slagit på med en hammare eller kanske en bastant pinne. går istället över till hjärnan.
hjärnan... hjärnan är min kropp, tänker jag. jag är min kropp och hjärnan är mig. jag är hjärnan, men hjärnan är samtidigt hjärnan. vi är två fast ett. som en kyckling som är sitt eget ägg. blir irriterad över den dåliga liknelsen och fortsätter hacka mig fram i min egna djungel av tankar. tröttnar när huvudet börjar göra ont. äsch, tänker jag. dags att påbörja ett nytt segment som kanske kan innehålla information. inser det ytterst osannolika i det och hoppar snabbt ner några


rader och fortsätter skriva som om ingenting hade hänt och hoppas på så vis att texten ska flöda som om den skrev sig själv. dundrar in och håller låda skriver jag. anklagar mig själv. Du kan ju bättre! tänker jag. Du är som en misslyckad prototyp av en dålig människa! fortsätter jag och blir lite ledsen över att jag är så elak, så rå. är det för att jag är rädd? behöver jag någon som klappar sig själv på axeln som en invit till mig att lägga huvudet mot den? tänker på en gång när vi spelade fotboll på skolgården. lusten att spela fotboll väcks. kul, tänker jag. fotboll är kul. vill spela det oftare. har lata kompisar. är lat själv. tycker ändå det känns bättre att skylla på kompisarna.


plötsligt var det nog, tänkte jag.

citronkyssar i ögonen

Förvisso är du inte nära mig längre, nu när vi glidit isär, men det finns ingen anledning för dig att såra mina känslor. och det finns ingen anledning för sig att slicka på hundkopplet heller. lägg ner kopplet nu! lägg ifrån dig det, jag pratar faktiskt om allvarliga saker.
och du skulle le. krypa längs vår nya ikeamatta för att få hålla mig i handen en stund. du känner för att hålla mig i handen och jag älskar dig för det.

men din hand blir snart svettig. och armen trött. den söker sig bort till andra händer. vi glider isär. vi är inte nära längre. och du sårar mina känslor.

jag går tills slut och lägger mig när jag inte förmår att minnas dig längre. det gör för ont. jag lägger mig ner och ber gråtandes att få somna. och aldrig vakna igen.

att få somna.

och aldrig vakna igen.

Du sa aldrig åt mig. Du gav mig inte order. Hur kunde jag veta vad "uppseendeväckande beteende" var för något?

Leende skrapade hon foten mot mig. sökte tydligt uppmärksamhet. orden började komma. hon pratade löst om väskor, tråkighet och sådant som man pratar om när ingen lyssnar. Plötsligt insåg hon att jag dokumenterade allt hon hade för sig. trots detta svalde hon sin stolthet och sparkade mig omoget i sidan. "du är dum i huvudet" är jag vagt övertygad om att jag lyckades höra. det är svårt att höra när man försöker att inte lyssna.

jag viskar om piskor. jag hör sedan viskande piskor. jag mumlar om personer. jag ser sedan mumland personer. jag håller dig i handen. du håller mig sedan i handen. allt detta, och mycket mer, finsn i mitt huvud.

lite som livet

jag är fattig på många olika sätt. ett av dem är avsaknad av kamera. men då jag välsignats med kamerahavande vänner går det emellanåt att få sig några bilder. här är meningslösa bilder från thailand, phuket. jag vill poängtera att den främsta anledningen till att jag publicerar dessa är att det finns en extremt ful bild på martin med. den är faktiskt ful på två sätt. 1. han skrattar när hans tjej spyr. 2. han är extremt ful. martin kommer hata mig för det här och nu slutar vi kanske vara homos tillsammans. men men.... vi hade en underbar tid ihop. underbar. jag älskar dig för alltid martin. mjauuuuuu (du vet vad jag menar)

got to keep up risin'

Jag ska aldrig klona mig själv. det har jag lovat mig själv samt resten av världen. det räcker som det är.

i omgångar kommer den, lusten. när lusten är där komemr den i omgångar, känslan. vid vissa tillfällen, då de båda leker i symbios i mitt inre, kan det faktiskt bli något skapat, bli något gjort. och inte bara smuts. nej nej. det kan där även finnas tomtar, paletter, skruvar, skämtbajs, mongolier i silvertappning, avbildningar av höghus eller... ja, bra saker helt enkelt.

Let's swim to the moon,
Let's climb through the tide
Penetrate the evenin' that the
City sleeps to hide
Let's swim out tonight, love
It's our turn to try
Parked beside the ocean
On our moonlight drive

Let's swim to the moon,
Let's climb through the tide
Surrender to the waiting worlds
That lap against our side

aska

jag hittade det här. det hade jag skrivit på loseup.webb.se, som är ett s.k. "cepeforum". jag klev in i min egen värld. jag slet sönder mitt eget huvuud och lät därmed min hjärna bli påverkad av tomheten och tomheten bli besudlad av mig hjärna.

som en smäll som aldrig träffar fast ändå gör dig rädd

Jag känner en kille som har lockar i sitt hår, gylldene. Vi umgås när tillfälle ges. tar en fika, ser en film. Inget märkligt egentligen. ibland pratar han om känslor. jag kanske tittar på honom i smyg. Ler .tänker att det finns inga andra som honom. han får mig. han får ta på mig. sen dricker vi upp kaffet, ser färdigt filmen. kramas lite och naffsar. snuttar lite läpp. smeker lite lock. sen skiljs vi åt och ses kanske efter några dagar eller veckor eller nåt. det är inte så viktigt egentligen.

perfekt kaos

intågandet av obeslutsamhet. in in in i mig. fyller det lilla jag är och skakar mig tills jag faller handlöst till marken och kysser den. vill aldrig känna igen det jag nyss var.
snart kanske jag sätter fart mot framtiden. hoppar mellan ögonblick och undrar vem jag blivit. snart kanske jag finner greppet. hoppar mellan ögoblick och kanske gillar det jag är.

får någon tag på mig hoppas jag på att få saker förklarade.

kommer ibland ihåg hur du såg ut när du dansade. ler gråtandes och smeker mina minnen.

vi som såg varandra

goderafton. jag är hemkommen. livet svischar förbi och lämnar mig sittandes som ett frågetecken. leker lite med något jag hittar pa golvet alternativt marken. kan vara en boll. kanske någonting av plast. eller en pinne.

jag är hemma igen. det finns de som säger att man ska arbeta med saker för att de är det man gör, det är det man måste, och vågar påstå att detta inefattar även mig. så arbete är väl vad som väntar gömd bakom en barrikad av åtaganden.

idag står paddling av kanot på dagordningen. fast det står med tunnt blyertsch och går att sudda bort utan någon direkt ansträngning. men med lite hjälp kan det bli skrivet med vattenfast tusch i versaler. paddla är för övrigt ett lustigt ord.

nu har jag ätit nog med tacos till frukost, det är dags för ett nytt äventyr. jag är nu redo för dagen. så kom igen allesammans, ryck er upp ur soffan och lägg er ner igen. eller så gör ni något annat. själv ska jag paddla.

paddla är ett lustigt ord.

the end of an era

jaha. da aker jag snart hem. hem. mitt tillfalliga hem. jag ska minsann hitta hem over hela varlden som jag stannar i till och fran och kanske aldrig mer. eller nagot sant.

jag ar lite sorgsen. detta har verkligen varit en resa i alla tankbara bemarkelser. mer eller mindre underbara manniskor har traffats, upplevt och blivit vanner for livet eller i alla fall en liten stund. detta lamnas nu och pressas in i ett forrad i huvudet dar det forvaras, bryts ner och sakta byts ut mot nyare, modifierade versioner av dessa gamla minnen. jag undrar ibland varfor jag inte skriver ner saker till mig sjalv sa att jag kommer ihag men jag har aldrig kommit fram till ett konkret svar. jag kanske ar byggd sa. formad till att inte riktigt komam ihag saker utan bara vara. sikta mot framtiden och missa och sedan fastna i en oandlighet av nutid som inte riktigt har kommit ifran datiden och som inte riktgit vill komma till framtiden. elelr sa ar det bara sa att jag har daligt minne.

jag har lite trakigt for tillfallet. anledningen ar, som sa manga ganger forr och som sa manga ganger i framtiden, pengar. jag kan inte riktigt gora annat an att ga runt runt i cirklar och titta pa saker jag inte kan kopa. det finns manniskor som tycker sant ar tillfredsstallande, det vet jag, men jag ar tyvarr inte av den skolan. jag ar lite mer san att ser jag nagot som intresserar mig sa vill jag ha det, och har jag pengar att kopa det sa gor jag det annars vill jag inte se det for da kan jag i alal fall inte fa det. det ar lite barnsligt kanske men det ar jag. jag ar kanske lite barnslig. jag tror nagon har sagt det nan gang.
jag skulle ju kunna aka till flygplatsen, men det kanns en aning tidigt att aka 10 timmar innan flyget gar. och vad ska jag gora dar utan pengar? da kan jag ju inte ens kopa onodigt skit. nej, jag vantar nog. ja, jag vantar i alal fall till nio. jag har fortfarande inte listat ut varfor jag skriver det har.

for tillfallet sitter jag pa secret garden a.k.a. "20bahtstallet". ja, man betalar 20 baht sa far man sitta hur lange man vill (inom rimliga tidsramar gissar jag). det galler att vara realistisk om man ska vara som man borde. det ar bara ett tips till alla er som vill vara som man borde. sjalv sysslar jag med annat.

nej nu bar det inte frukt langre. svenska talesatt och andra uttryck kan ibland skramma mig. en del ar bara lite larviga, andra ar helt sinnessjuka. exempel far ni komma pa sjalva.

nu atergar jag till att vandra mallost omkring tills tiden ar inne for hematfard. pa ett satt ska det bli skont att komam hem och det sattet ar det ekonomiska. dar gar det att fixa pengar om man verkligen vill. blir man bestulen eller pa anant satt forlorar pengar ar man beroende av, i det har fallet, utomstaende kallor (familj, vanner). det blir lite pafrestande for bada parter efter ett tag. men annars, det rent mentala, klimatiska(?), uderbara ar allt mycket battre och mer har. jag tippar pa att sverige ligger ganska lagt vad galler ma-bra-mentaliteten, min ma-bra-mentalitet ar i alal fall mycket lagre i sverige an i alla andra lander jag varit i. det ar som om vi bara skiter i det, vi forsoker inte ens. och forsoker, det ar verkligen nagot man gor i thailand. "happy happy all the time". men skitsamma.

skitsamma sa jag.

musfeber

Jag ar frisk. Bortsett fran en forkylning som inte lamnar mig nagot utrymme att tro nogot annat an att den ar kronisk och darmed livslang, mar jag bra. nagonting konstigt ar att sa fort jag ar frisk, , halvfrisk eller i den absoluta mittpunkten pa friskhetsskalan da man varken ar frisk eller sjuk utan bara mittpunkt, sa sker en kroppskemisk reaktion som far kroppen och hjarnan i en total symbios. detta ar inte det konstiga, det konstiga ar att den gemensamma namnaren ar en slags blind overtygelse om att det ar dags att dricka alkohol. overtygelsen ar sa stark att det i de allra flesta fall slutar med alkoholdrickande.

jag ser en kille spela spel pa datorn. han inspirerar mig. nu ska minsann jag ocksa spela spel pa datorn.
ja, for det har har jag inte ork med langre. och ni.... ni borde SKAMMAS!

ibland, vissa dagar, vaknar jag upp sadar glad utan att ha nagon egentlig aning om varfor. idag ar en sadan dag och jag har darfor forsokt fa ut nagon slags forklaring pa detta trevliga fenomen, fast utan resultat. har hort att det beror pa kemisk balans i hjarnan och sant, vilket sakert ar helt sant, men jag vill anda tro att det har en enklare forklaring. att jorden och levande organismer pa jorden skickar elektriska impulser fyllda med gladje rakt in i hjarnan och fyller den med dopamin och seretonin och lite vanligt fnitter. for fnitter kan vara skillnaden mellan ilska och gladje. nu blev det kanske inte en enklare forklaring. nu blev det kanske inte en forklaring alls utan bara allmant svammel men i vilket fall som helst sa ar jag glad och har tva aktiva konversationer pa gang samtidigt som jag skriver det har sa ursakta ett ogonblick.

insag just att det var ju till de tva aktiva konversationerna jag skulle ursakta mig ett ogonblick. men gjort ar gjort och det far man sta for sa vida man inte raderar det vilket jag uppenbarligen inte gor.

jag aker hem snart. om 9 dagar. det ar med gladjeblandad sorg och sorgblandad gladje jag beger mig fran detta potenciella paradis hem till ett platt, unket, stelt sverige dar allt kommer med en forklarande broschyr och i vissa fall en halvlugn rost som sager "men sadar kan du ju inte gora". en livlig diskussion holls om trakighet och alla inblandade parter var rorande overens om att sverige faktiskt var det trakigaste landet som finns om man ser till vad som skulle kunna vara och vad som faktiskt ar och allt sant. nog for att man blivit inpiskad med laderrem att det ar fult att klaga ar det svart nar mitt eget land skapar hulkningar och nervosa sammanbrott sa starka att jag maste gomma mig under ett hav av gosedjur jag sprutat mammas parfym pa. nu overdriver jag igen. det ar nagot jag ar mycket bra pa och nagot jag till och fran blir hatad for.

for tillfallet delar jag bungalow med Jackie. Jackie ar av nagon anlednign alltid glad, trots att hon ar en kvinna med ett mansnamn. jag har inte fragat och ar darfor absolut inte saker och tror inte end\s det har nagot med saken att gora... men hon kanner samma sak for tjejer som jag gor (till skillnad fran vissa fysiska skillnader). spekulationen ligger i att tjejer far mig att bli glad. spekulationen spricker med att tjejer ocksa ar anledningen till den absolut storsta delen smarta i mitt liv. detta leder till fragan " ar det mig det ar fel pa?" och slutar med svaret "naha!".

fan vad mycket skit jag skrev den har gangen. nastan sa jag skams. ja, jag sitter har och skams. sakta men sakert fylls mitt ansikte med varm rodhet och far mig vilja krala pa marken, krala som en mask. krala som straff. snart aker jag till bangkok. till jens. dit aker jag snart. sa att ni vet.

halsa alla ni kanner och halsa pa alla ni inte kanner. puss

minus

snart ar det dags att lamna koh chang och bege mig till bangkok. sorgligt nog blir nagra riktigt trevliga manniskor lamnade utan nagon forklaring, lamnade av mig... det kanske inte ar sa farligt anda.

insidan ar det som raknas, det marker man inte minst nar den hela tiden vill ut genom rovhalet. sa nu avslutar jag detta med ett mycket bra stycke text

I will
lay me down
in a bunker
underground
I won't let this happen to my children
meet the real world coming out of your shell
With white elephants
sitting ducks
I will
rise up
Little babies' eyes, eyes, eyes, eyes
Little babies' eyes, eyes, eyes, eyes
Little babies' eyes, eyes, eyes, eyes
Little babies' eyes, eyes, eyes, eyes, eyes, eyes

min stora slida

det ar songkran nu. manniskor ar glada och jag ar sjuk. assjuk. jag har feber, magkramper, diarre, huvudvark, forkylning. det ar inte de basta forutsattningarna for att fa mangder med vatten kastat pa sig samtidigt som man frivilligt svaljer overdrivna kvantiteter gift . sa det gor jag inte. det ar trakigt. plus att det ar svinkallt i thailand nu. jag vet inte vad problemet ar men jag ar sakert delaktig i det.

en dag ska jag ljuga for honom. nan gang ska jag vara falsk mot mannen i mitt liv.

jag har inte kraft till det har mer. jag ar febersvag och maste passa mig sa at jag inte skiter ner mig sjalv och kanske andra. men jag har ipod med hogtalare. hihi.

fakta

jag ar i don det nu. eller i alla fall en o som heter nagot i stil med don det. saker kan jag aldrig vara. schysst ar det i alal fall och vi hade turen att stota pa en tandlos* engelsman pa vagen hit som erbjod oss billigt boende pa ett lungt stalle. allt ar lugnt och skont har och man gor inte mycker mer an att sova pa kvallarna och ga pa sightseeing pa dagarna tydligen. har finns delfiner och vackra vattenfall sa det har gar nog att utharda nagra dagar.

har inte bestamt mig vart jag ska han efter on. overvager fortfarande chang mai for festen, men det ar ju fest overallt och jag ar spontan sa det ar en fraga framtiden far besvara.

nu tanker jag avsluta med lite nonsens

tva kvallar senare satt jag pa bradan igen. mannen med storfoten trampade fram och varnade mig for vad som skulle kunan handa och papekade att det faktiskt hade hant, och att det faktiskt hade hant mig. jag forsakrade honom om att jag inte skulle ramla av och vi tog pa varandra, smekte, njot. han var sa fin. hans hud var som silke, sant dar harligt silke som konstar mer pengar an silke som inte ar lika harligt. morklila forestallde jag mig att hans hud skulel vara om hans hud hade varit silke. sen kallade jag honom pedro. han hatade att bli kallad pedro och han hangde sig sjalv den natten.






* han hade alla tander utom dom fyra framsta

suck och ston

jag skrev nyss ett lika detaljerat och fasansfullt blogginlagg som vanligt nar plotsligt datorn utav nagon mystisk oforklarlig anledning tog livet av sig for nagra minuter. nu har jag absolut ingen energi till att skriva om allt, sa har foljer en sammanfattning pa vad som en gang skrev och kanske aldrig skrivs igen:

4000 islands
aker dit i sodra laos. hort att det ar schysst. aker dit imorgon. hort att det ar schysst.

chang mai.
aker kanske dit 12:e. stor sotr fest i en vecka thailandskt nyar stor stor fest kastar vatten . thailandare kastar vatten nar dom firar. det ar sa dom gor. vi forstor oss med gift, dom kastar vatten. en del gor bada. jag gor ingenting.

galoschfolket
slar varandra med aftonbossan

livet
stor grej som man inte blir av med forens man dor.

ytskraparen

jag var sekunder ifran det neuvrotiska sammanbrottet haromdagen. annu en gang men alldeles for lite pengar satte jag av mot ett nytt land for att stampla och kanske hanga. vid gransen sa dom helt plotsligt '' you cant come to laos, your passport is full. you have to go back to bangkok.''
att hora detta, efter att ha sovit 5 timmar de senaste 3 dygnen och sta dar utan pengar och veta att om jag inte stamplar maste jag betala 100 svenska kronor om dagen for visumoverskridande, var en aning enerverande. faktiskt en sa stor aning att jag holl pa att fa psykutbrott, ett santdar da kroppen tvingar fram ett primalskri. fast det loste sig. det gor oftast det, aven nar det inte gor det. nu orkar jag inte skriva om mer elande, jag har det ju bra.

igar tubade jag. det var helt otroligt schysst. man gled ner for en strom genom fantanstiska landskap i den harliga solen med en stor, god beerlao i handen. givetvis har jag ingen kamera. men jag tog faktiskt en bunt mer eller mindre schyssta bilder och videoklipp med tobbes kamera, nagra jag faktiskt gor ansprak pa och som kanske publiceras har. jag maste nastan kopa en kamera och publicera bilder har vid varje blogginlagg. for att forklara aven i bilder, for ett djupare intryck och hogre forstaelse. jag visst fan, jag har ju inga pengar.

tja, nu ar det norra laos som galler. sen tillbaka till thailand och spendera de sista tva veckorna dar kanske. jag vet ju inte. jag har ju faktiskt ingen aning.

juckas jervi

da var man i bangkok igen. dasig i hela pallet ar jag ocksa. jag har inte rad med dom dar dyra, lyxiga biljetterna sa jag tvingas resa budget. att resa budget tar tid, ar obekvamt och far folk att spotta pa dig pa gatan. men jag sparar ju nagra hundra baht for varje resa, baht som senare spenderas pa alkohol eller annat obefintligt smuts.

nu ar jag pa vag till laos. dar ar saker lite billigare har jag fatt hora, sa da kan jag slosa lite mer. ett slos skulle kunna vara internet. jag har massor med saker att skriva om. jag ska gora en reseskilldring nan dag om jag orkar vilket jag kanske inte gor. jag kanske gor en reseskilldring nan dag. jag har varit sa sjukt otursforfoljd. det har till och med smittat av sig pa manniskor i min omgivning. konstigt att det inte slutar. det manste ju vara balans. nar kommer turen?


jag blir sa javla stressad nar man betalar internet i forvag. det blir sa krystat. kanner mig tvingad. inlast i blogglandet dar jag inte ens lats vandra fritt. nej. sa kan vi inte ha det.

nu ar det 6 minuter kvar. jag lamnar dom 6 minuterna till er, sa far ni sjalva fylla i vad ni skulle vilja att jag skrev.


"


" / adde

handen som gungar maggan

ibland blir det nan skev felkoppling med blogger och sa lankas man direkt till en bloggersida med ett frammande sprak. jag hjar bloggat pa kinesiska, japanska, franska och italienska. det ar spannande. man far testa sig fram och hoppas att bloggen publiceras.

param'etres
afficher le blogg

vi har blivit kompisar med en italiensk tjej. hon ar 33 ar men beter sig till och fran som 15, men ar extremt underhallande. jag har upptackt att jag gillar italienare. dom ar sa oforskamt arliga. san attityd. det ar asroligt. jag javlas ju sjalvklart me henne varje tillfalle som ges. och hon fortsatter och var sa harligt arlig. igar kom hon helt sonika, efter att det varit tyst en stund, fram till mig och sa '' you are boring today. you boring me. you like a little child. yesterday you where interesting but today i dont like you so much''
underbart. man kan inte gora natt annat an att alska en manniska som sager sa. jag ska skaffa mig en san dar italienare. den ska fa ga i mitt koppel och fa ata min mat och bo i min garderob i utbyte mot underhallning. italiensk unerhallning. nanting stolt. nanting ikladd tajta tajta speedos. ahhhhhh.

i dont like you so much anymore. im tired writing to you. you boring me.

tesen om testen

jag har inte hort av mig pa ett tag. det ar av en ekonimisk anledning. ekonomi har tagit over varlden. ekonomi. fyyyyyyyyyyyyyyy!

jaha, vart ska jag borja med uppdateringen? va? hallaaaa? traffat en dros genomtrevliga manniskor, den ena mer speciell an den andra. hanger med en kille som heter anthony och komemr fran london. han bor i sverige nu for han har en dotter dar med en svensk tjej som han bor ihop med i samma hus fast inte ar ihop med. han ar verkligen speciell. aldrig mott nagon so honom. jag ar lite kar tror jag. fast tobbe forstor hela tiden. han ar nog ocksa lite kar och vi bada strider om hans gunst. jag aterkommer om vem som vinner.

annars ar allt super. perfekt, forutom den ekonomiska fragan vilken nu ar besvarad for tillfallet, tills nasta ekonomisk fraga stalls och kraver ett svar. men da ar da och nu ar nu. nu ar nu nu. precis nu.
lart kanna on nu. han ar skon, likasa manniskorna pa den. vi har det bra tillsammans och vi har kommit fram tll en tyst overenskommelse om att vi tanker ha det trevligt sa lange jag ler och ger dom pengar. fast alla kraver inte pengar. wrooooooooom

jag har ruttnat lite p det har. omradet i hjarnan som ansvarar for bloggskrivande har inte gjort vad som goras skulle. darfor avlsutas detta bloggskrivande med en stor tar i ena ogat. varje bokstav mot slutet kan endast ses som en forlust for alla trogna bloggskrivare dar ute. jag ar ett daligt exempel nu. jag har svikit mina lasare men framforallt mig sjalv. vart ska detta sluta?

jag kryper nu undan med skamen over mig som ett fastklistrat holje som man klistrat pa allt har pa kroppen sa det gor jatteont att ta bort det. in i morkret ska jag. ligga dar och skammas. grata och skammas. eller njuta. ja, njuta ska jag. jag ar ju i paradiset.

uppdrag ; cashflow

trots att jag tycker det ar nagot av en tropisk hadelse att sitta vid en dator i ett paradis av denna kaliber finenr jag mig sjalv gang pa annan sittandes framfor en och bara, bara, gora onadiga skitsaker. i alal fall nastan bara. 90-10. ok?

nu har den stora budgetutmaningen kommit mig till sinne. tobbes pengar, pa vilka jag har levt de sanaste dagarna, tog idag slut. problemet ar nu lost kortvarigt med att forsoka klara oss pa 5000 baht tva personer fram tilsl att jag far pengar fran jerre jerre jerre med fisken. dom kommer nog snart. han fixar sant han, jerre jerre jerre med fisken.

jag tanker pa att jag har ett fult och trakigt rum hemma i sverige. jag tanker att jag har ritat mina kompsiar ha sexuellt umgange med varandra rakt pa tapeten. jag tanker att det ar extremt barnsligt gjort och spader pa det hela genom att skratta at det.

jag har borjat ta kort med tobbes kamera. det tycker jag ar kul och aven ett trevligt samtalsamne for dom dar stela stunderna da framlingar forsoker fora avslappnade samtal omringade av pinsam tystnad. jag brukar inte vara omringad av pinsam tystnad. eller det kanske jag ar, bara att jag itne tycker den ar pinsam. jag tycker andra saker ar pinsamma. som att ga in pa banken nar alla tittar pa mig. nu hittade jag pa. det ar ett tydligt tecken pa att det snart ar dags att avsluta det har.

varfor skriver jag helt javla ovasentliga saker? jag ar ju med om asroliga grejer hela tiden. eller i alal fall lite da och da. det hander faktiskt sa mycket sjukt, spannande, roligt, trakigt att man glommer bort saker hela tiden. men inte fan tanker jag skriva dom har tydligen.

beatbox in the corner and around the floor beatin' and boxin'

jag forsokte mig pa lite freestyle. busta ett rhyme. det gick at pipsvangen.

pa aterseende

infora tvangstvagning

jag befinner mig pa koh lipe, ett koncentrerat tropiskt paradis. det finns ett internet har. sa ska det inte vara. men sa ar det, och darfor ar det svindyrt med internet. sa jag maste fatta mi kort.

jag har fortfarande inga pengar. jag kan inte kolla mitt saldo. jag har verkligen inga pengar. inte ens rad med mat. lever pa tobbes pengar. tobbes pengar racker i kanske 3-4 dagar till. efter det ar vi utan boende och mat om det pa nat satt satts in pengar pa kontot pa ett satt sa att jag blir informerad om det.
dyrt med internet ar det. snart lever alla i ett coca cola universum. fy fan for det. fy fa for att behova utsattas for skiten. men inte tanka pa det nu. inte skriva mera. pengar. tid. kosta. fattig. lana. halla?

fnurra pa traden

Jaha, da var det dags igen. baten till koh lipe, on jag ska bo med tobbe pa ett tag,gar imorgon klockan 8. det finns tydligen ingen uttagsautomat dar sa man maste ta ut en klumpsumma innan man aker dit. det gjorde jag. en klumpsumma pa alla 500 baht jag hade. sa nu har jag exakt 1000 baht att leva pa. det har badar inte gott. jag far forsoka fa ut naring av blad och vaxter, slicka pa grodor och kanske bli tillsammans med tobbe och alska med honom passionerat. maste man sa maste man. allt for att overleva.

jag fick for ovrigt en vaska igar. fick. bara sadar. "you want a bag?" fragade en canadensare efter att ha hort min tragiska reseberattelse. "ok" sa jag sa spatserade vi till hans hotellrum dar vaskoverlamningen agde hotellrum. fy fan vad trakigt. men jag tanker inte ta bort det. han ar en snall manniska. han heter brian och vi ar kompsiar nu. jag fick hans mailadress och jag kanske till och med skriver till honom och sa traffas vi och slickar pa grodor och alskar passionerat tillsammans med tobbe, som aven han far en vaska. alla far vaskor! alla som betyder nagot.

jag har varldens javla diarre. helt otroligt. det bara sprutar hejdlost. Schftftftft brrrrrrrrrp later det. och sa kommer de dar ekande pruttljuden mellan stjartspruten. jag tycker faktiskt att det ar roligt. det blir nog aldrig trakigt med total diarre.

da sager vi sa da.

dod hud

jag vill ta kort. det finns massor med saker jag har sett som jag skulle vilja ha avbildat pa en liten lapp eller pa en skarm. om jag hade haft pengar skulle jag utan tvekan kopa en schysst digitalkamera och ta korten jag sa garna vill ta. klicka mig igenom min resa och lata den fastna i mitt lilla elektroniska oga. men jag har inte pengar. jag stor mig pa alla dom som har kameror och inte tar kort, samtidigt stor jag mig pa dom som tar kort hela javla tiden pa helt obefintliga saker. "ah, wow. stall dig vid den roda blomkrukan sa tar vi kort. senm far du ta kort pa mig!" dessa gar ofta under begreppet "japaner" men kan ocksa tillhora mer utspridda typer av manniskor sasom familjepappor eller smabarn. jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det har, jag vet bara att jag vill ta kort. och ha pengar. ta kort pa pengar vore det ultimata. nej.

jag kopte en ryggsack idag. jag hade ingen ryggsack innan da den jag haft forsvann. jag hade en liten tygvaska istallet. men idag kopte jag alltsa en ryggsack for att kunna fylla den med saker jag behover eller vill ha. den var billig. den gar nog sonder snart. men jag ska se till att verkligen njuta av tiden vi ar hela tillsammans.
och det slog mig nu att jag itne alls kommer kunna fylla den med saker jag vill ha, savida det inte ror sig om saker man hittar pa marken som ingen annan sager sig vilja ha. sant ska jag ut och leta efter. fast forst ska jag kopa tandkram och smeta den mot en specialtillverkad borste amnad for tanderna och sen stada hela munnen.

"we are the dollars & cents and the pounds and pence the mark and the yen
We are going to crack your little souls
crack your little souls"

forsoka duger?

Idag var jag i angkor wat och blev hanford. det var vackert och jag spekulerade mig tokig pa hur fan dom byggde det dar gigantiska palatset for 1500 javla ar sen med hjalp av lite rep och nagra pinnjavlar. elelr hur dom nu gjorde. bra gjort ar det i alla fall. jag skulel aldrig kunan bygga nagot liknande men lite rep och nagra pinnar. inte ens med en hel arme av moderna verktyg. ibland blir jag lite sadar fundersam over hur det fungerade forr i tiden, for lange sen da inte jag fanns. jag blir lite respektfull. lite sentimental. tanker pa min egen historia, glada minnen och inser att jag ar helt javla obetydlig rent historiskt. det kommer jag nog vara i framtiden ocksa. jag har svart att se mitt namn i nagon kurslitteratur om 50 ar, for da ar jag ju dod. kanske.

ibland kanner jag mig iaktagen. en kansla av att nagon bejakar vare liten rorelse jag gor. varenda liten blinkning. da brukar jag borja prata med mig sjalv. lugna ner lite. luga ner dig da for fan! kan jag skrika till mig sjalv. da tittar allihopa. svarare att urskilja vem det ar som foljer efter mig, spionerar. men det finns knep. nar man gar ivag kan man lagga tejp efter sig och sen se om det fastnar pa nan. fastnar det betyder det att du har en javla idiot efter dig och maste genast vidta atgarder. vilka som an kravs.

kanske ga och ata. ja.

pass passa passagerare

Har sitter jag i Kambodja med en kropp till det yttersta fylld med otur. Jag har i alla fall mitt rosa, provisoriska pass som later mig fardas mellan och i andra lander an mitt eget. Resan till Kambodja var praglad med lika lycket oflyt som jag till vardags stoter pa, fast nu i tva frammande lander. Forst blev jag bestulen pa alla mina pengar, har inte ett enda ore kvar. sen tog resan pa tog for lang tid, 21 timmar faktisk fardtid. Detta berodde inte minst pa att skitbussen pa vagarna med Kambodjansk standard (inte bra) gick sonder fyra ganger och fick en resa pa 5 timmar forfandlas till 8-9. Jaja, nu har jag med tur, ja fakstiskt, traffat jens som ger mig karlek i form av pengar. jag kan leva under dessa forutsattningar hela mitt liv med jens. jag hoppas han vet om det. jag vill att han ska veta det. jag vill att han ska se mig. han far se mig, hur mycket han vill, om han betalar for det.

annars ar allt harligt. alla motgangar starker mitt redan sjuka psyke och gor att jag i framtiden kommer agera lugnt i annu mer panikartade situationer. men jag far aldrig panik. jag vet inte hur man gor. jag kan kanske fa det om jens betalar for det.

pank ar jag i alla fall. inget nytt dar inte, forutom att jag nu befinner mig i ett frammande land dar alla forvantar sig att jag ar raka motsattsen. jag funderar pa att publicera mitt kontonummer och se om nagon skanker mig en lite slant, mest pa skoj. fast jag inser nu att jag skulle tycka det var valdigt pinsamt nar ingen har donerat nagot och lamnat mig doende i sticket. fast man kan ju inte ga runt och vara radd och tycka saker ar pinsamt hela tiden. va? vad ar det for javla skitsatt?!

8408-6
973 468 911-1
(swebank)

idag

idag skulle jag ha fatt mitt pass och kunant aka harifran om det inte varit for min dumhet. min dumhet tankte inte efter och later mig darfor stanna i phuket en natt, en mycket hemsk natt, till. jaha.

menar du det?

Jag ar i phuket och forsoker behalla mig lugn i en stad av droger, prostitution och lonnfeta rodbranda gubbjavlar som betalar for sex och koper tjejer och killar i nastan alla aldrar. en hemsk javla skitstad med andra ord.
Imorgon ska jag fan ha mitt pass. sa ar det bara. idag hanns det inte i tid och missar jag tiden i morgon skjuter jag mig sjalv i huvudet efter att jag solat mig brunbrand och kopt ladyboys pa stranden. fast sa lagt skulel jag inte kunan sjunka. jag skulle kanske stracka mig till att kopa badkalsonger och dra upp dom i roven sa som jag har sett att det ska ga till. har i phuket alltsa. har ar allt som ar fel ratt. nog om det har stallet nu.

nu orkar jag inte skriva mer alls.

maktskiftett tva tre

lagger mig tillratta bakom sex och sju. tar fram bananen och visar den hur tavla gar till. utomhus leker dom igen. har det bra. bananen vill se men jag vill inte gora den ledsen i bananogat. "vi kan aldrig bli glada du och jag" sager jag till bananen. "men vi kan forsoka" svarar han och satter fart mot ytterdorren och forsvinner ut ur mitt liv och in i en evighet.
allt den lamnar kvar ar sitt skal. jag sveper in mig i skalet for att aldrig glomma. aldrig glomma.

vakter vakter dom smiter med allt mitt guld!

jag har verkligen ingenting att saga men jag sager det som bekant anda.

det dar typiska

Jaha. har sitter jag pa en liten o i sodra thailand med endast en liten tygvaska i min ago. jag har ju sjalvklart blivit av med min resvaska med pass, reseforsakring, klader, laddare m.m. detta forvanar nog ingen. speciellt inte mig sjalv. jag far leva med att det blir sahar. det ar som sagt typiskt.
sa nu maste jag harja runt som fan och tricka loss for att kanske fa ett pass innan jag maste lamna det har landet for att fa fornyat visum, annars kostar det 100kr om dagen. det ar inte ens sakert att jag blir inslappt i de lander jag vill aka till om jag inte har ett riktigt pass. jag blir sa forbannad att jag skrattar igen. skrattar hogt i en total psykos.

nu ska jag ut och kopa klader. for jag ager bara det jag har pa mig..... .HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH!

Postcard Thailand

I thailand har man inte vanlig whiskey. I thailand smakar whiskeyn rom och blandas med coca cola och red bull. Thailandsk red bull ar inte som vanlig red bull och hela blandningen gor att man ar uppe i cirka ett dygn. man kan inte sova och gar omkring och ar full. trevligt o borjan, jobbigt i langden.

imorgon aker vi till kho lanta, som ar slutdestinationen i thailand. det ar dar vi ska gro. det ar dar vi ska bo och bygga, fostra vara barn och lara dom hur vackert och oskulldsfullt livet skulle kunna vara om man inte bodde i sverige innan man flyttar dit med hela familjen och straffar dom for deras barnsliga naivitet. det ska bli mig ett sant noje.

en viktig uppdatering ar att jag forlangde min biljett, sa nu komemr jag inte hem forens 1maj da det ar dags for mig att inse min dodlighet. min kalla, trakiga gra dodlighet. jag har inte prickar over bokstaverna och det stor min enormt mycket. sakert er ocksa. hahahahah!
innan hemresan ska vi hinna med att glassa, softa, chilla, glida, glajja, svina, svida, cambodja, laos och kanske vietnam. snart komemr tobbe ocksa. om nagra dagar. tva. om tva dagar kommer tobbe och utsatts for den landsomfattande psykosen thailand. det ska bli kul att se hur han reagerar. han kommer sakerligen reagera larvigt och bedyra hur lugn han ar och att han stallde om dygnsrytmen direkt och att " jag tycker inte alls att det var sa speciellt haftigt och nytt" och vi komemr tvingas sla honom, fa honom grata, gny. krypa fram pa gatorna och kyssa fotterna pa motande manniskor. snart kommer tobbe. om tva dagar. han ska bo dar jag bor vilket gor det bade kul och lite sorgligt for honom. varfor pratar jag om tobbe? nu ar det nog om tobbe. tobbe ar fardigdiskuterad.

jaha... dags for ett nattligt dopp i havet kanske. eller lyssna pa musik i en hangmatta. det ar konstigt att jag uppskattar paradiset i horisontallage. men det ar sa jag lever. hepp hopp.