torsdag, februari 07, 2008

Vem är du och vem tar du på?

Sent på natten går han ut och smetar vårtvirus på hemlösa. Det är hans sätt att ge tillbaka.

Sen, senare, kastar han sitt blod överallt omkring sig. Blodet skvätter okontrollerat medans han skrattar med innerlig glädje. Det är hans sätt att stänga av. varva ner. koppla från.

Och medans medvetandet smyger sig iväg ler han förnöjt och undrar om han kommer att vakna den här gången. Kanske i en pöl av urin.

Nu är det dags nu är det dags för kycklingwraps.

1 kommentar:

Cia sa...

du skriver fint. sann poesi är när man kan göra äckliga ord vackra.. som urin och skinn.. :)