the end of an era

jaha. da aker jag snart hem. hem. mitt tillfalliga hem. jag ska minsann hitta hem over hela varlden som jag stannar i till och fran och kanske aldrig mer. eller nagot sant.

jag ar lite sorgsen. detta har verkligen varit en resa i alla tankbara bemarkelser. mer eller mindre underbara manniskor har traffats, upplevt och blivit vanner for livet eller i alla fall en liten stund. detta lamnas nu och pressas in i ett forrad i huvudet dar det forvaras, bryts ner och sakta byts ut mot nyare, modifierade versioner av dessa gamla minnen. jag undrar ibland varfor jag inte skriver ner saker till mig sjalv sa att jag kommer ihag men jag har aldrig kommit fram till ett konkret svar. jag kanske ar byggd sa. formad till att inte riktigt komam ihag saker utan bara vara. sikta mot framtiden och missa och sedan fastna i en oandlighet av nutid som inte riktigt har kommit ifran datiden och som inte riktgit vill komma till framtiden. elelr sa ar det bara sa att jag har daligt minne.

jag har lite trakigt for tillfallet. anledningen ar, som sa manga ganger forr och som sa manga ganger i framtiden, pengar. jag kan inte riktigt gora annat an att ga runt runt i cirklar och titta pa saker jag inte kan kopa. det finns manniskor som tycker sant ar tillfredsstallande, det vet jag, men jag ar tyvarr inte av den skolan. jag ar lite mer san att ser jag nagot som intresserar mig sa vill jag ha det, och har jag pengar att kopa det sa gor jag det annars vill jag inte se det for da kan jag i alal fall inte fa det. det ar lite barnsligt kanske men det ar jag. jag ar kanske lite barnslig. jag tror nagon har sagt det nan gang.
jag skulle ju kunna aka till flygplatsen, men det kanns en aning tidigt att aka 10 timmar innan flyget gar. och vad ska jag gora dar utan pengar? da kan jag ju inte ens kopa onodigt skit. nej, jag vantar nog. ja, jag vantar i alal fall till nio. jag har fortfarande inte listat ut varfor jag skriver det har.

for tillfallet sitter jag pa secret garden a.k.a. "20bahtstallet". ja, man betalar 20 baht sa far man sitta hur lange man vill (inom rimliga tidsramar gissar jag). det galler att vara realistisk om man ska vara som man borde. det ar bara ett tips till alla er som vill vara som man borde. sjalv sysslar jag med annat.

nej nu bar det inte frukt langre. svenska talesatt och andra uttryck kan ibland skramma mig. en del ar bara lite larviga, andra ar helt sinnessjuka. exempel far ni komma pa sjalva.

nu atergar jag till att vandra mallost omkring tills tiden ar inne for hematfard. pa ett satt ska det bli skont att komam hem och det sattet ar det ekonomiska. dar gar det att fixa pengar om man verkligen vill. blir man bestulen eller pa anant satt forlorar pengar ar man beroende av, i det har fallet, utomstaende kallor (familj, vanner). det blir lite pafrestande for bada parter efter ett tag. men annars, det rent mentala, klimatiska(?), uderbara ar allt mycket battre och mer har. jag tippar pa att sverige ligger ganska lagt vad galler ma-bra-mentaliteten, min ma-bra-mentalitet ar i alal fall mycket lagre i sverige an i alla andra lander jag varit i. det ar som om vi bara skiter i det, vi forsoker inte ens. och forsoker, det ar verkligen nagot man gor i thailand. "happy happy all the time". men skitsamma.

skitsamma sa jag.

musfeber

Jag ar frisk. Bortsett fran en forkylning som inte lamnar mig nagot utrymme att tro nogot annat an att den ar kronisk och darmed livslang, mar jag bra. nagonting konstigt ar att sa fort jag ar frisk, , halvfrisk eller i den absoluta mittpunkten pa friskhetsskalan da man varken ar frisk eller sjuk utan bara mittpunkt, sa sker en kroppskemisk reaktion som far kroppen och hjarnan i en total symbios. detta ar inte det konstiga, det konstiga ar att den gemensamma namnaren ar en slags blind overtygelse om att det ar dags att dricka alkohol. overtygelsen ar sa stark att det i de allra flesta fall slutar med alkoholdrickande.

jag ser en kille spela spel pa datorn. han inspirerar mig. nu ska minsann jag ocksa spela spel pa datorn.
ja, for det har har jag inte ork med langre. och ni.... ni borde SKAMMAS!

ibland, vissa dagar, vaknar jag upp sadar glad utan att ha nagon egentlig aning om varfor. idag ar en sadan dag och jag har darfor forsokt fa ut nagon slags forklaring pa detta trevliga fenomen, fast utan resultat. har hort att det beror pa kemisk balans i hjarnan och sant, vilket sakert ar helt sant, men jag vill anda tro att det har en enklare forklaring. att jorden och levande organismer pa jorden skickar elektriska impulser fyllda med gladje rakt in i hjarnan och fyller den med dopamin och seretonin och lite vanligt fnitter. for fnitter kan vara skillnaden mellan ilska och gladje. nu blev det kanske inte en enklare forklaring. nu blev det kanske inte en forklaring alls utan bara allmant svammel men i vilket fall som helst sa ar jag glad och har tva aktiva konversationer pa gang samtidigt som jag skriver det har sa ursakta ett ogonblick.

insag just att det var ju till de tva aktiva konversationerna jag skulle ursakta mig ett ogonblick. men gjort ar gjort och det far man sta for sa vida man inte raderar det vilket jag uppenbarligen inte gor.

jag aker hem snart. om 9 dagar. det ar med gladjeblandad sorg och sorgblandad gladje jag beger mig fran detta potenciella paradis hem till ett platt, unket, stelt sverige dar allt kommer med en forklarande broschyr och i vissa fall en halvlugn rost som sager "men sadar kan du ju inte gora". en livlig diskussion holls om trakighet och alla inblandade parter var rorande overens om att sverige faktiskt var det trakigaste landet som finns om man ser till vad som skulle kunna vara och vad som faktiskt ar och allt sant. nog for att man blivit inpiskad med laderrem att det ar fult att klaga ar det svart nar mitt eget land skapar hulkningar och nervosa sammanbrott sa starka att jag maste gomma mig under ett hav av gosedjur jag sprutat mammas parfym pa. nu overdriver jag igen. det ar nagot jag ar mycket bra pa och nagot jag till och fran blir hatad for.

for tillfallet delar jag bungalow med Jackie. Jackie ar av nagon anlednign alltid glad, trots att hon ar en kvinna med ett mansnamn. jag har inte fragat och ar darfor absolut inte saker och tror inte end\s det har nagot med saken att gora... men hon kanner samma sak for tjejer som jag gor (till skillnad fran vissa fysiska skillnader). spekulationen ligger i att tjejer far mig att bli glad. spekulationen spricker med att tjejer ocksa ar anledningen till den absolut storsta delen smarta i mitt liv. detta leder till fragan " ar det mig det ar fel pa?" och slutar med svaret "naha!".

fan vad mycket skit jag skrev den har gangen. nastan sa jag skams. ja, jag sitter har och skams. sakta men sakert fylls mitt ansikte med varm rodhet och far mig vilja krala pa marken, krala som en mask. krala som straff. snart aker jag till bangkok. till jens. dit aker jag snart. sa att ni vet.

halsa alla ni kanner och halsa pa alla ni inte kanner. puss

minus

snart ar det dags att lamna koh chang och bege mig till bangkok. sorgligt nog blir nagra riktigt trevliga manniskor lamnade utan nagon forklaring, lamnade av mig... det kanske inte ar sa farligt anda.

insidan ar det som raknas, det marker man inte minst nar den hela tiden vill ut genom rovhalet. sa nu avslutar jag detta med ett mycket bra stycke text

I will
lay me down
in a bunker
underground
I won't let this happen to my children
meet the real world coming out of your shell
With white elephants
sitting ducks
I will
rise up
Little babies' eyes, eyes, eyes, eyes
Little babies' eyes, eyes, eyes, eyes
Little babies' eyes, eyes, eyes, eyes
Little babies' eyes, eyes, eyes, eyes, eyes, eyes

min stora slida

det ar songkran nu. manniskor ar glada och jag ar sjuk. assjuk. jag har feber, magkramper, diarre, huvudvark, forkylning. det ar inte de basta forutsattningarna for att fa mangder med vatten kastat pa sig samtidigt som man frivilligt svaljer overdrivna kvantiteter gift . sa det gor jag inte. det ar trakigt. plus att det ar svinkallt i thailand nu. jag vet inte vad problemet ar men jag ar sakert delaktig i det.

en dag ska jag ljuga for honom. nan gang ska jag vara falsk mot mannen i mitt liv.

jag har inte kraft till det har mer. jag ar febersvag och maste passa mig sa at jag inte skiter ner mig sjalv och kanske andra. men jag har ipod med hogtalare. hihi.

fakta

jag ar i don det nu. eller i alla fall en o som heter nagot i stil med don det. saker kan jag aldrig vara. schysst ar det i alal fall och vi hade turen att stota pa en tandlos* engelsman pa vagen hit som erbjod oss billigt boende pa ett lungt stalle. allt ar lugnt och skont har och man gor inte mycker mer an att sova pa kvallarna och ga pa sightseeing pa dagarna tydligen. har finns delfiner och vackra vattenfall sa det har gar nog att utharda nagra dagar.

har inte bestamt mig vart jag ska han efter on. overvager fortfarande chang mai for festen, men det ar ju fest overallt och jag ar spontan sa det ar en fraga framtiden far besvara.

nu tanker jag avsluta med lite nonsens

tva kvallar senare satt jag pa bradan igen. mannen med storfoten trampade fram och varnade mig for vad som skulle kunan handa och papekade att det faktiskt hade hant, och att det faktiskt hade hant mig. jag forsakrade honom om att jag inte skulle ramla av och vi tog pa varandra, smekte, njot. han var sa fin. hans hud var som silke, sant dar harligt silke som konstar mer pengar an silke som inte ar lika harligt. morklila forestallde jag mig att hans hud skulel vara om hans hud hade varit silke. sen kallade jag honom pedro. han hatade att bli kallad pedro och han hangde sig sjalv den natten.






* han hade alla tander utom dom fyra framsta

suck och ston

jag skrev nyss ett lika detaljerat och fasansfullt blogginlagg som vanligt nar plotsligt datorn utav nagon mystisk oforklarlig anledning tog livet av sig for nagra minuter. nu har jag absolut ingen energi till att skriva om allt, sa har foljer en sammanfattning pa vad som en gang skrev och kanske aldrig skrivs igen:

4000 islands
aker dit i sodra laos. hort att det ar schysst. aker dit imorgon. hort att det ar schysst.

chang mai.
aker kanske dit 12:e. stor sotr fest i en vecka thailandskt nyar stor stor fest kastar vatten . thailandare kastar vatten nar dom firar. det ar sa dom gor. vi forstor oss med gift, dom kastar vatten. en del gor bada. jag gor ingenting.

galoschfolket
slar varandra med aftonbossan

livet
stor grej som man inte blir av med forens man dor.