dod hud

jag vill ta kort. det finns massor med saker jag har sett som jag skulle vilja ha avbildat pa en liten lapp eller pa en skarm. om jag hade haft pengar skulle jag utan tvekan kopa en schysst digitalkamera och ta korten jag sa garna vill ta. klicka mig igenom min resa och lata den fastna i mitt lilla elektroniska oga. men jag har inte pengar. jag stor mig pa alla dom som har kameror och inte tar kort, samtidigt stor jag mig pa dom som tar kort hela javla tiden pa helt obefintliga saker. "ah, wow. stall dig vid den roda blomkrukan sa tar vi kort. senm far du ta kort pa mig!" dessa gar ofta under begreppet "japaner" men kan ocksa tillhora mer utspridda typer av manniskor sasom familjepappor eller smabarn. jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det har, jag vet bara att jag vill ta kort. och ha pengar. ta kort pa pengar vore det ultimata. nej.

jag kopte en ryggsack idag. jag hade ingen ryggsack innan da den jag haft forsvann. jag hade en liten tygvaska istallet. men idag kopte jag alltsa en ryggsack for att kunna fylla den med saker jag behover eller vill ha. den var billig. den gar nog sonder snart. men jag ska se till att verkligen njuta av tiden vi ar hela tillsammans.
och det slog mig nu att jag itne alls kommer kunna fylla den med saker jag vill ha, savida det inte ror sig om saker man hittar pa marken som ingen annan sager sig vilja ha. sant ska jag ut och leta efter. fast forst ska jag kopa tandkram och smeta den mot en specialtillverkad borste amnad for tanderna och sen stada hela munnen.

"we are the dollars & cents and the pounds and pence the mark and the yen
We are going to crack your little souls
crack your little souls"

forsoka duger?

Idag var jag i angkor wat och blev hanford. det var vackert och jag spekulerade mig tokig pa hur fan dom byggde det dar gigantiska palatset for 1500 javla ar sen med hjalp av lite rep och nagra pinnjavlar. elelr hur dom nu gjorde. bra gjort ar det i alla fall. jag skulel aldrig kunan bygga nagot liknande men lite rep och nagra pinnar. inte ens med en hel arme av moderna verktyg. ibland blir jag lite sadar fundersam over hur det fungerade forr i tiden, for lange sen da inte jag fanns. jag blir lite respektfull. lite sentimental. tanker pa min egen historia, glada minnen och inser att jag ar helt javla obetydlig rent historiskt. det kommer jag nog vara i framtiden ocksa. jag har svart att se mitt namn i nagon kurslitteratur om 50 ar, for da ar jag ju dod. kanske.

ibland kanner jag mig iaktagen. en kansla av att nagon bejakar vare liten rorelse jag gor. varenda liten blinkning. da brukar jag borja prata med mig sjalv. lugna ner lite. luga ner dig da for fan! kan jag skrika till mig sjalv. da tittar allihopa. svarare att urskilja vem det ar som foljer efter mig, spionerar. men det finns knep. nar man gar ivag kan man lagga tejp efter sig och sen se om det fastnar pa nan. fastnar det betyder det att du har en javla idiot efter dig och maste genast vidta atgarder. vilka som an kravs.

kanske ga och ata. ja.

pass passa passagerare

Har sitter jag i Kambodja med en kropp till det yttersta fylld med otur. Jag har i alla fall mitt rosa, provisoriska pass som later mig fardas mellan och i andra lander an mitt eget. Resan till Kambodja var praglad med lika lycket oflyt som jag till vardags stoter pa, fast nu i tva frammande lander. Forst blev jag bestulen pa alla mina pengar, har inte ett enda ore kvar. sen tog resan pa tog for lang tid, 21 timmar faktisk fardtid. Detta berodde inte minst pa att skitbussen pa vagarna med Kambodjansk standard (inte bra) gick sonder fyra ganger och fick en resa pa 5 timmar forfandlas till 8-9. Jaja, nu har jag med tur, ja fakstiskt, traffat jens som ger mig karlek i form av pengar. jag kan leva under dessa forutsattningar hela mitt liv med jens. jag hoppas han vet om det. jag vill att han ska veta det. jag vill att han ska se mig. han far se mig, hur mycket han vill, om han betalar for det.

annars ar allt harligt. alla motgangar starker mitt redan sjuka psyke och gor att jag i framtiden kommer agera lugnt i annu mer panikartade situationer. men jag far aldrig panik. jag vet inte hur man gor. jag kan kanske fa det om jens betalar for det.

pank ar jag i alla fall. inget nytt dar inte, forutom att jag nu befinner mig i ett frammande land dar alla forvantar sig att jag ar raka motsattsen. jag funderar pa att publicera mitt kontonummer och se om nagon skanker mig en lite slant, mest pa skoj. fast jag inser nu att jag skulle tycka det var valdigt pinsamt nar ingen har donerat nagot och lamnat mig doende i sticket. fast man kan ju inte ga runt och vara radd och tycka saker ar pinsamt hela tiden. va? vad ar det for javla skitsatt?!

8408-6
973 468 911-1
(swebank)

idag

idag skulle jag ha fatt mitt pass och kunant aka harifran om det inte varit for min dumhet. min dumhet tankte inte efter och later mig darfor stanna i phuket en natt, en mycket hemsk natt, till. jaha.

menar du det?

Jag ar i phuket och forsoker behalla mig lugn i en stad av droger, prostitution och lonnfeta rodbranda gubbjavlar som betalar for sex och koper tjejer och killar i nastan alla aldrar. en hemsk javla skitstad med andra ord.
Imorgon ska jag fan ha mitt pass. sa ar det bara. idag hanns det inte i tid och missar jag tiden i morgon skjuter jag mig sjalv i huvudet efter att jag solat mig brunbrand och kopt ladyboys pa stranden. fast sa lagt skulel jag inte kunan sjunka. jag skulle kanske stracka mig till att kopa badkalsonger och dra upp dom i roven sa som jag har sett att det ska ga till. har i phuket alltsa. har ar allt som ar fel ratt. nog om det har stallet nu.

nu orkar jag inte skriva mer alls.

maktskiftett tva tre

lagger mig tillratta bakom sex och sju. tar fram bananen och visar den hur tavla gar till. utomhus leker dom igen. har det bra. bananen vill se men jag vill inte gora den ledsen i bananogat. "vi kan aldrig bli glada du och jag" sager jag till bananen. "men vi kan forsoka" svarar han och satter fart mot ytterdorren och forsvinner ut ur mitt liv och in i en evighet.
allt den lamnar kvar ar sitt skal. jag sveper in mig i skalet for att aldrig glomma. aldrig glomma.

vakter vakter dom smiter med allt mitt guld!

jag har verkligen ingenting att saga men jag sager det som bekant anda.

det dar typiska

Jaha. har sitter jag pa en liten o i sodra thailand med endast en liten tygvaska i min ago. jag har ju sjalvklart blivit av med min resvaska med pass, reseforsakring, klader, laddare m.m. detta forvanar nog ingen. speciellt inte mig sjalv. jag far leva med att det blir sahar. det ar som sagt typiskt.
sa nu maste jag harja runt som fan och tricka loss for att kanske fa ett pass innan jag maste lamna det har landet for att fa fornyat visum, annars kostar det 100kr om dagen. det ar inte ens sakert att jag blir inslappt i de lander jag vill aka till om jag inte har ett riktigt pass. jag blir sa forbannad att jag skrattar igen. skrattar hogt i en total psykos.

nu ska jag ut och kopa klader. for jag ager bara det jag har pa mig..... .HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH!

Postcard Thailand

I thailand har man inte vanlig whiskey. I thailand smakar whiskeyn rom och blandas med coca cola och red bull. Thailandsk red bull ar inte som vanlig red bull och hela blandningen gor att man ar uppe i cirka ett dygn. man kan inte sova och gar omkring och ar full. trevligt o borjan, jobbigt i langden.

imorgon aker vi till kho lanta, som ar slutdestinationen i thailand. det ar dar vi ska gro. det ar dar vi ska bo och bygga, fostra vara barn och lara dom hur vackert och oskulldsfullt livet skulle kunna vara om man inte bodde i sverige innan man flyttar dit med hela familjen och straffar dom for deras barnsliga naivitet. det ska bli mig ett sant noje.

en viktig uppdatering ar att jag forlangde min biljett, sa nu komemr jag inte hem forens 1maj da det ar dags for mig att inse min dodlighet. min kalla, trakiga gra dodlighet. jag har inte prickar over bokstaverna och det stor min enormt mycket. sakert er ocksa. hahahahah!
innan hemresan ska vi hinna med att glassa, softa, chilla, glida, glajja, svina, svida, cambodja, laos och kanske vietnam. snart komemr tobbe ocksa. om nagra dagar. tva. om tva dagar kommer tobbe och utsatts for den landsomfattande psykosen thailand. det ska bli kul att se hur han reagerar. han kommer sakerligen reagera larvigt och bedyra hur lugn han ar och att han stallde om dygnsrytmen direkt och att " jag tycker inte alls att det var sa speciellt haftigt och nytt" och vi komemr tvingas sla honom, fa honom grata, gny. krypa fram pa gatorna och kyssa fotterna pa motande manniskor. snart kommer tobbe. om tva dagar. han ska bo dar jag bor vilket gor det bade kul och lite sorgligt for honom. varfor pratar jag om tobbe? nu ar det nog om tobbe. tobbe ar fardigdiskuterad.

jaha... dags for ett nattligt dopp i havet kanske. eller lyssna pa musik i en hangmatta. det ar konstigt att jag uppskattar paradiset i horisontallage. men det ar sa jag lever. hepp hopp.