miljöprodukt, produkt av miljö

 Han rättar till kragen till ljudet av hennes patetiska snyftande. Aldrig förr har det varit så tydligt att tårar är svaghet, aldrig förr. Han har låtit henne veta att deras förhållande är över. Han har gett ett tydligt besked, rättvist påvisat hennes svagheter och brister, så att hon mot förmodan kan bli någon det går att älska eller ens tycka om.

 "Först har vi det här med ditt äckliga fejs." började han försiktigt. "I vissa vinklar, och med mycket smink, går det faktiskt att titta på det utan att vilja slå. Men uppenbarligen tar du inte det här förhållandet seriöst nog att ens försöka." fortsatte han och såg hur hennes fula ansikte i stadig takt förvreds till något till och med fulare.

 "För att inte tala om din snuskiga kropp. Behöver jag ens påpeka dina tuttar? Går det att bortse från likheten med två slarvigt utrullade pepparkaksdegar? Och din vidriga mage? Som en gammal gymnastikpåse full med potatismos! VA?! VEM FAN FYLLER EN GYMNASTIKPÅSE MED POTATISMOS?!" argumenterade han till hennes stegrande sorg.

" Sen har vi det här med din värdelösa personlighet." påpekade han när det öppnades en lucka i hennes nu konstanta hulkande. " Det finns liksom ingenting där. Visst, du skyller på att du inte hade några föräldrar och att den elaka personalen på barnhemmet har gjort det svårt att lita på folk, men det är ingen ursäkt till en så innehållslös karaktär. Du kunde ju åtminstone försöka lite. Hur tror du det känns för mig att visa upp dig till mina arbetskollegor och vänner? Tror du inte att jag skäms? Jo, självklart skäms jag. Dom har till och med frågat vad jag egentligen ser hos dig, och jag måste erkänna att jag inte haft något svar. Nu har jag varit snäll länge nog. Nu är det dags att vi går vidare. Du kommer tacka mig en dag. Du kommer förstå att det är dig det är fel på, inte mig." meddelade han inövat och kände den glädjeblandade lättnaden stegra inom sig.
Nu skulle hon äntligen förstå. Vilken fin kille han är, tänkte han. Inte alla skulle ha mod nog att vara så rättvist ärliga. Inte alla skulle ha kunnat fortsätta till någons hysteriska gråtande. Svaga människor skulle ha avbrutit. Svaga människor skulle ha låtit sig påverkas, smittats av det patetiska i sorgen. Men inte han. Han har blivit stark genom sina år som politiker. Man måste vara stark för att fatta beslut över andra människors liv. Man kan inte slöas ner med att tänka på konsekvenser eller andra människor. Det finns inte tid för empati.

" Det känns bra att vi har pratat. Se till att ändra på dig nu." avslutar han innan han slänger nr 3 av de 7 tusenlappar han för ändamålet tagit ut på golvet och lämnar lägenheten efter ett väl utfört uppdrag. Dags för nästa kvinna.