ytskraparen

jag var sekunder ifran det neuvrotiska sammanbrottet haromdagen. annu en gang men alldeles for lite pengar satte jag av mot ett nytt land for att stampla och kanske hanga. vid gransen sa dom helt plotsligt '' you cant come to laos, your passport is full. you have to go back to bangkok.''
att hora detta, efter att ha sovit 5 timmar de senaste 3 dygnen och sta dar utan pengar och veta att om jag inte stamplar maste jag betala 100 svenska kronor om dagen for visumoverskridande, var en aning enerverande. faktiskt en sa stor aning att jag holl pa att fa psykutbrott, ett santdar da kroppen tvingar fram ett primalskri. fast det loste sig. det gor oftast det, aven nar det inte gor det. nu orkar jag inte skriva om mer elande, jag har det ju bra.

igar tubade jag. det var helt otroligt schysst. man gled ner for en strom genom fantanstiska landskap i den harliga solen med en stor, god beerlao i handen. givetvis har jag ingen kamera. men jag tog faktiskt en bunt mer eller mindre schyssta bilder och videoklipp med tobbes kamera, nagra jag faktiskt gor ansprak pa och som kanske publiceras har. jag maste nastan kopa en kamera och publicera bilder har vid varje blogginlagg. for att forklara aven i bilder, for ett djupare intryck och hogre forstaelse. jag visst fan, jag har ju inga pengar.

tja, nu ar det norra laos som galler. sen tillbaka till thailand och spendera de sista tva veckorna dar kanske. jag vet ju inte. jag har ju faktiskt ingen aning.

juckas jervi

da var man i bangkok igen. dasig i hela pallet ar jag ocksa. jag har inte rad med dom dar dyra, lyxiga biljetterna sa jag tvingas resa budget. att resa budget tar tid, ar obekvamt och far folk att spotta pa dig pa gatan. men jag sparar ju nagra hundra baht for varje resa, baht som senare spenderas pa alkohol eller annat obefintligt smuts.

nu ar jag pa vag till laos. dar ar saker lite billigare har jag fatt hora, sa da kan jag slosa lite mer. ett slos skulle kunna vara internet. jag har massor med saker att skriva om. jag ska gora en reseskilldring nan dag om jag orkar vilket jag kanske inte gor. jag kanske gor en reseskilldring nan dag. jag har varit sa sjukt otursforfoljd. det har till och med smittat av sig pa manniskor i min omgivning. konstigt att det inte slutar. det manste ju vara balans. nar kommer turen?


jag blir sa javla stressad nar man betalar internet i forvag. det blir sa krystat. kanner mig tvingad. inlast i blogglandet dar jag inte ens lats vandra fritt. nej. sa kan vi inte ha det.

nu ar det 6 minuter kvar. jag lamnar dom 6 minuterna till er, sa far ni sjalva fylla i vad ni skulle vilja att jag skrev.


"


" / adde

handen som gungar maggan

ibland blir det nan skev felkoppling med blogger och sa lankas man direkt till en bloggersida med ett frammande sprak. jag hjar bloggat pa kinesiska, japanska, franska och italienska. det ar spannande. man far testa sig fram och hoppas att bloggen publiceras.

param'etres
afficher le blogg

vi har blivit kompisar med en italiensk tjej. hon ar 33 ar men beter sig till och fran som 15, men ar extremt underhallande. jag har upptackt att jag gillar italienare. dom ar sa oforskamt arliga. san attityd. det ar asroligt. jag javlas ju sjalvklart me henne varje tillfalle som ges. och hon fortsatter och var sa harligt arlig. igar kom hon helt sonika, efter att det varit tyst en stund, fram till mig och sa '' you are boring today. you boring me. you like a little child. yesterday you where interesting but today i dont like you so much''
underbart. man kan inte gora natt annat an att alska en manniska som sager sa. jag ska skaffa mig en san dar italienare. den ska fa ga i mitt koppel och fa ata min mat och bo i min garderob i utbyte mot underhallning. italiensk unerhallning. nanting stolt. nanting ikladd tajta tajta speedos. ahhhhhh.

i dont like you so much anymore. im tired writing to you. you boring me.

tesen om testen

jag har inte hort av mig pa ett tag. det ar av en ekonimisk anledning. ekonomi har tagit over varlden. ekonomi. fyyyyyyyyyyyyyyy!

jaha, vart ska jag borja med uppdateringen? va? hallaaaa? traffat en dros genomtrevliga manniskor, den ena mer speciell an den andra. hanger med en kille som heter anthony och komemr fran london. han bor i sverige nu for han har en dotter dar med en svensk tjej som han bor ihop med i samma hus fast inte ar ihop med. han ar verkligen speciell. aldrig mott nagon so honom. jag ar lite kar tror jag. fast tobbe forstor hela tiden. han ar nog ocksa lite kar och vi bada strider om hans gunst. jag aterkommer om vem som vinner.

annars ar allt super. perfekt, forutom den ekonomiska fragan vilken nu ar besvarad for tillfallet, tills nasta ekonomisk fraga stalls och kraver ett svar. men da ar da och nu ar nu. nu ar nu nu. precis nu.
lart kanna on nu. han ar skon, likasa manniskorna pa den. vi har det bra tillsammans och vi har kommit fram tll en tyst overenskommelse om att vi tanker ha det trevligt sa lange jag ler och ger dom pengar. fast alla kraver inte pengar. wrooooooooom

jag har ruttnat lite p det har. omradet i hjarnan som ansvarar for bloggskrivande har inte gjort vad som goras skulle. darfor avlsutas detta bloggskrivande med en stor tar i ena ogat. varje bokstav mot slutet kan endast ses som en forlust for alla trogna bloggskrivare dar ute. jag ar ett daligt exempel nu. jag har svikit mina lasare men framforallt mig sjalv. vart ska detta sluta?

jag kryper nu undan med skamen over mig som ett fastklistrat holje som man klistrat pa allt har pa kroppen sa det gor jatteont att ta bort det. in i morkret ska jag. ligga dar och skammas. grata och skammas. eller njuta. ja, njuta ska jag. jag ar ju i paradiset.

uppdrag ; cashflow

trots att jag tycker det ar nagot av en tropisk hadelse att sitta vid en dator i ett paradis av denna kaliber finenr jag mig sjalv gang pa annan sittandes framfor en och bara, bara, gora onadiga skitsaker. i alal fall nastan bara. 90-10. ok?

nu har den stora budgetutmaningen kommit mig till sinne. tobbes pengar, pa vilka jag har levt de sanaste dagarna, tog idag slut. problemet ar nu lost kortvarigt med att forsoka klara oss pa 5000 baht tva personer fram tilsl att jag far pengar fran jerre jerre jerre med fisken. dom kommer nog snart. han fixar sant han, jerre jerre jerre med fisken.

jag tanker pa att jag har ett fult och trakigt rum hemma i sverige. jag tanker att jag har ritat mina kompsiar ha sexuellt umgange med varandra rakt pa tapeten. jag tanker att det ar extremt barnsligt gjort och spader pa det hela genom att skratta at det.

jag har borjat ta kort med tobbes kamera. det tycker jag ar kul och aven ett trevligt samtalsamne for dom dar stela stunderna da framlingar forsoker fora avslappnade samtal omringade av pinsam tystnad. jag brukar inte vara omringad av pinsam tystnad. eller det kanske jag ar, bara att jag itne tycker den ar pinsam. jag tycker andra saker ar pinsamma. som att ga in pa banken nar alla tittar pa mig. nu hittade jag pa. det ar ett tydligt tecken pa att det snart ar dags att avsluta det har.

varfor skriver jag helt javla ovasentliga saker? jag ar ju med om asroliga grejer hela tiden. eller i alal fall lite da och da. det hander faktiskt sa mycket sjukt, spannande, roligt, trakigt att man glommer bort saker hela tiden. men inte fan tanker jag skriva dom har tydligen.

beatbox in the corner and around the floor beatin' and boxin'

jag forsokte mig pa lite freestyle. busta ett rhyme. det gick at pipsvangen.

pa aterseende

infora tvangstvagning

jag befinner mig pa koh lipe, ett koncentrerat tropiskt paradis. det finns ett internet har. sa ska det inte vara. men sa ar det, och darfor ar det svindyrt med internet. sa jag maste fatta mi kort.

jag har fortfarande inga pengar. jag kan inte kolla mitt saldo. jag har verkligen inga pengar. inte ens rad med mat. lever pa tobbes pengar. tobbes pengar racker i kanske 3-4 dagar till. efter det ar vi utan boende och mat om det pa nat satt satts in pengar pa kontot pa ett satt sa att jag blir informerad om det.
dyrt med internet ar det. snart lever alla i ett coca cola universum. fy fan for det. fy fa for att behova utsattas for skiten. men inte tanka pa det nu. inte skriva mera. pengar. tid. kosta. fattig. lana. halla?

fnurra pa traden

Jaha, da var det dags igen. baten till koh lipe, on jag ska bo med tobbe pa ett tag,gar imorgon klockan 8. det finns tydligen ingen uttagsautomat dar sa man maste ta ut en klumpsumma innan man aker dit. det gjorde jag. en klumpsumma pa alla 500 baht jag hade. sa nu har jag exakt 1000 baht att leva pa. det har badar inte gott. jag far forsoka fa ut naring av blad och vaxter, slicka pa grodor och kanske bli tillsammans med tobbe och alska med honom passionerat. maste man sa maste man. allt for att overleva.

jag fick for ovrigt en vaska igar. fick. bara sadar. "you want a bag?" fragade en canadensare efter att ha hort min tragiska reseberattelse. "ok" sa jag sa spatserade vi till hans hotellrum dar vaskoverlamningen agde hotellrum. fy fan vad trakigt. men jag tanker inte ta bort det. han ar en snall manniska. han heter brian och vi ar kompsiar nu. jag fick hans mailadress och jag kanske till och med skriver till honom och sa traffas vi och slickar pa grodor och alskar passionerat tillsammans med tobbe, som aven han far en vaska. alla far vaskor! alla som betyder nagot.

jag har varldens javla diarre. helt otroligt. det bara sprutar hejdlost. Schftftftft brrrrrrrrrp later det. och sa kommer de dar ekande pruttljuden mellan stjartspruten. jag tycker faktiskt att det ar roligt. det blir nog aldrig trakigt med total diarre.

da sager vi sa da.