måndag, september 18, 2006

hazzard med sig själv

ficklampa lyser även jag med ibland, och främst då det är mörkt och jag vill se. Man ska kanske ha i åtanke att detta bara gäller när det inte finns några andra alternativ eller då ficklampa är det bästa av dem.
Senare, långt efter att vi gått hem, la jag mig dyster på en egenhändigt bildad hög av frotté och tjöt ut ett hysteriskt primalskri. givetvis naken och utan resultat.
Dom hämtade mig klockan 02.21 och förde mig genast till avdelningen där patienterna behandlades med elchocksterapi och med gummistövlar. Avdelningen var välkänd inom psykiatrin och något vissa även talade om vid middagsbordet.
Där vistades jag i alla fall några månader och spennderade den mesta av tiden till att klampa i andras klaver. en bild jag minns extra tydlig och som skiljer sig från alla andra är den med gunnar. gunanr talöade långsamt men flytande. han gav mig välsignelser och blommor och lovad att aldrig, aldrig någonsin, gölra om det där hemska. det lovades och lovades men jag trodde inte riktigt på det. detta visade jag genom pikar och andra verbala och kroppsliga gester. allt för att hamna i slummen.

om jag visste nu vad jag visste då skulle jag fortfarande vara dum i huvudet. detta gör mig till en hemsk och misslyckad man (kille) man egentligen bara ska skita i och ge upp hoppet för. det betyder inte att jag behöver göra det. och det i sin tur betyder inte att jag itne gör det. och resultatet betyder absolut inte att jag tycker om att ta på mig själv. nej. varför i helvete skulle det göra det? det ligger ju ingen som helst logik i det resonemanget. varför inte bara strunta i den formen av tankesätt och få ett helt nytt, friskt perspektiv på tillvaron i form av växande vånda?
som en glasbit, på en silvergaffel,. som man stoppar i munne och ler åt. ler föär att man vet att den kan göra ont. att den kan skada det inre.
och sen gråter man igen. för att det finns tillfälle för det och för att man kanske är lite ensaam.
det är då visdom kan vara till en last. som papperspåsar för en bandyklubba. eller någon anna betydligt bättre liknelse.

och så tog vi skrattande i hand på att aldrig, aldrig någonsin träffas igen.

söndag, september 17, 2006

flisor

ett vägval. jag vet inte. jag antar att jag befinner mig i någon slags övergångsperiod i livet. jag både bävar för och hoppas att det är så. men jag vet inte. men ddet verkar vara ett vacum. ett tomrum. en del i mitt liv som, om jag inte kämpar, sträcker sig starkare än år jag har att leva. men jag tycker inte speciellt illa om det. jag vill bara kunna vara oberoende. leve spontant. leva i nuet.- men det, min kära vän, är en konst väldigt få förunnat. om ens någon. att inte tänka på framtid och bara jämföra med dåtid. det i stort omöjligt. jag knullar inte djur.

det är så mycket jag vill göra och inte gör. varför? jag hittar alltid något. dkänner mig tillbakahålld. fast av egen vil´ja, och samtidigt mot egen vilja. men jag förstår inte varför jag inte gör det jag vegentligen vill och slutar göra det jag egentligen inte vill (borde). jo, jag fattar det egentligen. det är enkelt, men ändå så komplicerat. man tar genvägar. är feg. gör det som är närmast. fy fan. jag gör det i alla fall. äkta styrka ligger fan i att inte göra så. att leva i nuet. verkligen leva i nuet. och ja, jag är full. men jag knullar inte djur.

fredag, september 08, 2006

kompis

Det här är en betydande del i vår existens, i våra jag. Ja, något som format oss. Minns med glädje. Minnas. Komma ihåg. Vi. långt hår. orange jackor. obetydliga. öppna. redo att utvecklas. redo att växa. det är vi. vi är ett. vi är homo. ha det bra.

I'm not like them
But I can pretend
The sun is gone
But I have a light
The day is done
But I'm having fun
I think I'm dumb
Or maybe just happy

Think I'm just happy

My heart is broke
But I have some glue
Help me inhale
And mend it with you
We'll float around
And hang out on clouds
Then we'll come down
And have a hangover

Have a hangover

Skin the sun
Fall asleep
Wish away
The soul is cheap
Lesson learned
Wish me luck
Soothe the burn
Wake me up

fredag, september 01, 2006

fläkten som tvingar luften mot just dig



Men va fan?! Jag väljer inget annat uttryck till min hemska reaktion. jag sitter här igen, uppe hela nätterna. nu när jag äntligen kommit igång. jobbat hårt som fan. fått styrka. kraft. men likt fan är det första jag gör sätta mig ochdricka alkohol och vända på dygnen. direkt. nej, inte ger jag mig själv nån tid att njuta av det lilla bra jag lyckats med. nej nej. det ska förstöras omgående! begrips?
det finsn inget hopp. jo, men jag börjar sakta förstå att det är såhär jag måste leva. på nätterna. slappt. sakta. med alkohol. eller nåt. ett tag i alla fall. några år. tilsl jag blir vuxen. på det där sättet. på riktigt. jag är ju aktiv nu, klockan fem på morgonen. då jävlar!
jag har stört mig sen den förtsa raden att det var nåt jag skulle skriva som jag glömde bort. usch. jag glömmer saker. så är det bara. begrips?!
fan jag är ju full. kanske dags att sova snart. snart. ska bara. äh. varför? ej gidd ikke.