ficklampa lyser även jag med ibland, och främst då det är mörkt och jag vill se. Man ska kanske ha i åtanke att detta bara gäller när det inte finns några andra alternativ eller då ficklampa är det bästa av dem.
Senare, långt efter att vi gått hem, la jag mig dyster på en egenhändigt bildad hög av frotté och tjöt ut ett hysteriskt primalskri. givetvis naken och utan resultat.
Dom hämtade mig klockan 02.21 och förde mig genast till avdelningen där patienterna behandlades med elchocksterapi och med gummistövlar. Avdelningen var välkänd inom psykiatrin och något vissa även talade om vid middagsbordet.
Där vistades jag i alla fall några månader och spennderade den mesta av tiden till att klampa i andras klaver. en bild jag minns extra tydlig och som skiljer sig från alla andra är den med gunnar. gunanr talöade långsamt men flytande. han gav mig välsignelser och blommor och lovad att aldrig, aldrig någonsin, gölra om det där hemska. det lovades och lovades men jag trodde inte riktigt på det. detta visade jag genom pikar och andra verbala och kroppsliga gester. allt för att hamna i slummen.
om jag visste nu vad jag visste då skulle jag fortfarande vara dum i huvudet. detta gör mig till en hemsk och misslyckad man (kille) man egentligen bara ska skita i och ge upp hoppet för. det betyder inte att jag behöver göra det. och det i sin tur betyder inte att jag itne gör det. och resultatet betyder absolut inte att jag tycker om att ta på mig själv. nej. varför i helvete skulle det göra det? det ligger ju ingen som helst logik i det resonemanget. varför inte bara strunta i den formen av tankesätt och få ett helt nytt, friskt perspektiv på tillvaron i form av växande vånda?
som en glasbit, på en silvergaffel,. som man stoppar i munne och ler åt. ler föär att man vet att den kan göra ont. att den kan skada det inre.
och sen gråter man igen. för att det finns tillfälle för det och för att man kanske är lite ensaam.
det är då visdom kan vara till en last. som papperspåsar för en bandyklubba. eller någon anna betydligt bättre liknelse.
och så tog vi skrattande i hand på att aldrig, aldrig någonsin träffas igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
you can hire me, oyeah oyeah. igår, i london, såg jag bland annat; en man som var täckt med duvor, två svenska brats som hade gått vilse, en enormt snygg tjej som hade en slitz i ryggen som gick ner till stjärten, en kines som dealade knark, ett hus till salu som jag skulle vilja bo i av hela mitt hjärta, en polis med två tänder, ett tv-team som skrek i megafon.
det vill jag att du ska veta.
kan du inte sluta sluta skriva? jag vill ha dig i skrivet. och när kommer du hit då? kan du ge mig svaren jag vill ha?
sleuta.
(bare in mind att min telefon oftast inte tar emot sms från sverige, förutom, av ngn anledning, då jag skriver ett sms som någon svarar på)
ÅH fy fan vad sköööönt. Hittat er. TACK!
Skicka en kommentar