kontrollboll

jag vill inte vara kvar här längre. men snart, mycket snart går min önskan i uppfyllelse och jag sätter mig i en metallfågel och flyger genom himmelen till ett varmt land, ett thailand. där kan jag göra lite hur som helst. gifta mig med kvinna. gifta mig med man. kanske. huvudsaken är att jag inte är här längre. åh vad härligt! jag vill jag vill. snart. klaaaaara....

men sen kommer jag hem. då har jag ingen direkt aning om vad fan jag ska syssla med. det enda jag vet med säkerhet är att jag inte kan bo kvar i den här lilla staden. så då drar jag väl nånstans och kanske jobabr elelr pluggar (nja).

jag har verkligen inget mer att säga. orkar inte ens skriva nåt konstigt. men, om jag orkar återkommer jag lite senare och sprutar avföring över hela bloggen, så som vi är vana vid. avföring, över bloggen. vana vid. kanske. återkommer.*/

att fly men samtidigt finna

feedback, to put food in your crack.

nu är det bestämt! den 24 januari åker jag och jens till thailand. kanske låter lite fantasilöst men jens har varit där och eggat mig med långa samtal om meningslösthet och gula (inte på riktigt) små människor som pratar extremt fånigt. och så är det varmt. oerhört varmt. thailand är ett fattigt land, det betyder att när jag komemr dit är jag rik. vad kan gå fel?

nu gäller det emellertid att spara mina pengar. det är svårt. otroligt svårt. därför är "planen" (en tafflig bortförklaring för lathet) att låsa in oss i det röda rummet. där inne kan man ruttna. där inne är det rött. den största ekonomistjälande faktorn är ju berusningsmedel. jag får svina i thailand istället, ska jag tänka. mycket svinande. mer svinande har jag råd med där, ska jag tänka. och samtidigt i vanlig ordning försöka lura mig själv att detta ska bli en resa fylld med kulturella inslag och spännande upplevelser och inte bara generara i ett dimmigt minen av ett varmt land och flera månaders baksmälla.

ÅH vad seg jag är.- tänkte bara lämna beskedet. ett glatt besked. lite kex och lite ost.

Järvens resa

Jag är så jävla hungrig.

Forell och kantarell

Staden heter Gånås. Jag har den i huvudet på begäran. Vad jag vet finns den ingen annan stans. Invånarna är två till antalet och har könet penis. Den ena heter jens och den andra Tobias. "av lera ska vi skapa kvinnor" yttrades en sen kväll för många år sedan. Idén uppfattades med hjälp av den stundande påverkningen som god, och de turades om att tryckta in varandra i trånga utrymmen. Formandet av lera påbörjades med glödande entusiasm. Tobias, som ofta blir lite "skojfrisk" under berusning formade ett manligt könsorgan och Jens var inte sen att skratta åt hans otroligt ynkliga existens. Jens, som ofta brukar vilja mer än han företar sig, spekulerade för ett ögonblick över hurvuda man kunde röka leran, varpå Tobias skrattade rått och formade ännu en penis. Jens uppfattade det hela som ett desperat rop efter uppmärksamhet och konfronterade tobias om detta. Ett patetiskt handgemäng bröt ut, vilket fick tobias att till slut erkänna att det var hans egna organs avsaknad av längd som fått honom att så maniskt tillverka överdrivna lerversioner av den. jens svarade ödmjukt och tröstande att sånt "brydde sig bara tjejer som man ändå itne ville vara med om" och att hans själv faktiskt hade problem med tobias penis.
Åren gick men inte mycket hände. Leran var sedan länge torkad och fnasig och inte längre ögongodis man vill vidröra. Ingen av dom hade lärt sig något av värde och förblev de hemska ursäkter till as de var. De sitter fortfarande kvar i Gånås, ensamma med varandra lämnade till sina öden, och om man lyssnar riktigt noga kan man fortfarande höra partier ur den livliga disskusionen om vem som skulle gå ut till vardagsrummet och ändra kanal så att man kunde titta på tv inne i det röda rummet trots att "tobias inte visste hur man gör och det är ju kolsvart" men att jens "mår illa och inte kan röra sig" men tobias "vill ju faktiskt ha något att titta på" och jens sträcker sig till "men ok, låt mig bara vila lite först sen ska jag ringa till thailand och då kan jag fixa det" och det hela slutar med att båda går tillsammans och kommer faktiskt ihåg att ta med ett vinglas till mig.

/nu kom jag att tänka på något jag tror ivar skrev på sin blogg för ett tag sen, om jag inte såg helt fel då jag egentligen skiter i vad han har att säga utan bara svarar på hans kommentarer och då skumläser allt väldigt slarvigt och utan intresse men ändå förvånas över att jag ens svarar eftersom han är underbar och jag är inte värd honom; gråtfisa. ordet gav mig glädje. jag såg framför mig en ensam kille, som sitter i en lägenhet i typ New Yourk i sin mörka lägenhet och regnet öser ner och han lyssnar på det där klassiska telefonsvarar meddelandet som hans flickvän just spelat in där hon säger att det är slut och han bara gråter, men samtidigt spänner han sig på ett så speciellt sätt att han inte kan undvika att gas pressas ut ur honom (stjärten) i samband med ett fånigt ljud. senare tröstas han av sina kompisar som inte tål att se honom sådär och samtidigt inte står ut med att han gråtfiser. det kanske är larvigt att tycka det är roligt, men ge fan i att bry er då! man tycker olika saker är roliga, ok? skit i att ta bort den glädjen från mig bara för att ni har nån annan, mycket sämre, jävla humor som i stort sett innefattar folk som slår sig till lustig musik. är det kul?? precis, det kan ju ni tycka och låte mig njuta av det här. får jag aldrig ha kul eller? jävla egon!

Fick pingis?

Har fått ytterligare ett önskemål som jag nu lite ytligt tänkte sätta min personliga jävla skitprägel på.
"de konstnärliga likheterna mellan Sture Dahlström och Per Gessle."
Min absolut första respons är "vem fan är Sture Dahlström?" tätt följt av latheten att inte orka ta reda på det. Så, betänk att under denna ytliga skitanalys har jag ingen som helst koll, vilket vana läsare redan förstått och ovana läsare kan pumpa in i röven (eller något annan bitskt men ändå humoristiskt och lite skönt cool kommentar).

Per Gessle har delar av det svenska folket länge känt som "bögen från Gyllene tider" som senare blev "bögen i Roxette". För den lite yngre generationen går han under namnet "cp:et som gjorde den sämsta skivan i hela världen och hade mage att döpa den till 'mazzarin'".
Sture Dahlström är enligt mig den fulaste personen som någonsin existerat. Inte nog med att hans ofördelaktiga yttre tydligt uppenbaras redan i ansiktet väljer Sture att fortsätta den dåliga trenden med att gå omkring i spandex och gummistövlar samt en kusligt risig hockeyfrisyr. Detta drabbar inte bara SStures åskådare utan givetvis också hela hans familj som till fäljd av Sture fulhet och brist på social kompetens nu lever under skyddad indentitet på hemlig ort i Eskilstuna under namnet Hornsson. Eftersom den här texten redan gått åt helvete i brist på intelligens och komik forstätter jag med Per Gessle.
Per Förhud (numera Gessle (red.anm.)) har trots sin fäbless för fultjack och manliga lastbilschaffisar blivit en äcklig ständigt närvarande fettsvulst i det svenska samhället, en sån man häller starka medel på men som ändå inte försvinner utan bara varar och förökar sig och sedan tar din oskuld när han lovat att ringa nästa dag men så gör han inte det och du bara gråter och gråter för han var ju så jävla söt och sa att du var speciell och att du inte bara var snygg utan intressant också. Samma sak är det med Sture. Båda fungerar som en slags sjukdomsepedemi som man inte riktigt dör av utan bara blir mycket sjuk av och tappar pungen. Och pung vill man ju ha, både som kille och tjej.

Nu är det dags att ge upp det här. Men jag hoppas att detta räcker som svar.
Andra önskemål kan hänvisas till en helt annan blogg.
Sug kuk för ett bättre sverige