forsoka duger?

Idag var jag i angkor wat och blev hanford. det var vackert och jag spekulerade mig tokig pa hur fan dom byggde det dar gigantiska palatset for 1500 javla ar sen med hjalp av lite rep och nagra pinnjavlar. elelr hur dom nu gjorde. bra gjort ar det i alla fall. jag skulel aldrig kunan bygga nagot liknande men lite rep och nagra pinnar. inte ens med en hel arme av moderna verktyg. ibland blir jag lite sadar fundersam over hur det fungerade forr i tiden, for lange sen da inte jag fanns. jag blir lite respektfull. lite sentimental. tanker pa min egen historia, glada minnen och inser att jag ar helt javla obetydlig rent historiskt. det kommer jag nog vara i framtiden ocksa. jag har svart att se mitt namn i nagon kurslitteratur om 50 ar, for da ar jag ju dod. kanske.

ibland kanner jag mig iaktagen. en kansla av att nagon bejakar vare liten rorelse jag gor. varenda liten blinkning. da brukar jag borja prata med mig sjalv. lugna ner lite. luga ner dig da for fan! kan jag skrika till mig sjalv. da tittar allihopa. svarare att urskilja vem det ar som foljer efter mig, spionerar. men det finns knep. nar man gar ivag kan man lagga tejp efter sig och sen se om det fastnar pa nan. fastnar det betyder det att du har en javla idiot efter dig och maste genast vidta atgarder. vilka som an kravs.

kanske ga och ata. ja.