lagger mig tillratta bakom sex och sju. tar fram bananen och visar den hur tavla gar till. utomhus leker dom igen. har det bra. bananen vill se men jag vill inte gora den ledsen i bananogat. "vi kan aldrig bli glada du och jag" sager jag till bananen. "men vi kan forsoka" svarar han och satter fart mot ytterdorren och forsvinner ut ur mitt liv och in i en evighet.
allt den lamnar kvar ar sitt skal. jag sveper in mig i skalet for att aldrig glomma. aldrig glomma.
vakter vakter dom smiter med allt mitt guld!
jag har verkligen ingenting att saga men jag sager det som bekant anda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
peel me. avund gäckar mig, men som tur är besitter jag ett uns empati och kärlek. jag unnar dig och gläds å dina vägnar att du får tillbringa dessa pissmånader i ett paradis.
Skicka en kommentar