fakta

jag ar i don det nu. eller i alla fall en o som heter nagot i stil med don det. saker kan jag aldrig vara. schysst ar det i alal fall och vi hade turen att stota pa en tandlos* engelsman pa vagen hit som erbjod oss billigt boende pa ett lungt stalle. allt ar lugnt och skont har och man gor inte mycker mer an att sova pa kvallarna och ga pa sightseeing pa dagarna tydligen. har finns delfiner och vackra vattenfall sa det har gar nog att utharda nagra dagar.

har inte bestamt mig vart jag ska han efter on. overvager fortfarande chang mai for festen, men det ar ju fest overallt och jag ar spontan sa det ar en fraga framtiden far besvara.

nu tanker jag avsluta med lite nonsens

tva kvallar senare satt jag pa bradan igen. mannen med storfoten trampade fram och varnade mig for vad som skulle kunan handa och papekade att det faktiskt hade hant, och att det faktiskt hade hant mig. jag forsakrade honom om att jag inte skulle ramla av och vi tog pa varandra, smekte, njot. han var sa fin. hans hud var som silke, sant dar harligt silke som konstar mer pengar an silke som inte ar lika harligt. morklila forestallde jag mig att hans hud skulel vara om hans hud hade varit silke. sen kallade jag honom pedro. han hatade att bli kallad pedro och han hangde sig sjalv den natten.






* han hade alla tander utom dom fyra framsta