Du sa aldrig åt mig. Du gav mig inte order. Hur kunde jag veta vad "uppseendeväckande beteende" var för något?

Leende skrapade hon foten mot mig. sökte tydligt uppmärksamhet. orden började komma. hon pratade löst om väskor, tråkighet och sådant som man pratar om när ingen lyssnar. Plötsligt insåg hon att jag dokumenterade allt hon hade för sig. trots detta svalde hon sin stolthet och sparkade mig omoget i sidan. "du är dum i huvudet" är jag vagt övertygad om att jag lyckades höra. det är svårt att höra när man försöker att inte lyssna.

jag viskar om piskor. jag hör sedan viskande piskor. jag mumlar om personer. jag ser sedan mumland personer. jag håller dig i handen. du håller mig sedan i handen. allt detta, och mycket mer, finsn i mitt huvud.