jag hittade det här. det hade jag skrivit på loseup.webb.se, som är ett s.k. "cepeforum". jag klev in i min egen värld. jag slet sönder mitt eget huvuud och lät därmed min hjärna bli påverkad av tomheten och tomheten bli besudlad av mig hjärna.
som en smäll som aldrig träffar fast ändå gör dig rädd
Jag känner en kille som har lockar i sitt hår, gylldene. Vi umgås när tillfälle ges. tar en fika, ser en film. Inget märkligt egentligen. ibland pratar han om känslor. jag kanske tittar på honom i smyg. Ler .tänker att det finns inga andra som honom. han får mig. han får ta på mig. sen dricker vi upp kaffet, ser färdigt filmen. kramas lite och naffsar. snuttar lite läpp. smeker lite lock. sen skiljs vi åt och ses kanske efter några dagar eller veckor eller nåt. det är inte så viktigt egentligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
sjuka man. jag e skitnödig.
Skicka en kommentar