Han drömmer om att ta på det döda barnet. Natt efter natt. Men det är inte det som skrämmer honom. Det som skrämmer honom är att han alltid vaknar med ett leende.
Jag rensar lagret igen. En möjlighet jag ser. Jag ser en möjlighet. Det kallas laptop och kostar pengar. Jag vill ha en sån. Jag ser en möjlighet. Ingenting faktiskt, någonting möjligt.
Bakom högarna av mänkligt smuts hörde jag dig ropa. Tiden var inne, förändringen nära. Vi skulle tvätta oss tillsammans och sedan sitta där, rena och nya, spontana och mottagliga.
imploslible is nothing.
jag ber om ursäkt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vet du.. jag kanske snart har en laptop över som vill bli adopterad..
Delta, delta är bra. Har jag hört. Jag tänker inte säga att det var en fågel som viskade i mitt öra och sa det, för det är ju bara larvigt. Fåglar kan inte säga "delta".
Väga?
Hur ska vi gå till väga?
Skicka en kommentar