tankar är mer än ord

torkar bort med trasan. finns inte. den finns inte. sätter på mig stövlarna. av hud. din hud. springer yra varv omkring. i köket kanske. varv efter varv. omkring. ångest börjar växa. all ångest. min ångest och din ångest. så jävla ensamt här. så rädd. liten och rädd. liten i mig själv. och väggarna börjar krympa. rummet blir för litet igen. det finns ingen dörr. men vafan det finns ju ingen dörr. hur i helvete ska man komma ut? det går ju inte. panik. väggarna fortsätter att krympa och det finns ingen dörr. väggarna kan vara ditt skallben som snart kommer mosa hjärnan. för mycket tankar. för många mörka jävla tankar. dom snurrar så fort. jag stirrar på klockan som hunnit växa sig ofantligt stor och tickar nästan sönder mina trumhinnor med visarnas enorma markeringar för stulen, död tid. ser mig själv. jag springer. jag springer i min hall som plötsligt är överdrivet lång och häpnadsväckande smal. jag kommer till köket. jag sticker kniven i hjärtat i ett enda hugg och vrider om. jag gör det om och om igen. hallen, köket, kniven. måste vara den enda utvägen. jag ser det ju så tydligt. du vaknar upp. du vill gråta men du är för skrämd, för ledsen. kanske finns det någon. kanske finns det någon annan än mig. som kanske vågar. som kanske förstår. kanske finns det någon annan än mig.