saker som aldrig blev sagda (hela listan)

det ar varmt. jag kan inte tanka nar det ar varmt, och det ar varmt. jag kan inte tanka. aaaaaaaaaaah

att lasta en massa

idag var det dags for det efterlangtade uppehallet fran festandet. det ar svart att inte dricka i bangkok. mycket svart. man tror att det ar det enda som gar att gora efter ett tag. men sa idag akte vi till ett stort stort kopcenter och kopte saker. jag kopte ett par shorts och en ipodladdare. sen akte vi hem igen. "hem". och nu ar det val dags att se en film. dom har ett gigantiskt utbud av nya filmer har. fore sverige ar dom. men det ar ocksa thailandare som oversatter. sag till exempel "blood diamond" for andra gangen igar och upplevde den pa ett helt nytt satt. man tittar pa film i tva dimensioner. i tva av de mer dramatiska scenerna da killen letar efter sin son ager han enligt texten " i'm prostituted" var pa leonardo dicaprio svarar "that makes two of us". sen nar han val hittar sin som som ar totalt hjarntvattad sager han kanslomassigt och ackompadjerad till strakmusik "son... i screw". detta fann jag som sagt extremt roligt men jag framstod nog som ett as som satt och garvade till de sorgliga scenerna. men jag ar ju rik har och da kan man ju bete sig hur som helst. det har livet lart mig. tack livet.
nu orkar jag inte mer. det ar varmt.

Framme

Jag e i thailand. En svensk i thailan. Adde i thailand. precis sa e det. i bangkok dar jag for tillfallet befinenr mig delar man inte det vasterlandska sattet att se pa tid och rum. har kan man gora i stort sett vad man vill i stort sett nar man vill. det passar mig alldeles perfekt. i morse gick vi till exempel och la oss klockan nio pa morgonen. perfekt.

fast nu ar det snart slutsvinat och dags att andas friskt. vi drar om tva dagar soderut och andas friskt. fast forst ska vi ju till full moon party som ar totalt pa alla sett. da blir man full. da blir man jattefull. men sen andas man friskt.

jag har inte mycket mer att saga an att jag ar i thailand. det ar bra. det ar fint. det ar thailand. ak hit. fast ha respekt annars slar jag ihjal dig! eller sa orkar jag inte. det ar varmt har. nu slutar jag. nu ar det nog.

Självklar början

Jag har insett att mitt öde, mitt livs kall, har väldigt mycket att göra med saker som går fel. Jag har accepterat detta och det är ingenting jag tänker speciellt mycket på förutom att när det händer pressa fram ett ynkligt "jaha" som en lam respons på det hela. I många fall ihop med ett obefogat skratt.

Jo, det har som sagt blivit en väntat början på en väntad resa. Jag och Jerre släpade våra äckliga arslen upp till stockholm stad för att kinesa lite hos Coste som ett tafatt försök till att göra starten på äventyret bekvämt och enkelt. Och väl hos Coste var det allt annat än otrevligt. De två spenderade kvällarna genererade i ett antal guldkorn i form av skrift och livsbeakande betraktelser. Faktiskt så bra att vi skrev ner dessa och skapade någon slags delad äganderätt, så att om jag publicerar något av det som skrevs ned eller nämner det vidare är det mitt ansvar, nej, min plikt att informera om Herr Costes medverkan och delaktighet. Men nog om det nu.

Den andra dagen vaknade vi efter vad som kändes som allt för några timamrs sömn och försökte skynda oss in till centrum för att fika med Calle. Efter det tredje missade tåget var det dags för Calles arbetsintervju och vi fick därför vänta ytterligare två timmar (uppskattningsvis). Dagen visade sig til lslut vara väldigt gemytlig och vi avslutade den framför tv, jag och jens försedda med en varsin strategiskt inköpt energidryck. Planen var att hålal oss vakna fram till fyra på morgonen då bussen tog oss till tunnelbanan, som i sin tur tog oss till centralen som ytterligare förde oss till arlanda där vi skulle komma i lagom tid till att lugnt kunan äta lite frukost, checka in och sen fly från skiten. Men nu var det ju jag och jens som reste.

Som planerat tog vi oss till bussen vid fyra, den förde oss som planerat till tunnelbanan, som planerat förde oss till centralen och slutligen till arlanda, som planerat. Men under resans gång, både lite chockade över att ingenting hade gått åt helvete, tog jens upp biljetten och gnydde något om tiden. Där kom den! vi hade ju, som väntat, kollat fel på tiden. Någon gång i början efter att biljetterna var köpta pratade vi om att det komemr bli skönt att resa 20.40 på kvällen pga. lungfaktorn (ickestressfaktorn). Men någon sen timma, eller tidig timma eller en helt vanlig timma upptäckte jens att planet gick 08.40. alltså tjugo i nio på morgonen. skönt att vi såg det, pustade båda. nu var det ju så att jens, på expresståget till arlanda, upptäckte att det inte låg till så, utan att vi var dumam i huvudet helt i vanlig ordning. anledningen låg i det amerikanska sättet att se på tid, eftersom att dom inte kan lära sig nya siffror sätter dom enkelt pm eller am efter klockslaget för att berätta om vilket klockslag på dygnet det rör sig om. vi hade missat det lilla pm:et och grät hela vägen till arlanda. fast vi grät inte som det vanligtvis gråts, vi gråt i form av skratt.

Så, nu är jag mitt uppe i att avverka de 14 timmar dötid grav hjärnskada kan medföra. Efter en tid liggandes på en bänk lyssnades på ipod, lite ätande, lite strosande med vagn (vilket jag helt otippat fann extremt rogivande och faktiskt även lite kul... borde skaffa en väskvagn), läsande i bok sitter jag nu här vid ett internet. Vad de resterande tre timmarna till incheckning och de ytterligare dryga två timamrna till avresa skall fyllas med kan bara framtiden svara på. men antaglien skräpmat, lite mer strosande (hoppas hoppas) och kanske någon form av mänsklig och sund reaktion av bakslaget. fast det sistnämda är nog att hoppas för mycket. jag har ju accepterat nu. accept-era.

Kaffe!

filial där man kan sova

nu har jag äntligen vänt tillbaka dygnet till den samhällsriktiga rytmen. varför det skulle vara bra har jag ingen direkt aning om, inte minst när mina vänner sover och är vakna helt oregelbundet. men jag ska bli vuxen nu. jag ska bli man. hahahahahha

jag börjar nu närma mig packnigsfasen av resan. packningsfasen är i många fall den absolut väsentligaste delen av en vistelse i fjärran, speciellt om man packar som jag gör. jag väntar alltid till sista minuten och glömmer då det viktigaste med exempel som pass och roskildebiljett. men den här gången ska jag göra allt rätt. den här gången ska jag ha perfekt mängd saker, inga onödiga atiraljer och sen bara glida fram som på tukktukk, fast på tukk tukk. i.

utan att ha en endaste aning om vad jag ska göra ikväll kan jag med säkerhet säga att det kommer att bli meningslöst. antagligen slutar det med 3 filmer. kanske lite vin. eller en jävla massa tvspel. och givetvis kommer jag förstöra den dyngsrytm jag nu äntligen lyckats få till. ordna. fixa. skapa. tälja. mobiltelefonoperatör.

inte mycket att tillägga. oftast inte mycket att tillägga. oftast ingenting alls. scratch.

bilder ur en tid som togs för given (alltid)

Jag hittade bilder nu när allt runtomkring har dött. Bilder från förr. bilder från då det fanns hopp som fortfarande var så pass färskt att den inte hade krossats av den krassa verkligheten av hur det egentligen är och fungerar. bilderna gjorde mig glad. det gav mig nytt hopp, på att det alltid borde finnas hopp. det är ju då man lever. då man mår bra. här är ett urval i alla fall. bilder ur en tid som just då inte betydde någonting alls men som formade mig och egentligen betydde så mycket.

fast nu blev det inga!

på jakt efter det liv som flytt

idag har jag ätit soppa. ibland när jag äter soppa, och ibland när jag inte äter soppa, tänker jag att soppa inte är riktig mat utan mat i flytande form med klumpar och annat i. jag är bortskämd. alla jag känner är bortskämda.

nu är klockan sex på morgonen. jag är efterbliven och masserar utan problem. förvaltning av idioti.

att använda reflexer
När man är rädd känner man sig levande. Rädsla skapar ett starkare medvetande om att man är dödlig. sås är inte ett exempel på detta. tjej på tv är fin. jag lyssnar inte ens på vad hon säger. hon pratar säkert bara skit. men fin är hon. fin att titta på. man kan låtsas att man är ihop med henne om man vill. man får låtsas. det är tillåtet. tänk att bara gå fram till en främling med intentionen att vara äcklig, eller i alla fall framstå som äcklig. att det är målet. tänk vad lustigt! hihihih, vilken pärs. det skulle vara kul. jag skulle gå fram till henne.

jag sitter med ivar. vi tittar på nyheterna klockan sex på morgonen. vi träffar varandra ibland och har det roligt. roligt är en definition.

bandet utan band

jag sitter här-. egentligen nyvaken. någon har lärt sig äta kyckling igen. han är jättestolt. jag har alltid kunnat äta kyckling. jag har aldrig varit stolt över det. det tycker jag är tufffare, om det nu ska vara något att kunna känna sig tuff över.

om jag med omsorg. om jag med medsorg. om jag hittar fickan. det gjorde jag inte. tappa bort. det gjorde jag inte. ibland. det gjorde jag inte. folkabuss till nöje.

jag vill vara en bonus,. det vill jag så mycket att jag blir en last. något man vill bli av med,. och det blir man. mig blir man av med. mot min vilja. jag är då ingen bonus. det jag vill vara. men så kan det blir. det kan bli så. nån bara skiter i det. nån ny kommer. man testar gräse. man hittar det nya. man hittar dehäriga i det. man hittar. så är det. sen står jag där,, med piratbyxor. dom har jag kånat. kärlekss¨ng. man hittar mig igen. man tycker jag är fånig. jsg gråter kanske. jag är blöt. jag tar mittt förnuft tillfånga på kommando. sen leker vi allihop. vvi leker attt vi inte bryr osss. vi leker det så mycket att vi aldrig slutar. men vi bryr oss. vi hatar, och vi bryr oss. innerst inne. men vi låtsas även mer. så det är en lek, tänker vi. därför accepterear vi alla dödsdommar. därför går det att glömma. för att vi leker.

ajg är så full att jag inte kan se över vad jag skrivit. det betyder ite att jag brukar göra det, för det gör jag inte alls. därför betyder det inte det. nu räcker det till halsen oc lite till äret vid nacken,-. då är det nog. då är vi grodor. d åhar vi pantat. då ser vi byxor tillsammans, som vi gemensamt tar på oss. du dina, jag mina. fina är dom. passar perfekt säger du. jag bryr mig inte om utseende, svarar jag. men tar ändå din kementar tätt intill mig, somm en kudde att sova på när det behövs stöd under huvudet att sova på. då tackar jag dig efteråt. tack förkudden, söger jag. du fattar inte. det gör du aldrig för att du alltid är så jävla upptagen i dit eget jävla liv.

människans syster

Månen är en stor boll man ser genom himlen. Fast det är ingen boll, det är månen. och månen är i sin tur en planet där det inte finns ett skit att göra. inte ens andas kan man. ibland uppstår en ring runt månen. en tunn ring som kallas "put a record on" där man kan inhandla diverse tillbehör man behöver för att nå nivå 16. den tunna ringen är i själva verket en rektangel, men rymden, som månen befinner sig i, fungerar ungefär som vatten och skapar en synvilla som får det mänskliga ögat till ringformatet. ungefär som att synen frågar "vad är det jag ser? är det en rektangel?" och rymden svarar "nej, det är en ring" och synen bara "jaha, jo men nu ser jag ju". men så fungerar det ju givetvis inte.
Ringen runt månen består av bakfylleångest, även kallat ågren, ofta med "bakfylle" framför sig. den samlar kraft och levnär sig på alla kids som gör något dumt under berusning av, oftast, alkohol.

brasiliansk fisporr är astöntigt.det är själva kombinationen som är fånig. brasilien, fis och porr är var för sig jävligt schysst (föutom att porren kan uppfattas som kvinnoförnedrande och skapa en skev sexualbild o sånt trams). visserligen finns både porr och fis i brasilien, men fisporren av den brasilianska varan är extremt töntig och utövas inte alls. den existerar inte ens. nog om det nu. nog om allt.

tistelns tagg

fram tills nu har allt annat varit ett skådespel. allt du någonsin uppleft har varit ett experiment. alla du någosin träffat har varit väl valda skådespelare. din första kyss, din första kärlek, din skolgång, alla minnen är allt tagut ur ett manuskript. nu vill vi meddela dig att projektet läggs ner på grund av bristande intresse, och önskar dig en god fortsättning.

lycka till,
/gänget bakom


jag vet inte varför jag skrev sådär. jag trodde kanske folk skylle prisa det och ge mig ära och ropen skalla "ge oss mera". jag skulle bli kändis. älskad av intellekterna, hatad av de andra (dokusåpadeltagare). komam in på spy bar. jag inser nu att det faktiskt är orimligt. jag ber om ursäkt för detta. jag ville ju ingen illa (dokusåpadeltagarna).

All you wanna do is ride around sally
(ride sally, ride)

kontrollboll

jag vill inte vara kvar här längre. men snart, mycket snart går min önskan i uppfyllelse och jag sätter mig i en metallfågel och flyger genom himmelen till ett varmt land, ett thailand. där kan jag göra lite hur som helst. gifta mig med kvinna. gifta mig med man. kanske. huvudsaken är att jag inte är här längre. åh vad härligt! jag vill jag vill. snart. klaaaaara....

men sen kommer jag hem. då har jag ingen direkt aning om vad fan jag ska syssla med. det enda jag vet med säkerhet är att jag inte kan bo kvar i den här lilla staden. så då drar jag väl nånstans och kanske jobabr elelr pluggar (nja).

jag har verkligen inget mer att säga. orkar inte ens skriva nåt konstigt. men, om jag orkar återkommer jag lite senare och sprutar avföring över hela bloggen, så som vi är vana vid. avföring, över bloggen. vana vid. kanske. återkommer.*/

att fly men samtidigt finna

feedback, to put food in your crack.

nu är det bestämt! den 24 januari åker jag och jens till thailand. kanske låter lite fantasilöst men jens har varit där och eggat mig med långa samtal om meningslösthet och gula (inte på riktigt) små människor som pratar extremt fånigt. och så är det varmt. oerhört varmt. thailand är ett fattigt land, det betyder att när jag komemr dit är jag rik. vad kan gå fel?

nu gäller det emellertid att spara mina pengar. det är svårt. otroligt svårt. därför är "planen" (en tafflig bortförklaring för lathet) att låsa in oss i det röda rummet. där inne kan man ruttna. där inne är det rött. den största ekonomistjälande faktorn är ju berusningsmedel. jag får svina i thailand istället, ska jag tänka. mycket svinande. mer svinande har jag råd med där, ska jag tänka. och samtidigt i vanlig ordning försöka lura mig själv att detta ska bli en resa fylld med kulturella inslag och spännande upplevelser och inte bara generara i ett dimmigt minen av ett varmt land och flera månaders baksmälla.

ÅH vad seg jag är.- tänkte bara lämna beskedet. ett glatt besked. lite kex och lite ost.

Järvens resa

Jag är så jävla hungrig.

Forell och kantarell

Staden heter Gånås. Jag har den i huvudet på begäran. Vad jag vet finns den ingen annan stans. Invånarna är två till antalet och har könet penis. Den ena heter jens och den andra Tobias. "av lera ska vi skapa kvinnor" yttrades en sen kväll för många år sedan. Idén uppfattades med hjälp av den stundande påverkningen som god, och de turades om att tryckta in varandra i trånga utrymmen. Formandet av lera påbörjades med glödande entusiasm. Tobias, som ofta blir lite "skojfrisk" under berusning formade ett manligt könsorgan och Jens var inte sen att skratta åt hans otroligt ynkliga existens. Jens, som ofta brukar vilja mer än han företar sig, spekulerade för ett ögonblick över hurvuda man kunde röka leran, varpå Tobias skrattade rått och formade ännu en penis. Jens uppfattade det hela som ett desperat rop efter uppmärksamhet och konfronterade tobias om detta. Ett patetiskt handgemäng bröt ut, vilket fick tobias att till slut erkänna att det var hans egna organs avsaknad av längd som fått honom att så maniskt tillverka överdrivna lerversioner av den. jens svarade ödmjukt och tröstande att sånt "brydde sig bara tjejer som man ändå itne ville vara med om" och att hans själv faktiskt hade problem med tobias penis.
Åren gick men inte mycket hände. Leran var sedan länge torkad och fnasig och inte längre ögongodis man vill vidröra. Ingen av dom hade lärt sig något av värde och förblev de hemska ursäkter till as de var. De sitter fortfarande kvar i Gånås, ensamma med varandra lämnade till sina öden, och om man lyssnar riktigt noga kan man fortfarande höra partier ur den livliga disskusionen om vem som skulle gå ut till vardagsrummet och ändra kanal så att man kunde titta på tv inne i det röda rummet trots att "tobias inte visste hur man gör och det är ju kolsvart" men att jens "mår illa och inte kan röra sig" men tobias "vill ju faktiskt ha något att titta på" och jens sträcker sig till "men ok, låt mig bara vila lite först sen ska jag ringa till thailand och då kan jag fixa det" och det hela slutar med att båda går tillsammans och kommer faktiskt ihåg att ta med ett vinglas till mig.

/nu kom jag att tänka på något jag tror ivar skrev på sin blogg för ett tag sen, om jag inte såg helt fel då jag egentligen skiter i vad han har att säga utan bara svarar på hans kommentarer och då skumläser allt väldigt slarvigt och utan intresse men ändå förvånas över att jag ens svarar eftersom han är underbar och jag är inte värd honom; gråtfisa. ordet gav mig glädje. jag såg framför mig en ensam kille, som sitter i en lägenhet i typ New Yourk i sin mörka lägenhet och regnet öser ner och han lyssnar på det där klassiska telefonsvarar meddelandet som hans flickvän just spelat in där hon säger att det är slut och han bara gråter, men samtidigt spänner han sig på ett så speciellt sätt att han inte kan undvika att gas pressas ut ur honom (stjärten) i samband med ett fånigt ljud. senare tröstas han av sina kompisar som inte tål att se honom sådär och samtidigt inte står ut med att han gråtfiser. det kanske är larvigt att tycka det är roligt, men ge fan i att bry er då! man tycker olika saker är roliga, ok? skit i att ta bort den glädjen från mig bara för att ni har nån annan, mycket sämre, jävla humor som i stort sett innefattar folk som slår sig till lustig musik. är det kul?? precis, det kan ju ni tycka och låte mig njuta av det här. får jag aldrig ha kul eller? jävla egon!

Fick pingis?

Har fått ytterligare ett önskemål som jag nu lite ytligt tänkte sätta min personliga jävla skitprägel på.
"de konstnärliga likheterna mellan Sture Dahlström och Per Gessle."
Min absolut första respons är "vem fan är Sture Dahlström?" tätt följt av latheten att inte orka ta reda på det. Så, betänk att under denna ytliga skitanalys har jag ingen som helst koll, vilket vana läsare redan förstått och ovana läsare kan pumpa in i röven (eller något annan bitskt men ändå humoristiskt och lite skönt cool kommentar).

Per Gessle har delar av det svenska folket länge känt som "bögen från Gyllene tider" som senare blev "bögen i Roxette". För den lite yngre generationen går han under namnet "cp:et som gjorde den sämsta skivan i hela världen och hade mage att döpa den till 'mazzarin'".
Sture Dahlström är enligt mig den fulaste personen som någonsin existerat. Inte nog med att hans ofördelaktiga yttre tydligt uppenbaras redan i ansiktet väljer Sture att fortsätta den dåliga trenden med att gå omkring i spandex och gummistövlar samt en kusligt risig hockeyfrisyr. Detta drabbar inte bara SStures åskådare utan givetvis också hela hans familj som till fäljd av Sture fulhet och brist på social kompetens nu lever under skyddad indentitet på hemlig ort i Eskilstuna under namnet Hornsson. Eftersom den här texten redan gått åt helvete i brist på intelligens och komik forstätter jag med Per Gessle.
Per Förhud (numera Gessle (red.anm.)) har trots sin fäbless för fultjack och manliga lastbilschaffisar blivit en äcklig ständigt närvarande fettsvulst i det svenska samhället, en sån man häller starka medel på men som ändå inte försvinner utan bara varar och förökar sig och sedan tar din oskuld när han lovat att ringa nästa dag men så gör han inte det och du bara gråter och gråter för han var ju så jävla söt och sa att du var speciell och att du inte bara var snygg utan intressant också. Samma sak är det med Sture. Båda fungerar som en slags sjukdomsepedemi som man inte riktigt dör av utan bara blir mycket sjuk av och tappar pungen. Och pung vill man ju ha, både som kille och tjej.

Nu är det dags att ge upp det här. Men jag hoppas att detta räcker som svar.
Andra önskemål kan hänvisas till en helt annan blogg.
Sug kuk för ett bättre sverige

hand ske

Jag skjuter in en lapp under sängen. min säng. på lappen står det "du är bra". jag ligger på rygg i sängen, min säng, och tänker att jag vet att det ligger en lapp under sängen, min säng, och vad som står på lappen och att det är skrivet till mig. sen gråter jag.

Första av önskemålen: björnar.
Att skriva om björnar är för mig som att leta efter något man egentligen inte vill hitta. inte det att jag inte gillar björn som djur, utan att jag liksom inte riktigt bryr mig. men, here goes. Det finns olika sorters björnar. såsom brun ,grizzly och is. min favorit är nog grizzly, tätt följt av is. grizzly för att den har ett schysst namn och är stark och håller sig för sig själv, och is för att den är stor och vit oc kan simma i jättekallt vatten. björnar är lugna såvida man inte skrämmer dem eller om dom känner sig hotade. det har länge pratats om att när björnar sover i sina lugna bo är den inte farlig bara man är varlig. och det stämmer. avslutningsvis vill jag säga att björnar är som vilka andra djur som helst bortsett från det faktum att dom, till skillnad från andra djur, är björnar.

fri lands

Jag sitter fast. jo, det gör jag visst. hur mycket jag än försöker komma loss fastnar jag bara mmer och mer. hård pannkaka mellan mig och honom.

mitt liv är faktiskt ett äventyr så länge jag rör på mig. alltså förflyttar mig. det händer alltid spännande saker. det går liksom per automatik. per. andreas. automatik. dra åt helvete.

jag vet inte vad jag ska skriva. kan ingen lämna nåt jävla önskemål? jsg lovar att skriva alla som kommer. det här är tragiskt, eftersom det inte kommer komma nåt önskemål som följd av att ingen läser det här. men jag håller fast cid vad jag sagt. det som önskas skrivs. så, önska på. kom igen. ha inga spärrar för min skull. jag är inte så föörnäm av mig. jag kan fan skriva vad so mhelst. ge mig önske!

hahahah allt är så härligt sjukt att det gör ont i psyket. det gör så ont att jag skrattar åt det.

välkommen-

nej, nu fick jag kust att skriva nåt sjukt o urspårat. så nu gör jag det.

snuttefilten var belägen exakt två meter från honom. han kunde inte tackla detta. men, faktum är faktum och inget att göra åt än att ändra på det. nu satt han vi snuttefilten och smekte sitt kön. behagligt kön, hadde han hört. visst ville kvinnor ha honom, tänkkte han. men ingen trodde riktigt att han skulle flå kossa. oväntat. snuttefilt betyder inte mer längre. bara filt. inte mer än filt.. inte mer än tyg. inte stuss- inte ne ne ne. jag orkar inte,. jag är för full och det tar upp för m,ycket av min koncentration. kon sen tra schon

Knives out

I want you to know
I'm not coming back
Look into my eyes
I'm not coming back

So knives out
Catch the mouse
Don't look down
Shove it in your mouth

If you'd been a dog
They would have drowned you at birth

Look into my eyes
It's the only way you'll know I'm telling the truth

So knives out
Cook him up
Squash his head
Put him in the pot

I want you to know
He's not coming back
He's bloated and frozen
Still there's no point in letting it go to waste

So knives out
Catch the mouse
Squash his head
Put him in the pot

I will not dogde the bullet

bajsat bajs ur stjärten?

nej

ur hjärnan

o, ok. verbal, mental avföring alltså

exakt

been there

am there

gooood man

damn right

the words ave been said, and the blood has been shed

the spirits are united in the fedility of caves of mystery

along the necissary spirits of tomorrow

everyone gasping as the unity is due, at last, equality

everyobe is at ease within, and tough everyting is broken everyone is smiling

the place where one can gather all that was lost

and look back on sath was not said

wath

what

aha
wrath
watch

jag skäms och skrattar samtidigt

men fortsätt, vi where on to somethong

hazzard med sig själv

ficklampa lyser även jag med ibland, och främst då det är mörkt och jag vill se. Man ska kanske ha i åtanke att detta bara gäller när det inte finns några andra alternativ eller då ficklampa är det bästa av dem.
Senare, långt efter att vi gått hem, la jag mig dyster på en egenhändigt bildad hög av frotté och tjöt ut ett hysteriskt primalskri. givetvis naken och utan resultat.
Dom hämtade mig klockan 02.21 och förde mig genast till avdelningen där patienterna behandlades med elchocksterapi och med gummistövlar. Avdelningen var välkänd inom psykiatrin och något vissa även talade om vid middagsbordet.
Där vistades jag i alla fall några månader och spennderade den mesta av tiden till att klampa i andras klaver. en bild jag minns extra tydlig och som skiljer sig från alla andra är den med gunnar. gunanr talöade långsamt men flytande. han gav mig välsignelser och blommor och lovad att aldrig, aldrig någonsin, gölra om det där hemska. det lovades och lovades men jag trodde inte riktigt på det. detta visade jag genom pikar och andra verbala och kroppsliga gester. allt för att hamna i slummen.

om jag visste nu vad jag visste då skulle jag fortfarande vara dum i huvudet. detta gör mig till en hemsk och misslyckad man (kille) man egentligen bara ska skita i och ge upp hoppet för. det betyder inte att jag behöver göra det. och det i sin tur betyder inte att jag itne gör det. och resultatet betyder absolut inte att jag tycker om att ta på mig själv. nej. varför i helvete skulle det göra det? det ligger ju ingen som helst logik i det resonemanget. varför inte bara strunta i den formen av tankesätt och få ett helt nytt, friskt perspektiv på tillvaron i form av växande vånda?
som en glasbit, på en silvergaffel,. som man stoppar i munne och ler åt. ler föär att man vet att den kan göra ont. att den kan skada det inre.
och sen gråter man igen. för att det finns tillfälle för det och för att man kanske är lite ensaam.
det är då visdom kan vara till en last. som papperspåsar för en bandyklubba. eller någon anna betydligt bättre liknelse.

och så tog vi skrattande i hand på att aldrig, aldrig någonsin träffas igen.