ytskraparen

jag var sekunder ifran det neuvrotiska sammanbrottet haromdagen. annu en gang men alldeles for lite pengar satte jag av mot ett nytt land for att stampla och kanske hanga. vid gransen sa dom helt plotsligt '' you cant come to laos, your passport is full. you have to go back to bangkok.''
att hora detta, efter att ha sovit 5 timmar de senaste 3 dygnen och sta dar utan pengar och veta att om jag inte stamplar maste jag betala 100 svenska kronor om dagen for visumoverskridande, var en aning enerverande. faktiskt en sa stor aning att jag holl pa att fa psykutbrott, ett santdar da kroppen tvingar fram ett primalskri. fast det loste sig. det gor oftast det, aven nar det inte gor det. nu orkar jag inte skriva om mer elande, jag har det ju bra.

igar tubade jag. det var helt otroligt schysst. man gled ner for en strom genom fantanstiska landskap i den harliga solen med en stor, god beerlao i handen. givetvis har jag ingen kamera. men jag tog faktiskt en bunt mer eller mindre schyssta bilder och videoklipp med tobbes kamera, nagra jag faktiskt gor ansprak pa och som kanske publiceras har. jag maste nastan kopa en kamera och publicera bilder har vid varje blogginlagg. for att forklara aven i bilder, for ett djupare intryck och hogre forstaelse. jag visst fan, jag har ju inga pengar.

tja, nu ar det norra laos som galler. sen tillbaka till thailand och spendera de sista tva veckorna dar kanske. jag vet ju inte. jag har ju faktiskt ingen aning.

juckas jervi

da var man i bangkok igen. dasig i hela pallet ar jag ocksa. jag har inte rad med dom dar dyra, lyxiga biljetterna sa jag tvingas resa budget. att resa budget tar tid, ar obekvamt och far folk att spotta pa dig pa gatan. men jag sparar ju nagra hundra baht for varje resa, baht som senare spenderas pa alkohol eller annat obefintligt smuts.

nu ar jag pa vag till laos. dar ar saker lite billigare har jag fatt hora, sa da kan jag slosa lite mer. ett slos skulle kunna vara internet. jag har massor med saker att skriva om. jag ska gora en reseskilldring nan dag om jag orkar vilket jag kanske inte gor. jag kanske gor en reseskilldring nan dag. jag har varit sa sjukt otursforfoljd. det har till och med smittat av sig pa manniskor i min omgivning. konstigt att det inte slutar. det manste ju vara balans. nar kommer turen?


jag blir sa javla stressad nar man betalar internet i forvag. det blir sa krystat. kanner mig tvingad. inlast i blogglandet dar jag inte ens lats vandra fritt. nej. sa kan vi inte ha det.

nu ar det 6 minuter kvar. jag lamnar dom 6 minuterna till er, sa far ni sjalva fylla i vad ni skulle vilja att jag skrev.


"


" / adde

handen som gungar maggan

ibland blir det nan skev felkoppling med blogger och sa lankas man direkt till en bloggersida med ett frammande sprak. jag hjar bloggat pa kinesiska, japanska, franska och italienska. det ar spannande. man far testa sig fram och hoppas att bloggen publiceras.

param'etres
afficher le blogg

vi har blivit kompisar med en italiensk tjej. hon ar 33 ar men beter sig till och fran som 15, men ar extremt underhallande. jag har upptackt att jag gillar italienare. dom ar sa oforskamt arliga. san attityd. det ar asroligt. jag javlas ju sjalvklart me henne varje tillfalle som ges. och hon fortsatter och var sa harligt arlig. igar kom hon helt sonika, efter att det varit tyst en stund, fram till mig och sa '' you are boring today. you boring me. you like a little child. yesterday you where interesting but today i dont like you so much''
underbart. man kan inte gora natt annat an att alska en manniska som sager sa. jag ska skaffa mig en san dar italienare. den ska fa ga i mitt koppel och fa ata min mat och bo i min garderob i utbyte mot underhallning. italiensk unerhallning. nanting stolt. nanting ikladd tajta tajta speedos. ahhhhhh.

i dont like you so much anymore. im tired writing to you. you boring me.

tesen om testen

jag har inte hort av mig pa ett tag. det ar av en ekonimisk anledning. ekonomi har tagit over varlden. ekonomi. fyyyyyyyyyyyyyyy!

jaha, vart ska jag borja med uppdateringen? va? hallaaaa? traffat en dros genomtrevliga manniskor, den ena mer speciell an den andra. hanger med en kille som heter anthony och komemr fran london. han bor i sverige nu for han har en dotter dar med en svensk tjej som han bor ihop med i samma hus fast inte ar ihop med. han ar verkligen speciell. aldrig mott nagon so honom. jag ar lite kar tror jag. fast tobbe forstor hela tiden. han ar nog ocksa lite kar och vi bada strider om hans gunst. jag aterkommer om vem som vinner.

annars ar allt super. perfekt, forutom den ekonomiska fragan vilken nu ar besvarad for tillfallet, tills nasta ekonomisk fraga stalls och kraver ett svar. men da ar da och nu ar nu. nu ar nu nu. precis nu.
lart kanna on nu. han ar skon, likasa manniskorna pa den. vi har det bra tillsammans och vi har kommit fram tll en tyst overenskommelse om att vi tanker ha det trevligt sa lange jag ler och ger dom pengar. fast alla kraver inte pengar. wrooooooooom

jag har ruttnat lite p det har. omradet i hjarnan som ansvarar for bloggskrivande har inte gjort vad som goras skulle. darfor avlsutas detta bloggskrivande med en stor tar i ena ogat. varje bokstav mot slutet kan endast ses som en forlust for alla trogna bloggskrivare dar ute. jag ar ett daligt exempel nu. jag har svikit mina lasare men framforallt mig sjalv. vart ska detta sluta?

jag kryper nu undan med skamen over mig som ett fastklistrat holje som man klistrat pa allt har pa kroppen sa det gor jatteont att ta bort det. in i morkret ska jag. ligga dar och skammas. grata och skammas. eller njuta. ja, njuta ska jag. jag ar ju i paradiset.

uppdrag ; cashflow

trots att jag tycker det ar nagot av en tropisk hadelse att sitta vid en dator i ett paradis av denna kaliber finenr jag mig sjalv gang pa annan sittandes framfor en och bara, bara, gora onadiga skitsaker. i alal fall nastan bara. 90-10. ok?

nu har den stora budgetutmaningen kommit mig till sinne. tobbes pengar, pa vilka jag har levt de sanaste dagarna, tog idag slut. problemet ar nu lost kortvarigt med att forsoka klara oss pa 5000 baht tva personer fram tilsl att jag far pengar fran jerre jerre jerre med fisken. dom kommer nog snart. han fixar sant han, jerre jerre jerre med fisken.

jag tanker pa att jag har ett fult och trakigt rum hemma i sverige. jag tanker att jag har ritat mina kompsiar ha sexuellt umgange med varandra rakt pa tapeten. jag tanker att det ar extremt barnsligt gjort och spader pa det hela genom att skratta at det.

jag har borjat ta kort med tobbes kamera. det tycker jag ar kul och aven ett trevligt samtalsamne for dom dar stela stunderna da framlingar forsoker fora avslappnade samtal omringade av pinsam tystnad. jag brukar inte vara omringad av pinsam tystnad. eller det kanske jag ar, bara att jag itne tycker den ar pinsam. jag tycker andra saker ar pinsamma. som att ga in pa banken nar alla tittar pa mig. nu hittade jag pa. det ar ett tydligt tecken pa att det snart ar dags att avsluta det har.

varfor skriver jag helt javla ovasentliga saker? jag ar ju med om asroliga grejer hela tiden. eller i alal fall lite da och da. det hander faktiskt sa mycket sjukt, spannande, roligt, trakigt att man glommer bort saker hela tiden. men inte fan tanker jag skriva dom har tydligen.

beatbox in the corner and around the floor beatin' and boxin'

jag forsokte mig pa lite freestyle. busta ett rhyme. det gick at pipsvangen.

pa aterseende

infora tvangstvagning

jag befinner mig pa koh lipe, ett koncentrerat tropiskt paradis. det finns ett internet har. sa ska det inte vara. men sa ar det, och darfor ar det svindyrt med internet. sa jag maste fatta mi kort.

jag har fortfarande inga pengar. jag kan inte kolla mitt saldo. jag har verkligen inga pengar. inte ens rad med mat. lever pa tobbes pengar. tobbes pengar racker i kanske 3-4 dagar till. efter det ar vi utan boende och mat om det pa nat satt satts in pengar pa kontot pa ett satt sa att jag blir informerad om det.
dyrt med internet ar det. snart lever alla i ett coca cola universum. fy fan for det. fy fa for att behova utsattas for skiten. men inte tanka pa det nu. inte skriva mera. pengar. tid. kosta. fattig. lana. halla?

fnurra pa traden

Jaha, da var det dags igen. baten till koh lipe, on jag ska bo med tobbe pa ett tag,gar imorgon klockan 8. det finns tydligen ingen uttagsautomat dar sa man maste ta ut en klumpsumma innan man aker dit. det gjorde jag. en klumpsumma pa alla 500 baht jag hade. sa nu har jag exakt 1000 baht att leva pa. det har badar inte gott. jag far forsoka fa ut naring av blad och vaxter, slicka pa grodor och kanske bli tillsammans med tobbe och alska med honom passionerat. maste man sa maste man. allt for att overleva.

jag fick for ovrigt en vaska igar. fick. bara sadar. "you want a bag?" fragade en canadensare efter att ha hort min tragiska reseberattelse. "ok" sa jag sa spatserade vi till hans hotellrum dar vaskoverlamningen agde hotellrum. fy fan vad trakigt. men jag tanker inte ta bort det. han ar en snall manniska. han heter brian och vi ar kompsiar nu. jag fick hans mailadress och jag kanske till och med skriver till honom och sa traffas vi och slickar pa grodor och alskar passionerat tillsammans med tobbe, som aven han far en vaska. alla far vaskor! alla som betyder nagot.

jag har varldens javla diarre. helt otroligt. det bara sprutar hejdlost. Schftftftft brrrrrrrrrp later det. och sa kommer de dar ekande pruttljuden mellan stjartspruten. jag tycker faktiskt att det ar roligt. det blir nog aldrig trakigt med total diarre.

da sager vi sa da.

dod hud

jag vill ta kort. det finns massor med saker jag har sett som jag skulle vilja ha avbildat pa en liten lapp eller pa en skarm. om jag hade haft pengar skulle jag utan tvekan kopa en schysst digitalkamera och ta korten jag sa garna vill ta. klicka mig igenom min resa och lata den fastna i mitt lilla elektroniska oga. men jag har inte pengar. jag stor mig pa alla dom som har kameror och inte tar kort, samtidigt stor jag mig pa dom som tar kort hela javla tiden pa helt obefintliga saker. "ah, wow. stall dig vid den roda blomkrukan sa tar vi kort. senm far du ta kort pa mig!" dessa gar ofta under begreppet "japaner" men kan ocksa tillhora mer utspridda typer av manniskor sasom familjepappor eller smabarn. jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det har, jag vet bara att jag vill ta kort. och ha pengar. ta kort pa pengar vore det ultimata. nej.

jag kopte en ryggsack idag. jag hade ingen ryggsack innan da den jag haft forsvann. jag hade en liten tygvaska istallet. men idag kopte jag alltsa en ryggsack for att kunna fylla den med saker jag behover eller vill ha. den var billig. den gar nog sonder snart. men jag ska se till att verkligen njuta av tiden vi ar hela tillsammans.
och det slog mig nu att jag itne alls kommer kunna fylla den med saker jag vill ha, savida det inte ror sig om saker man hittar pa marken som ingen annan sager sig vilja ha. sant ska jag ut och leta efter. fast forst ska jag kopa tandkram och smeta den mot en specialtillverkad borste amnad for tanderna och sen stada hela munnen.

"we are the dollars & cents and the pounds and pence the mark and the yen
We are going to crack your little souls
crack your little souls"

forsoka duger?

Idag var jag i angkor wat och blev hanford. det var vackert och jag spekulerade mig tokig pa hur fan dom byggde det dar gigantiska palatset for 1500 javla ar sen med hjalp av lite rep och nagra pinnjavlar. elelr hur dom nu gjorde. bra gjort ar det i alla fall. jag skulel aldrig kunan bygga nagot liknande men lite rep och nagra pinnar. inte ens med en hel arme av moderna verktyg. ibland blir jag lite sadar fundersam over hur det fungerade forr i tiden, for lange sen da inte jag fanns. jag blir lite respektfull. lite sentimental. tanker pa min egen historia, glada minnen och inser att jag ar helt javla obetydlig rent historiskt. det kommer jag nog vara i framtiden ocksa. jag har svart att se mitt namn i nagon kurslitteratur om 50 ar, for da ar jag ju dod. kanske.

ibland kanner jag mig iaktagen. en kansla av att nagon bejakar vare liten rorelse jag gor. varenda liten blinkning. da brukar jag borja prata med mig sjalv. lugna ner lite. luga ner dig da for fan! kan jag skrika till mig sjalv. da tittar allihopa. svarare att urskilja vem det ar som foljer efter mig, spionerar. men det finns knep. nar man gar ivag kan man lagga tejp efter sig och sen se om det fastnar pa nan. fastnar det betyder det att du har en javla idiot efter dig och maste genast vidta atgarder. vilka som an kravs.

kanske ga och ata. ja.

pass passa passagerare

Har sitter jag i Kambodja med en kropp till det yttersta fylld med otur. Jag har i alla fall mitt rosa, provisoriska pass som later mig fardas mellan och i andra lander an mitt eget. Resan till Kambodja var praglad med lika lycket oflyt som jag till vardags stoter pa, fast nu i tva frammande lander. Forst blev jag bestulen pa alla mina pengar, har inte ett enda ore kvar. sen tog resan pa tog for lang tid, 21 timmar faktisk fardtid. Detta berodde inte minst pa att skitbussen pa vagarna med Kambodjansk standard (inte bra) gick sonder fyra ganger och fick en resa pa 5 timmar forfandlas till 8-9. Jaja, nu har jag med tur, ja fakstiskt, traffat jens som ger mig karlek i form av pengar. jag kan leva under dessa forutsattningar hela mitt liv med jens. jag hoppas han vet om det. jag vill att han ska veta det. jag vill att han ska se mig. han far se mig, hur mycket han vill, om han betalar for det.

annars ar allt harligt. alla motgangar starker mitt redan sjuka psyke och gor att jag i framtiden kommer agera lugnt i annu mer panikartade situationer. men jag far aldrig panik. jag vet inte hur man gor. jag kan kanske fa det om jens betalar for det.

pank ar jag i alla fall. inget nytt dar inte, forutom att jag nu befinner mig i ett frammande land dar alla forvantar sig att jag ar raka motsattsen. jag funderar pa att publicera mitt kontonummer och se om nagon skanker mig en lite slant, mest pa skoj. fast jag inser nu att jag skulle tycka det var valdigt pinsamt nar ingen har donerat nagot och lamnat mig doende i sticket. fast man kan ju inte ga runt och vara radd och tycka saker ar pinsamt hela tiden. va? vad ar det for javla skitsatt?!

8408-6
973 468 911-1
(swebank)

idag

idag skulle jag ha fatt mitt pass och kunant aka harifran om det inte varit for min dumhet. min dumhet tankte inte efter och later mig darfor stanna i phuket en natt, en mycket hemsk natt, till. jaha.

menar du det?

Jag ar i phuket och forsoker behalla mig lugn i en stad av droger, prostitution och lonnfeta rodbranda gubbjavlar som betalar for sex och koper tjejer och killar i nastan alla aldrar. en hemsk javla skitstad med andra ord.
Imorgon ska jag fan ha mitt pass. sa ar det bara. idag hanns det inte i tid och missar jag tiden i morgon skjuter jag mig sjalv i huvudet efter att jag solat mig brunbrand och kopt ladyboys pa stranden. fast sa lagt skulel jag inte kunan sjunka. jag skulle kanske stracka mig till att kopa badkalsonger och dra upp dom i roven sa som jag har sett att det ska ga till. har i phuket alltsa. har ar allt som ar fel ratt. nog om det har stallet nu.

nu orkar jag inte skriva mer alls.

maktskiftett tva tre

lagger mig tillratta bakom sex och sju. tar fram bananen och visar den hur tavla gar till. utomhus leker dom igen. har det bra. bananen vill se men jag vill inte gora den ledsen i bananogat. "vi kan aldrig bli glada du och jag" sager jag till bananen. "men vi kan forsoka" svarar han och satter fart mot ytterdorren och forsvinner ut ur mitt liv och in i en evighet.
allt den lamnar kvar ar sitt skal. jag sveper in mig i skalet for att aldrig glomma. aldrig glomma.

vakter vakter dom smiter med allt mitt guld!

jag har verkligen ingenting att saga men jag sager det som bekant anda.

det dar typiska

Jaha. har sitter jag pa en liten o i sodra thailand med endast en liten tygvaska i min ago. jag har ju sjalvklart blivit av med min resvaska med pass, reseforsakring, klader, laddare m.m. detta forvanar nog ingen. speciellt inte mig sjalv. jag far leva med att det blir sahar. det ar som sagt typiskt.
sa nu maste jag harja runt som fan och tricka loss for att kanske fa ett pass innan jag maste lamna det har landet for att fa fornyat visum, annars kostar det 100kr om dagen. det ar inte ens sakert att jag blir inslappt i de lander jag vill aka till om jag inte har ett riktigt pass. jag blir sa forbannad att jag skrattar igen. skrattar hogt i en total psykos.

nu ska jag ut och kopa klader. for jag ager bara det jag har pa mig..... .HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH!

Postcard Thailand

I thailand har man inte vanlig whiskey. I thailand smakar whiskeyn rom och blandas med coca cola och red bull. Thailandsk red bull ar inte som vanlig red bull och hela blandningen gor att man ar uppe i cirka ett dygn. man kan inte sova och gar omkring och ar full. trevligt o borjan, jobbigt i langden.

imorgon aker vi till kho lanta, som ar slutdestinationen i thailand. det ar dar vi ska gro. det ar dar vi ska bo och bygga, fostra vara barn och lara dom hur vackert och oskulldsfullt livet skulle kunna vara om man inte bodde i sverige innan man flyttar dit med hela familjen och straffar dom for deras barnsliga naivitet. det ska bli mig ett sant noje.

en viktig uppdatering ar att jag forlangde min biljett, sa nu komemr jag inte hem forens 1maj da det ar dags for mig att inse min dodlighet. min kalla, trakiga gra dodlighet. jag har inte prickar over bokstaverna och det stor min enormt mycket. sakert er ocksa. hahahahah!
innan hemresan ska vi hinna med att glassa, softa, chilla, glida, glajja, svina, svida, cambodja, laos och kanske vietnam. snart komemr tobbe ocksa. om nagra dagar. tva. om tva dagar kommer tobbe och utsatts for den landsomfattande psykosen thailand. det ska bli kul att se hur han reagerar. han kommer sakerligen reagera larvigt och bedyra hur lugn han ar och att han stallde om dygnsrytmen direkt och att " jag tycker inte alls att det var sa speciellt haftigt och nytt" och vi komemr tvingas sla honom, fa honom grata, gny. krypa fram pa gatorna och kyssa fotterna pa motande manniskor. snart kommer tobbe. om tva dagar. han ska bo dar jag bor vilket gor det bade kul och lite sorgligt for honom. varfor pratar jag om tobbe? nu ar det nog om tobbe. tobbe ar fardigdiskuterad.

jaha... dags for ett nattligt dopp i havet kanske. eller lyssna pa musik i en hangmatta. det ar konstigt att jag uppskattar paradiset i horisontallage. men det ar sa jag lever. hepp hopp.

saker som aldrig blev sagda (hela listan)

det ar varmt. jag kan inte tanka nar det ar varmt, och det ar varmt. jag kan inte tanka. aaaaaaaaaaah

att lasta en massa

idag var det dags for det efterlangtade uppehallet fran festandet. det ar svart att inte dricka i bangkok. mycket svart. man tror att det ar det enda som gar att gora efter ett tag. men sa idag akte vi till ett stort stort kopcenter och kopte saker. jag kopte ett par shorts och en ipodladdare. sen akte vi hem igen. "hem". och nu ar det val dags att se en film. dom har ett gigantiskt utbud av nya filmer har. fore sverige ar dom. men det ar ocksa thailandare som oversatter. sag till exempel "blood diamond" for andra gangen igar och upplevde den pa ett helt nytt satt. man tittar pa film i tva dimensioner. i tva av de mer dramatiska scenerna da killen letar efter sin son ager han enligt texten " i'm prostituted" var pa leonardo dicaprio svarar "that makes two of us". sen nar han val hittar sin som som ar totalt hjarntvattad sager han kanslomassigt och ackompadjerad till strakmusik "son... i screw". detta fann jag som sagt extremt roligt men jag framstod nog som ett as som satt och garvade till de sorgliga scenerna. men jag ar ju rik har och da kan man ju bete sig hur som helst. det har livet lart mig. tack livet.
nu orkar jag inte mer. det ar varmt.

Framme

Jag e i thailand. En svensk i thailan. Adde i thailand. precis sa e det. i bangkok dar jag for tillfallet befinenr mig delar man inte det vasterlandska sattet att se pa tid och rum. har kan man gora i stort sett vad man vill i stort sett nar man vill. det passar mig alldeles perfekt. i morse gick vi till exempel och la oss klockan nio pa morgonen. perfekt.

fast nu ar det snart slutsvinat och dags att andas friskt. vi drar om tva dagar soderut och andas friskt. fast forst ska vi ju till full moon party som ar totalt pa alla sett. da blir man full. da blir man jattefull. men sen andas man friskt.

jag har inte mycket mer att saga an att jag ar i thailand. det ar bra. det ar fint. det ar thailand. ak hit. fast ha respekt annars slar jag ihjal dig! eller sa orkar jag inte. det ar varmt har. nu slutar jag. nu ar det nog.

Självklar början

Jag har insett att mitt öde, mitt livs kall, har väldigt mycket att göra med saker som går fel. Jag har accepterat detta och det är ingenting jag tänker speciellt mycket på förutom att när det händer pressa fram ett ynkligt "jaha" som en lam respons på det hela. I många fall ihop med ett obefogat skratt.

Jo, det har som sagt blivit en väntat början på en väntad resa. Jag och Jerre släpade våra äckliga arslen upp till stockholm stad för att kinesa lite hos Coste som ett tafatt försök till att göra starten på äventyret bekvämt och enkelt. Och väl hos Coste var det allt annat än otrevligt. De två spenderade kvällarna genererade i ett antal guldkorn i form av skrift och livsbeakande betraktelser. Faktiskt så bra att vi skrev ner dessa och skapade någon slags delad äganderätt, så att om jag publicerar något av det som skrevs ned eller nämner det vidare är det mitt ansvar, nej, min plikt att informera om Herr Costes medverkan och delaktighet. Men nog om det nu.

Den andra dagen vaknade vi efter vad som kändes som allt för några timamrs sömn och försökte skynda oss in till centrum för att fika med Calle. Efter det tredje missade tåget var det dags för Calles arbetsintervju och vi fick därför vänta ytterligare två timmar (uppskattningsvis). Dagen visade sig til lslut vara väldigt gemytlig och vi avslutade den framför tv, jag och jens försedda med en varsin strategiskt inköpt energidryck. Planen var att hålal oss vakna fram till fyra på morgonen då bussen tog oss till tunnelbanan, som i sin tur tog oss till centralen som ytterligare förde oss till arlanda där vi skulle komma i lagom tid till att lugnt kunan äta lite frukost, checka in och sen fly från skiten. Men nu var det ju jag och jens som reste.

Som planerat tog vi oss till bussen vid fyra, den förde oss som planerat till tunnelbanan, som planerat förde oss till centralen och slutligen till arlanda, som planerat. Men under resans gång, både lite chockade över att ingenting hade gått åt helvete, tog jens upp biljetten och gnydde något om tiden. Där kom den! vi hade ju, som väntat, kollat fel på tiden. Någon gång i början efter att biljetterna var köpta pratade vi om att det komemr bli skönt att resa 20.40 på kvällen pga. lungfaktorn (ickestressfaktorn). Men någon sen timma, eller tidig timma eller en helt vanlig timma upptäckte jens att planet gick 08.40. alltså tjugo i nio på morgonen. skönt att vi såg det, pustade båda. nu var det ju så att jens, på expresståget till arlanda, upptäckte att det inte låg till så, utan att vi var dumam i huvudet helt i vanlig ordning. anledningen låg i det amerikanska sättet att se på tid, eftersom att dom inte kan lära sig nya siffror sätter dom enkelt pm eller am efter klockslaget för att berätta om vilket klockslag på dygnet det rör sig om. vi hade missat det lilla pm:et och grät hela vägen till arlanda. fast vi grät inte som det vanligtvis gråts, vi gråt i form av skratt.

Så, nu är jag mitt uppe i att avverka de 14 timmar dötid grav hjärnskada kan medföra. Efter en tid liggandes på en bänk lyssnades på ipod, lite ätande, lite strosande med vagn (vilket jag helt otippat fann extremt rogivande och faktiskt även lite kul... borde skaffa en väskvagn), läsande i bok sitter jag nu här vid ett internet. Vad de resterande tre timmarna till incheckning och de ytterligare dryga två timamrna till avresa skall fyllas med kan bara framtiden svara på. men antaglien skräpmat, lite mer strosande (hoppas hoppas) och kanske någon form av mänsklig och sund reaktion av bakslaget. fast det sistnämda är nog att hoppas för mycket. jag har ju accepterat nu. accept-era.

Kaffe!

filial där man kan sova

nu har jag äntligen vänt tillbaka dygnet till den samhällsriktiga rytmen. varför det skulle vara bra har jag ingen direkt aning om, inte minst när mina vänner sover och är vakna helt oregelbundet. men jag ska bli vuxen nu. jag ska bli man. hahahahahha

jag börjar nu närma mig packnigsfasen av resan. packningsfasen är i många fall den absolut väsentligaste delen av en vistelse i fjärran, speciellt om man packar som jag gör. jag väntar alltid till sista minuten och glömmer då det viktigaste med exempel som pass och roskildebiljett. men den här gången ska jag göra allt rätt. den här gången ska jag ha perfekt mängd saker, inga onödiga atiraljer och sen bara glida fram som på tukktukk, fast på tukk tukk. i.

utan att ha en endaste aning om vad jag ska göra ikväll kan jag med säkerhet säga att det kommer att bli meningslöst. antagligen slutar det med 3 filmer. kanske lite vin. eller en jävla massa tvspel. och givetvis kommer jag förstöra den dyngsrytm jag nu äntligen lyckats få till. ordna. fixa. skapa. tälja. mobiltelefonoperatör.

inte mycket att tillägga. oftast inte mycket att tillägga. oftast ingenting alls. scratch.