dod hud

jag vill ta kort. det finns massor med saker jag har sett som jag skulle vilja ha avbildat pa en liten lapp eller pa en skarm. om jag hade haft pengar skulle jag utan tvekan kopa en schysst digitalkamera och ta korten jag sa garna vill ta. klicka mig igenom min resa och lata den fastna i mitt lilla elektroniska oga. men jag har inte pengar. jag stor mig pa alla dom som har kameror och inte tar kort, samtidigt stor jag mig pa dom som tar kort hela javla tiden pa helt obefintliga saker. "ah, wow. stall dig vid den roda blomkrukan sa tar vi kort. senm far du ta kort pa mig!" dessa gar ofta under begreppet "japaner" men kan ocksa tillhora mer utspridda typer av manniskor sasom familjepappor eller smabarn. jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det har, jag vet bara att jag vill ta kort. och ha pengar. ta kort pa pengar vore det ultimata. nej.

jag kopte en ryggsack idag. jag hade ingen ryggsack innan da den jag haft forsvann. jag hade en liten tygvaska istallet. men idag kopte jag alltsa en ryggsack for att kunna fylla den med saker jag behover eller vill ha. den var billig. den gar nog sonder snart. men jag ska se till att verkligen njuta av tiden vi ar hela tillsammans.
och det slog mig nu att jag itne alls kommer kunna fylla den med saker jag vill ha, savida det inte ror sig om saker man hittar pa marken som ingen annan sager sig vilja ha. sant ska jag ut och leta efter. fast forst ska jag kopa tandkram och smeta den mot en specialtillverkad borste amnad for tanderna och sen stada hela munnen.

"we are the dollars & cents and the pounds and pence the mark and the yen
We are going to crack your little souls
crack your little souls"

forsoka duger?

Idag var jag i angkor wat och blev hanford. det var vackert och jag spekulerade mig tokig pa hur fan dom byggde det dar gigantiska palatset for 1500 javla ar sen med hjalp av lite rep och nagra pinnjavlar. elelr hur dom nu gjorde. bra gjort ar det i alla fall. jag skulel aldrig kunan bygga nagot liknande men lite rep och nagra pinnar. inte ens med en hel arme av moderna verktyg. ibland blir jag lite sadar fundersam over hur det fungerade forr i tiden, for lange sen da inte jag fanns. jag blir lite respektfull. lite sentimental. tanker pa min egen historia, glada minnen och inser att jag ar helt javla obetydlig rent historiskt. det kommer jag nog vara i framtiden ocksa. jag har svart att se mitt namn i nagon kurslitteratur om 50 ar, for da ar jag ju dod. kanske.

ibland kanner jag mig iaktagen. en kansla av att nagon bejakar vare liten rorelse jag gor. varenda liten blinkning. da brukar jag borja prata med mig sjalv. lugna ner lite. luga ner dig da for fan! kan jag skrika till mig sjalv. da tittar allihopa. svarare att urskilja vem det ar som foljer efter mig, spionerar. men det finns knep. nar man gar ivag kan man lagga tejp efter sig och sen se om det fastnar pa nan. fastnar det betyder det att du har en javla idiot efter dig och maste genast vidta atgarder. vilka som an kravs.

kanske ga och ata. ja.

pass passa passagerare

Har sitter jag i Kambodja med en kropp till det yttersta fylld med otur. Jag har i alla fall mitt rosa, provisoriska pass som later mig fardas mellan och i andra lander an mitt eget. Resan till Kambodja var praglad med lika lycket oflyt som jag till vardags stoter pa, fast nu i tva frammande lander. Forst blev jag bestulen pa alla mina pengar, har inte ett enda ore kvar. sen tog resan pa tog for lang tid, 21 timmar faktisk fardtid. Detta berodde inte minst pa att skitbussen pa vagarna med Kambodjansk standard (inte bra) gick sonder fyra ganger och fick en resa pa 5 timmar forfandlas till 8-9. Jaja, nu har jag med tur, ja fakstiskt, traffat jens som ger mig karlek i form av pengar. jag kan leva under dessa forutsattningar hela mitt liv med jens. jag hoppas han vet om det. jag vill att han ska veta det. jag vill att han ska se mig. han far se mig, hur mycket han vill, om han betalar for det.

annars ar allt harligt. alla motgangar starker mitt redan sjuka psyke och gor att jag i framtiden kommer agera lugnt i annu mer panikartade situationer. men jag far aldrig panik. jag vet inte hur man gor. jag kan kanske fa det om jens betalar for det.

pank ar jag i alla fall. inget nytt dar inte, forutom att jag nu befinner mig i ett frammande land dar alla forvantar sig att jag ar raka motsattsen. jag funderar pa att publicera mitt kontonummer och se om nagon skanker mig en lite slant, mest pa skoj. fast jag inser nu att jag skulle tycka det var valdigt pinsamt nar ingen har donerat nagot och lamnat mig doende i sticket. fast man kan ju inte ga runt och vara radd och tycka saker ar pinsamt hela tiden. va? vad ar det for javla skitsatt?!

8408-6
973 468 911-1
(swebank)

idag

idag skulle jag ha fatt mitt pass och kunant aka harifran om det inte varit for min dumhet. min dumhet tankte inte efter och later mig darfor stanna i phuket en natt, en mycket hemsk natt, till. jaha.

menar du det?

Jag ar i phuket och forsoker behalla mig lugn i en stad av droger, prostitution och lonnfeta rodbranda gubbjavlar som betalar for sex och koper tjejer och killar i nastan alla aldrar. en hemsk javla skitstad med andra ord.
Imorgon ska jag fan ha mitt pass. sa ar det bara. idag hanns det inte i tid och missar jag tiden i morgon skjuter jag mig sjalv i huvudet efter att jag solat mig brunbrand och kopt ladyboys pa stranden. fast sa lagt skulel jag inte kunan sjunka. jag skulle kanske stracka mig till att kopa badkalsonger och dra upp dom i roven sa som jag har sett att det ska ga till. har i phuket alltsa. har ar allt som ar fel ratt. nog om det har stallet nu.

nu orkar jag inte skriva mer alls.

maktskiftett tva tre

lagger mig tillratta bakom sex och sju. tar fram bananen och visar den hur tavla gar till. utomhus leker dom igen. har det bra. bananen vill se men jag vill inte gora den ledsen i bananogat. "vi kan aldrig bli glada du och jag" sager jag till bananen. "men vi kan forsoka" svarar han och satter fart mot ytterdorren och forsvinner ut ur mitt liv och in i en evighet.
allt den lamnar kvar ar sitt skal. jag sveper in mig i skalet for att aldrig glomma. aldrig glomma.

vakter vakter dom smiter med allt mitt guld!

jag har verkligen ingenting att saga men jag sager det som bekant anda.

det dar typiska

Jaha. har sitter jag pa en liten o i sodra thailand med endast en liten tygvaska i min ago. jag har ju sjalvklart blivit av med min resvaska med pass, reseforsakring, klader, laddare m.m. detta forvanar nog ingen. speciellt inte mig sjalv. jag far leva med att det blir sahar. det ar som sagt typiskt.
sa nu maste jag harja runt som fan och tricka loss for att kanske fa ett pass innan jag maste lamna det har landet for att fa fornyat visum, annars kostar det 100kr om dagen. det ar inte ens sakert att jag blir inslappt i de lander jag vill aka till om jag inte har ett riktigt pass. jag blir sa forbannad att jag skrattar igen. skrattar hogt i en total psykos.

nu ska jag ut och kopa klader. for jag ager bara det jag har pa mig..... .HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH!

Postcard Thailand

I thailand har man inte vanlig whiskey. I thailand smakar whiskeyn rom och blandas med coca cola och red bull. Thailandsk red bull ar inte som vanlig red bull och hela blandningen gor att man ar uppe i cirka ett dygn. man kan inte sova och gar omkring och ar full. trevligt o borjan, jobbigt i langden.

imorgon aker vi till kho lanta, som ar slutdestinationen i thailand. det ar dar vi ska gro. det ar dar vi ska bo och bygga, fostra vara barn och lara dom hur vackert och oskulldsfullt livet skulle kunna vara om man inte bodde i sverige innan man flyttar dit med hela familjen och straffar dom for deras barnsliga naivitet. det ska bli mig ett sant noje.

en viktig uppdatering ar att jag forlangde min biljett, sa nu komemr jag inte hem forens 1maj da det ar dags for mig att inse min dodlighet. min kalla, trakiga gra dodlighet. jag har inte prickar over bokstaverna och det stor min enormt mycket. sakert er ocksa. hahahahah!
innan hemresan ska vi hinna med att glassa, softa, chilla, glida, glajja, svina, svida, cambodja, laos och kanske vietnam. snart komemr tobbe ocksa. om nagra dagar. tva. om tva dagar kommer tobbe och utsatts for den landsomfattande psykosen thailand. det ska bli kul att se hur han reagerar. han kommer sakerligen reagera larvigt och bedyra hur lugn han ar och att han stallde om dygnsrytmen direkt och att " jag tycker inte alls att det var sa speciellt haftigt och nytt" och vi komemr tvingas sla honom, fa honom grata, gny. krypa fram pa gatorna och kyssa fotterna pa motande manniskor. snart kommer tobbe. om tva dagar. han ska bo dar jag bor vilket gor det bade kul och lite sorgligt for honom. varfor pratar jag om tobbe? nu ar det nog om tobbe. tobbe ar fardigdiskuterad.

jaha... dags for ett nattligt dopp i havet kanske. eller lyssna pa musik i en hangmatta. det ar konstigt att jag uppskattar paradiset i horisontallage. men det ar sa jag lever. hepp hopp.

saker som aldrig blev sagda (hela listan)

det ar varmt. jag kan inte tanka nar det ar varmt, och det ar varmt. jag kan inte tanka. aaaaaaaaaaah

att lasta en massa

idag var det dags for det efterlangtade uppehallet fran festandet. det ar svart att inte dricka i bangkok. mycket svart. man tror att det ar det enda som gar att gora efter ett tag. men sa idag akte vi till ett stort stort kopcenter och kopte saker. jag kopte ett par shorts och en ipodladdare. sen akte vi hem igen. "hem". och nu ar det val dags att se en film. dom har ett gigantiskt utbud av nya filmer har. fore sverige ar dom. men det ar ocksa thailandare som oversatter. sag till exempel "blood diamond" for andra gangen igar och upplevde den pa ett helt nytt satt. man tittar pa film i tva dimensioner. i tva av de mer dramatiska scenerna da killen letar efter sin son ager han enligt texten " i'm prostituted" var pa leonardo dicaprio svarar "that makes two of us". sen nar han val hittar sin som som ar totalt hjarntvattad sager han kanslomassigt och ackompadjerad till strakmusik "son... i screw". detta fann jag som sagt extremt roligt men jag framstod nog som ett as som satt och garvade till de sorgliga scenerna. men jag ar ju rik har och da kan man ju bete sig hur som helst. det har livet lart mig. tack livet.
nu orkar jag inte mer. det ar varmt.

Framme

Jag e i thailand. En svensk i thailan. Adde i thailand. precis sa e det. i bangkok dar jag for tillfallet befinenr mig delar man inte det vasterlandska sattet att se pa tid och rum. har kan man gora i stort sett vad man vill i stort sett nar man vill. det passar mig alldeles perfekt. i morse gick vi till exempel och la oss klockan nio pa morgonen. perfekt.

fast nu ar det snart slutsvinat och dags att andas friskt. vi drar om tva dagar soderut och andas friskt. fast forst ska vi ju till full moon party som ar totalt pa alla sett. da blir man full. da blir man jattefull. men sen andas man friskt.

jag har inte mycket mer att saga an att jag ar i thailand. det ar bra. det ar fint. det ar thailand. ak hit. fast ha respekt annars slar jag ihjal dig! eller sa orkar jag inte. det ar varmt har. nu slutar jag. nu ar det nog.

Självklar början

Jag har insett att mitt öde, mitt livs kall, har väldigt mycket att göra med saker som går fel. Jag har accepterat detta och det är ingenting jag tänker speciellt mycket på förutom att när det händer pressa fram ett ynkligt "jaha" som en lam respons på det hela. I många fall ihop med ett obefogat skratt.

Jo, det har som sagt blivit en väntat början på en väntad resa. Jag och Jerre släpade våra äckliga arslen upp till stockholm stad för att kinesa lite hos Coste som ett tafatt försök till att göra starten på äventyret bekvämt och enkelt. Och väl hos Coste var det allt annat än otrevligt. De två spenderade kvällarna genererade i ett antal guldkorn i form av skrift och livsbeakande betraktelser. Faktiskt så bra att vi skrev ner dessa och skapade någon slags delad äganderätt, så att om jag publicerar något av det som skrevs ned eller nämner det vidare är det mitt ansvar, nej, min plikt att informera om Herr Costes medverkan och delaktighet. Men nog om det nu.

Den andra dagen vaknade vi efter vad som kändes som allt för några timamrs sömn och försökte skynda oss in till centrum för att fika med Calle. Efter det tredje missade tåget var det dags för Calles arbetsintervju och vi fick därför vänta ytterligare två timmar (uppskattningsvis). Dagen visade sig til lslut vara väldigt gemytlig och vi avslutade den framför tv, jag och jens försedda med en varsin strategiskt inköpt energidryck. Planen var att hålal oss vakna fram till fyra på morgonen då bussen tog oss till tunnelbanan, som i sin tur tog oss till centralen som ytterligare förde oss till arlanda där vi skulle komma i lagom tid till att lugnt kunan äta lite frukost, checka in och sen fly från skiten. Men nu var det ju jag och jens som reste.

Som planerat tog vi oss till bussen vid fyra, den förde oss som planerat till tunnelbanan, som planerat förde oss till centralen och slutligen till arlanda, som planerat. Men under resans gång, både lite chockade över att ingenting hade gått åt helvete, tog jens upp biljetten och gnydde något om tiden. Där kom den! vi hade ju, som väntat, kollat fel på tiden. Någon gång i början efter att biljetterna var köpta pratade vi om att det komemr bli skönt att resa 20.40 på kvällen pga. lungfaktorn (ickestressfaktorn). Men någon sen timma, eller tidig timma eller en helt vanlig timma upptäckte jens att planet gick 08.40. alltså tjugo i nio på morgonen. skönt att vi såg det, pustade båda. nu var det ju så att jens, på expresståget till arlanda, upptäckte att det inte låg till så, utan att vi var dumam i huvudet helt i vanlig ordning. anledningen låg i det amerikanska sättet att se på tid, eftersom att dom inte kan lära sig nya siffror sätter dom enkelt pm eller am efter klockslaget för att berätta om vilket klockslag på dygnet det rör sig om. vi hade missat det lilla pm:et och grät hela vägen till arlanda. fast vi grät inte som det vanligtvis gråts, vi gråt i form av skratt.

Så, nu är jag mitt uppe i att avverka de 14 timmar dötid grav hjärnskada kan medföra. Efter en tid liggandes på en bänk lyssnades på ipod, lite ätande, lite strosande med vagn (vilket jag helt otippat fann extremt rogivande och faktiskt även lite kul... borde skaffa en väskvagn), läsande i bok sitter jag nu här vid ett internet. Vad de resterande tre timmarna till incheckning och de ytterligare dryga två timamrna till avresa skall fyllas med kan bara framtiden svara på. men antaglien skräpmat, lite mer strosande (hoppas hoppas) och kanske någon form av mänsklig och sund reaktion av bakslaget. fast det sistnämda är nog att hoppas för mycket. jag har ju accepterat nu. accept-era.

Kaffe!

filial där man kan sova

nu har jag äntligen vänt tillbaka dygnet till den samhällsriktiga rytmen. varför det skulle vara bra har jag ingen direkt aning om, inte minst när mina vänner sover och är vakna helt oregelbundet. men jag ska bli vuxen nu. jag ska bli man. hahahahahha

jag börjar nu närma mig packnigsfasen av resan. packningsfasen är i många fall den absolut väsentligaste delen av en vistelse i fjärran, speciellt om man packar som jag gör. jag väntar alltid till sista minuten och glömmer då det viktigaste med exempel som pass och roskildebiljett. men den här gången ska jag göra allt rätt. den här gången ska jag ha perfekt mängd saker, inga onödiga atiraljer och sen bara glida fram som på tukktukk, fast på tukk tukk. i.

utan att ha en endaste aning om vad jag ska göra ikväll kan jag med säkerhet säga att det kommer att bli meningslöst. antagligen slutar det med 3 filmer. kanske lite vin. eller en jävla massa tvspel. och givetvis kommer jag förstöra den dyngsrytm jag nu äntligen lyckats få till. ordna. fixa. skapa. tälja. mobiltelefonoperatör.

inte mycket att tillägga. oftast inte mycket att tillägga. oftast ingenting alls. scratch.

bilder ur en tid som togs för given (alltid)

Jag hittade bilder nu när allt runtomkring har dött. Bilder från förr. bilder från då det fanns hopp som fortfarande var så pass färskt att den inte hade krossats av den krassa verkligheten av hur det egentligen är och fungerar. bilderna gjorde mig glad. det gav mig nytt hopp, på att det alltid borde finnas hopp. det är ju då man lever. då man mår bra. här är ett urval i alla fall. bilder ur en tid som just då inte betydde någonting alls men som formade mig och egentligen betydde så mycket.

fast nu blev det inga!

på jakt efter det liv som flytt

idag har jag ätit soppa. ibland när jag äter soppa, och ibland när jag inte äter soppa, tänker jag att soppa inte är riktig mat utan mat i flytande form med klumpar och annat i. jag är bortskämd. alla jag känner är bortskämda.

nu är klockan sex på morgonen. jag är efterbliven och masserar utan problem. förvaltning av idioti.

att använda reflexer
När man är rädd känner man sig levande. Rädsla skapar ett starkare medvetande om att man är dödlig. sås är inte ett exempel på detta. tjej på tv är fin. jag lyssnar inte ens på vad hon säger. hon pratar säkert bara skit. men fin är hon. fin att titta på. man kan låtsas att man är ihop med henne om man vill. man får låtsas. det är tillåtet. tänk att bara gå fram till en främling med intentionen att vara äcklig, eller i alla fall framstå som äcklig. att det är målet. tänk vad lustigt! hihihih, vilken pärs. det skulle vara kul. jag skulle gå fram till henne.

jag sitter med ivar. vi tittar på nyheterna klockan sex på morgonen. vi träffar varandra ibland och har det roligt. roligt är en definition.

bandet utan band

jag sitter här-. egentligen nyvaken. någon har lärt sig äta kyckling igen. han är jättestolt. jag har alltid kunnat äta kyckling. jag har aldrig varit stolt över det. det tycker jag är tufffare, om det nu ska vara något att kunna känna sig tuff över.

om jag med omsorg. om jag med medsorg. om jag hittar fickan. det gjorde jag inte. tappa bort. det gjorde jag inte. ibland. det gjorde jag inte. folkabuss till nöje.

jag vill vara en bonus,. det vill jag så mycket att jag blir en last. något man vill bli av med,. och det blir man. mig blir man av med. mot min vilja. jag är då ingen bonus. det jag vill vara. men så kan det blir. det kan bli så. nån bara skiter i det. nån ny kommer. man testar gräse. man hittar det nya. man hittar dehäriga i det. man hittar. så är det. sen står jag där,, med piratbyxor. dom har jag kånat. kärlekss¨ng. man hittar mig igen. man tycker jag är fånig. jsg gråter kanske. jag är blöt. jag tar mittt förnuft tillfånga på kommando. sen leker vi allihop. vvi leker attt vi inte bryr osss. vi leker det så mycket att vi aldrig slutar. men vi bryr oss. vi hatar, och vi bryr oss. innerst inne. men vi låtsas även mer. så det är en lek, tänker vi. därför accepterear vi alla dödsdommar. därför går det att glömma. för att vi leker.

ajg är så full att jag inte kan se över vad jag skrivit. det betyder ite att jag brukar göra det, för det gör jag inte alls. därför betyder det inte det. nu räcker det till halsen oc lite till äret vid nacken,-. då är det nog. då är vi grodor. d åhar vi pantat. då ser vi byxor tillsammans, som vi gemensamt tar på oss. du dina, jag mina. fina är dom. passar perfekt säger du. jag bryr mig inte om utseende, svarar jag. men tar ändå din kementar tätt intill mig, somm en kudde att sova på när det behövs stöd under huvudet att sova på. då tackar jag dig efteråt. tack förkudden, söger jag. du fattar inte. det gör du aldrig för att du alltid är så jävla upptagen i dit eget jävla liv.

människans syster

Månen är en stor boll man ser genom himlen. Fast det är ingen boll, det är månen. och månen är i sin tur en planet där det inte finns ett skit att göra. inte ens andas kan man. ibland uppstår en ring runt månen. en tunn ring som kallas "put a record on" där man kan inhandla diverse tillbehör man behöver för att nå nivå 16. den tunna ringen är i själva verket en rektangel, men rymden, som månen befinner sig i, fungerar ungefär som vatten och skapar en synvilla som får det mänskliga ögat till ringformatet. ungefär som att synen frågar "vad är det jag ser? är det en rektangel?" och rymden svarar "nej, det är en ring" och synen bara "jaha, jo men nu ser jag ju". men så fungerar det ju givetvis inte.
Ringen runt månen består av bakfylleångest, även kallat ågren, ofta med "bakfylle" framför sig. den samlar kraft och levnär sig på alla kids som gör något dumt under berusning av, oftast, alkohol.

brasiliansk fisporr är astöntigt.det är själva kombinationen som är fånig. brasilien, fis och porr är var för sig jävligt schysst (föutom att porren kan uppfattas som kvinnoförnedrande och skapa en skev sexualbild o sånt trams). visserligen finns både porr och fis i brasilien, men fisporren av den brasilianska varan är extremt töntig och utövas inte alls. den existerar inte ens. nog om det nu. nog om allt.

tistelns tagg

fram tills nu har allt annat varit ett skådespel. allt du någonsin uppleft har varit ett experiment. alla du någosin träffat har varit väl valda skådespelare. din första kyss, din första kärlek, din skolgång, alla minnen är allt tagut ur ett manuskript. nu vill vi meddela dig att projektet läggs ner på grund av bristande intresse, och önskar dig en god fortsättning.

lycka till,
/gänget bakom


jag vet inte varför jag skrev sådär. jag trodde kanske folk skylle prisa det och ge mig ära och ropen skalla "ge oss mera". jag skulle bli kändis. älskad av intellekterna, hatad av de andra (dokusåpadeltagare). komam in på spy bar. jag inser nu att det faktiskt är orimligt. jag ber om ursäkt för detta. jag ville ju ingen illa (dokusåpadeltagarna).

All you wanna do is ride around sally
(ride sally, ride)

kontrollboll

jag vill inte vara kvar här längre. men snart, mycket snart går min önskan i uppfyllelse och jag sätter mig i en metallfågel och flyger genom himmelen till ett varmt land, ett thailand. där kan jag göra lite hur som helst. gifta mig med kvinna. gifta mig med man. kanske. huvudsaken är att jag inte är här längre. åh vad härligt! jag vill jag vill. snart. klaaaaara....

men sen kommer jag hem. då har jag ingen direkt aning om vad fan jag ska syssla med. det enda jag vet med säkerhet är att jag inte kan bo kvar i den här lilla staden. så då drar jag väl nånstans och kanske jobabr elelr pluggar (nja).

jag har verkligen inget mer att säga. orkar inte ens skriva nåt konstigt. men, om jag orkar återkommer jag lite senare och sprutar avföring över hela bloggen, så som vi är vana vid. avföring, över bloggen. vana vid. kanske. återkommer.*/

att fly men samtidigt finna

feedback, to put food in your crack.

nu är det bestämt! den 24 januari åker jag och jens till thailand. kanske låter lite fantasilöst men jens har varit där och eggat mig med långa samtal om meningslösthet och gula (inte på riktigt) små människor som pratar extremt fånigt. och så är det varmt. oerhört varmt. thailand är ett fattigt land, det betyder att när jag komemr dit är jag rik. vad kan gå fel?

nu gäller det emellertid att spara mina pengar. det är svårt. otroligt svårt. därför är "planen" (en tafflig bortförklaring för lathet) att låsa in oss i det röda rummet. där inne kan man ruttna. där inne är det rött. den största ekonomistjälande faktorn är ju berusningsmedel. jag får svina i thailand istället, ska jag tänka. mycket svinande. mer svinande har jag råd med där, ska jag tänka. och samtidigt i vanlig ordning försöka lura mig själv att detta ska bli en resa fylld med kulturella inslag och spännande upplevelser och inte bara generara i ett dimmigt minen av ett varmt land och flera månaders baksmälla.

ÅH vad seg jag är.- tänkte bara lämna beskedet. ett glatt besked. lite kex och lite ost.