Strange days have found us
Strange days have tracked us down
Theyre going to destroy
Our casual joys
We shall go on playing
Or find a new town
Yeah!
Strange eyes fill strange rooms
Voices will signal their tired end
The hostess is grinning
Her guests sleep from sinning
Hear me talk of sin
And you know this is it
Yeah!
Strange days have found us
And through their strange hours
We linger alone
Bodies confused
Memories misused
As we run from the day
To a strange night of stone
/ jim morrison, strange days
torsdag, oktober 18, 2007
tisdag, oktober 09, 2007
smutstvål. ansiktsmask. och lite, lite barnkör på slutet.
Ingen ser, alla bara tittar. jag blir rabarber i ögat bara jag tänker på det.
idag skulle jag raka min mustasch, så var det bara. bestämt och klart. nu har jag sett fånig ut länge nog, tänkte jag. det räcker ju med att jag är fånig. man skulle faktiskt kunna likna hela min existens vid min mustasch. dom där långa fjunen som likt solblekta daggmaskar söker sig upp ur överläppsmarken. jag ska ju på anställningsintervju om två dagar också. då kan man ju inte kliva in och se ut som en kille med daggmask i överläppsmarken liksom. asså, de e ba sååååååååå fel asså.
jag rakade den inte. mustaschen alltså, jag rakade den inte. den är kvar. den sitter i min ansiktsrabbat. imorgon. då måste det ske. då dödar vi den. eller vi, jag dödar den. jag skulle inte kunna tänka mig att någon skulle vilja raka min mustasch. vi? nej nej nej. jag gör det ensam, anonym för mig själv i det mörka badrummet.
jag duschade idag utan att tvätta håret. nej. nej det gjorde jag inte. jag duschade faktiskt inte alls. man blir ändå inte ren i sinnet. smack på´t bara!
jag rensar mitt eget avlopp. jag rensar mitt egna avlopp. jag rensar avlopp, helt enkelt. skit samma i om det är ditt eller mitt. lägg ingen vikt i det, huvudsaken är att avlopp blir rensade. varför skrev jag smack på´t bara!
igår skrattade jag enormt mycket. det var förlösande. utlösande. källan till skrattet var ett högt aktat kassetband vars innehåll är två fulla ungjävlar som primalskriksimproviserar till gitarr. fast det är bara högt aktat av oss, mig och jens. ja, för att det är vi som primalskriksimproviserar. till gitarr. på kassetbandet. av oss.
utan pastej skulle ingen bli lycklig. stämmer visserligen inte men det får mig att bli glad.
(lite, lite barnkör)
idag skulle jag raka min mustasch, så var det bara. bestämt och klart. nu har jag sett fånig ut länge nog, tänkte jag. det räcker ju med att jag är fånig. man skulle faktiskt kunna likna hela min existens vid min mustasch. dom där långa fjunen som likt solblekta daggmaskar söker sig upp ur överläppsmarken. jag ska ju på anställningsintervju om två dagar också. då kan man ju inte kliva in och se ut som en kille med daggmask i överläppsmarken liksom. asså, de e ba sååååååååå fel asså.
jag rakade den inte. mustaschen alltså, jag rakade den inte. den är kvar. den sitter i min ansiktsrabbat. imorgon. då måste det ske. då dödar vi den. eller vi, jag dödar den. jag skulle inte kunna tänka mig att någon skulle vilja raka min mustasch. vi? nej nej nej. jag gör det ensam, anonym för mig själv i det mörka badrummet.
jag duschade idag utan att tvätta håret. nej. nej det gjorde jag inte. jag duschade faktiskt inte alls. man blir ändå inte ren i sinnet. smack på´t bara!
jag rensar mitt eget avlopp. jag rensar mitt egna avlopp. jag rensar avlopp, helt enkelt. skit samma i om det är ditt eller mitt. lägg ingen vikt i det, huvudsaken är att avlopp blir rensade. varför skrev jag smack på´t bara!
igår skrattade jag enormt mycket. det var förlösande. utlösande. källan till skrattet var ett högt aktat kassetband vars innehåll är två fulla ungjävlar som primalskriksimproviserar till gitarr. fast det är bara högt aktat av oss, mig och jens. ja, för att det är vi som primalskriksimproviserar. till gitarr. på kassetbandet. av oss.
utan pastej skulle ingen bli lycklig. stämmer visserligen inte men det får mig att bli glad.
(lite, lite barnkör)
måndag, oktober 01, 2007
bara. för. att.
jag skriver inte så frekvent. jag har inte så många läsare tror jag. en annan anlednign är att jag är extremt lat. extremt faktiskt. jag väljer bort simpla och triviala saker medvetet individuellt rättfärdigad av tankar som "äh" eller "jag orkar inte" och försöker inte ens finna något fel med det. jag inser att det absolut inte är något som helst fel med det, eftersom fel är något individuellt i sig, såvida det inte påverkar min mentala hälsa. min lycka. vilken lycka? jo, den jag inte har. men varför har du den inte? kanske för att jag är lat.
alla känslor man har är inställningar. känslor är inget annat än intryck och inställnig på det sättet att man själv kan påverka intryck och inställning och på så sätt försätta sig själv i en positiv omgivning genom en slags psykisk positiv övertalning. intrycken måste först gå genom ett mentalt filter och det är där inställnignen kommer in. ett plötsligt intryck går (inte för mig i alla fall) inte att manipulera direkt eftersom att det är just ett plötsligt intryck, och sånt tycker jag att man ska välkomna. tricket verkar ligga i den efterföljande tankeprocessen och assosiationerna som medföljer. skit i att må dåligt, helt enkelt. i alla fall på ett destruktivt sätt. jag kan ibland tycka om att vara nnedstämd, lite ångestfylld. jag får kreativitet av det och det känns mer äkta än några andra känslor jag stött på, men det kan lätt bli för mycket. viss ångest går inte att förinta, den är ständig och den är total och den är där för att stanna, men skit i att låta den ta över. du är du och du kanske har ångest men du är fortfarande du och du råkar ha ångest och då är det ju du och du kan göra vad fan du vill så länge det inte är helt orimligt och till exempel strider mot naturlagarna. skitsamma. jag blev trött och jag är som sagt lat.
nån dag kanske jag gör nånting seriöst, med hjärta och själ. lägger ner tid. försöker. kämpar. oj, vad spännande. det har jag faktiskt aldrig gjort. inte med nånting faktiskt. inte fotboll. inte måleri. inte ens tvspel. jag är bekväm. jag är lat. jag är rastlös. men jag tycker att livet är spännande och det består ändå bara av ögonblick och ögonblick är diffust men för mig någonting med början och slut och det finner jag nån slags tröst i.
amen för fan.
alla känslor man har är inställningar. känslor är inget annat än intryck och inställnig på det sättet att man själv kan påverka intryck och inställning och på så sätt försätta sig själv i en positiv omgivning genom en slags psykisk positiv övertalning. intrycken måste först gå genom ett mentalt filter och det är där inställnignen kommer in. ett plötsligt intryck går (inte för mig i alla fall) inte att manipulera direkt eftersom att det är just ett plötsligt intryck, och sånt tycker jag att man ska välkomna. tricket verkar ligga i den efterföljande tankeprocessen och assosiationerna som medföljer. skit i att må dåligt, helt enkelt. i alla fall på ett destruktivt sätt. jag kan ibland tycka om att vara nnedstämd, lite ångestfylld. jag får kreativitet av det och det känns mer äkta än några andra känslor jag stött på, men det kan lätt bli för mycket. viss ångest går inte att förinta, den är ständig och den är total och den är där för att stanna, men skit i att låta den ta över. du är du och du kanske har ångest men du är fortfarande du och du råkar ha ångest och då är det ju du och du kan göra vad fan du vill så länge det inte är helt orimligt och till exempel strider mot naturlagarna. skitsamma. jag blev trött och jag är som sagt lat.
nån dag kanske jag gör nånting seriöst, med hjärta och själ. lägger ner tid. försöker. kämpar. oj, vad spännande. det har jag faktiskt aldrig gjort. inte med nånting faktiskt. inte fotboll. inte måleri. inte ens tvspel. jag är bekväm. jag är lat. jag är rastlös. men jag tycker att livet är spännande och det består ändå bara av ögonblick och ögonblick är diffust men för mig någonting med början och slut och det finner jag nån slags tröst i.
amen för fan.
söndag, september 23, 2007
Runt en utbränd lägereld
Vårdnadstvist. vätskebrist. lingvist. trist. javisst. sist. ville egentligen bara tipsa om en total sida för alla som vill veta vad ord på svenska heter på engelska. man skulle kunan säga att det är en slags ordlista, fast på internet. http://www.tyda.se/ hej då |
onsdag, september 12, 2007
1. göra något med minneslucka-korten
Meningen med livet är andra varelser! Meningen med människans liv är andra människor! Plus rolig bild.
mittbena på sidan
blinkar till. rycker upp dörren potatis.
konstigt jävla skrivet. förstår inte alls vad det betyder. men det gör ingenting. jag behöver inte förstå. ge hän, säger jag. ge hän, skriver jag. ge hän, tänker jag.
mina malätna filtar blir spännande kläder. han ger mig klartecken och smisk samtidigt och vi fnittrar lika rent som när vi var småflickor. pelikanen skriker och jag hinner inte fylla hela badrummet innan ansiktet svider. spänner musklerna. drar krattan över skattkistan. krattar skattkistan. krattar skatt. krattar kista. spänner kratta skratta kista.
rymmer till rymden. rymmer till rymdrolf och rymdrolfs hundar två, Bixten och Ceasar med c. i rymden kan ingen höra mig svära. i rymden kan ingen se mig räkna. förutom rymdrolf och rymdrolfs hundar två, Blixten och Ceasar med c med c med c som i Ceasar med c. med c. sleuvta!
konstigt jävla skrivet. förstår inte alls vad det betyder. men det gör ingenting. jag behöver inte förstå. ge hän, säger jag. ge hän, skriver jag. ge hän, tänker jag.
mina malätna filtar blir spännande kläder. han ger mig klartecken och smisk samtidigt och vi fnittrar lika rent som när vi var småflickor. pelikanen skriker och jag hinner inte fylla hela badrummet innan ansiktet svider. spänner musklerna. drar krattan över skattkistan. krattar skattkistan. krattar skatt. krattar kista. spänner kratta skratta kista.
rymmer till rymden. rymmer till rymdrolf och rymdrolfs hundar två, Bixten och Ceasar med c. i rymden kan ingen höra mig svära. i rymden kan ingen se mig räkna. förutom rymdrolf och rymdrolfs hundar två, Blixten och Ceasar med c med c med c som i Ceasar med c. med c. sleuvta!
fredag, september 07, 2007
torsdag, september 06, 2007
tankar är mer än ord
torkar bort med trasan. finns inte. den finns inte. sätter på mig stövlarna. av hud. din hud. springer yra varv omkring. i köket kanske. varv efter varv. omkring. ångest börjar växa. all ångest. min ångest och din ångest. så jävla ensamt här. så rädd. liten och rädd. liten i mig själv. och väggarna börjar krympa. rummet blir för litet igen. det finns ingen dörr. men vafan det finns ju ingen dörr. hur i helvete ska man komma ut? det går ju inte. panik. väggarna fortsätter att krympa och det finns ingen dörr. väggarna kan vara ditt skallben som snart kommer mosa hjärnan. för mycket tankar. för många mörka jävla tankar. dom snurrar så fort. jag stirrar på klockan som hunnit växa sig ofantligt stor och tickar nästan sönder mina trumhinnor med visarnas enorma markeringar för stulen, död tid. ser mig själv. jag springer. jag springer i min hall som plötsligt är överdrivet lång och häpnadsväckande smal. jag kommer till köket. jag sticker kniven i hjärtat i ett enda hugg och vrider om. jag gör det om och om igen. hallen, köket, kniven. måste vara den enda utvägen. jag ser det ju så tydligt. du vaknar upp. du vill gråta men du är för skrämd, för ledsen. kanske finns det någon. kanske finns det någon annan än mig. som kanske vågar. som kanske förstår. kanske finns det någon annan än mig. |
onsdag, september 05, 2007
ankomst 14:30
Solen får fritt spelrum idag. molnen tar en paus och låter strålarna lysa upp jordskorpan och det mesta runt omkring. jag blir på lite bättre humör när det är ljust, och speciellt när det är varmt samtidigt. det varma har det blivit lite dåligt med den senaste tiden och snart kommer den där jävla vintern och jävlas. men jag försöker. söka jobb och städa rum står på dagsagendan. kanske får bort den återkommande ångesten. en liten stund i alla fall, försöker jag optimistiskt. duga. att duga, räcka till. |
söndag, augusti 26, 2007
framsida stupoläge! fort!
Farbröder spelar boule. jag tittar på. boule, ett spel med stålklot man ska kasta så nära ett mindre stålklot som möjligt är spelet dom spelar. det går alltså ut på att kasta några stålklot nära ett mindre stålklot om och om igen tills någon utses som vinnare och dom tycker det är roligt. det ska dom dö för, tänker jag och låter samtidigt ögonen scanna över ett porrtidningsomslag som nästlats sig in i tidningshyllans annars så anständiga utbud.
Framför mig väntar evighetens ingentinghet tänker jag plötsligt och styr nästan genast som följd av det in på tankar om ifall ingentinghet är en korrekt börjning enligt dagens vedertagna språkbruk eller inte och fastslår glatt att det skiter jag fullständigt i.
Bestämmer mig för att skratta ikväll. varför inte undrar jag retoriskt, det var ju så kul sist. småglor lite på farbröderna igen, som nu malts ner till kategorin "gubbarjävlar" för att ge utlopp för den lite mörka, morbida sidan. etappvis den här gången, har jag lovat mig själv. kan ändå inte hindra mig och målar upp en för mig festlig bild av hur gubbjävlarna i rent förlustraseri placerar bouleklot i de mest bissara bouleklotsmiljöerna som kan hittas på en mänsklig kropp. ler lite åt ordet bouleklotsmiljö och undrar vad min kropps bouleklotsmiljöer har att erbjuda ett nyfiket bouleklot som tagit sina första stapplande rullningar ut i världen i jakt på den rätta bouleklotsmiljön. plötsligt reser jag mig upp och börjar gå och jag kanske aldrig stannar och det gör mig så jävla rädd.
Framför mig väntar evighetens ingentinghet tänker jag plötsligt och styr nästan genast som följd av det in på tankar om ifall ingentinghet är en korrekt börjning enligt dagens vedertagna språkbruk eller inte och fastslår glatt att det skiter jag fullständigt i.
Bestämmer mig för att skratta ikväll. varför inte undrar jag retoriskt, det var ju så kul sist. småglor lite på farbröderna igen, som nu malts ner till kategorin "gubbarjävlar" för att ge utlopp för den lite mörka, morbida sidan. etappvis den här gången, har jag lovat mig själv. kan ändå inte hindra mig och målar upp en för mig festlig bild av hur gubbjävlarna i rent förlustraseri placerar bouleklot i de mest bissara bouleklotsmiljöerna som kan hittas på en mänsklig kropp. ler lite åt ordet bouleklotsmiljö och undrar vad min kropps bouleklotsmiljöer har att erbjuda ett nyfiket bouleklot som tagit sina första stapplande rullningar ut i världen i jakt på den rätta bouleklotsmiljön. plötsligt reser jag mig upp och börjar gå och jag kanske aldrig stannar och det gör mig så jävla rädd.
lördag, augusti 18, 2007
ordbajs
Fyller munnen med drickyoghurt. tittar kanske på ett litet barn, ett småbarn, som kanske leker och är fri i sinnet. tänker att snart blir du också olycklig och rädd, lilla barn. snart lär du dig. snart blir du tillsagd. kanske klarar du dig undan. kanske blir du stark och självständig. har munnen fullt med drickyoghurt. sväljer när det börjar surna, låtsas jag. drickyoghurt är bättre än alkohol har jag nu konstaterat. impulsköper ett äpple och känner mig nyttigt spontan.
nån helt annan stans blir någon sårad. det kommer tårar. det gråts.
nån helt annan stans blir någon tröstad. det kommer tårar. det gråts.
att knulla är en drift. en drift som blivit omvandlad till bekräftelse, rent nöje eller varför inte ett sätt att tjäna pengar? sätter på mig mina finaste kläder och känner mig ful. skitsamma. jag orkar inte bry mig längre. att vara ful, att vara äcklig, att vara dum i huvudet är den insiktsfulles riktlinje eller den naives välsignelse skriver jag utan några som helst belägg än mina egna. det skiter jag också i. hellre går jag sexlös än att osäkerheten låter mig glida in. det händer. det kommer skam. man kan känna sig smutsig.
ta inte allt på så jävla stort allvar din jävla idiot! det är bara ett råd. jag tänker då fan inte göra det. jag känner inget behov av att passa in i en värld full av skådespel. jag är hellre regissör över mitt eget meningslösa liv.
luktar lite svett. tycker om att lukta svett emellanåt. en förföriskt doft. intressant. jag kanske tvättar bort den, jag kanske tvättar bort den snart.
nån helt annan stans blir någon sårad. det kommer tårar. det gråts.
nån helt annan stans blir någon tröstad. det kommer tårar. det gråts.
att knulla är en drift. en drift som blivit omvandlad till bekräftelse, rent nöje eller varför inte ett sätt att tjäna pengar? sätter på mig mina finaste kläder och känner mig ful. skitsamma. jag orkar inte bry mig längre. att vara ful, att vara äcklig, att vara dum i huvudet är den insiktsfulles riktlinje eller den naives välsignelse skriver jag utan några som helst belägg än mina egna. det skiter jag också i. hellre går jag sexlös än att osäkerheten låter mig glida in. det händer. det kommer skam. man kan känna sig smutsig.
ta inte allt på så jävla stort allvar din jävla idiot! det är bara ett råd. jag tänker då fan inte göra det. jag känner inget behov av att passa in i en värld full av skådespel. jag är hellre regissör över mitt eget meningslösa liv.
luktar lite svett. tycker om att lukta svett emellanåt. en förföriskt doft. intressant. jag kanske tvättar bort den, jag kanske tvättar bort den snart.
funk
Torgny, ett namn som skär sig lite enligt mig. som svider lite i öronen, bränner små små sår. torgny, ett namn att hata. torgny, ett namn att avsky.
annat folk (inte jag) tycker kanske om namnet torgny, eller så tycker dom (andra, inte jag) kanske ingenting alls om det. ponera då att heta torgny. vart huvudet än vänds hör man "torgny" ekandes i all oändlighet. man försöker fly, drar till med smeknamn som "togge" eller "t-ny" men inget hjälper. tills slut blir man sinnessjuk och hamnar på ett hem där folk tar hand om en. matar dig, tvättar dig, ser till att ditt rum är fullt med mjuka kuddar. då skulle det inte vara så kul att heta torgny va? va? nej, just det! för torgny är ett asfult namn.
annars går livet sin sjuka, tragikomiska gång. jag tror och hoppas att jag slutar fastna snart. börjat kolla mig omkring för flyktalternativ. det ser ok ut. jag mår i alla fall bra av att se mig själv åka härifrån. att inte vara kvar här sätter ett blygt, darrande litet leende på min skruttiga mun. att resa istället för att fly. det vill jag.
personlig syn på lakrisal, godis bestående av salmiakpastiller : gott.
annat folk (inte jag) tycker kanske om namnet torgny, eller så tycker dom (andra, inte jag) kanske ingenting alls om det. ponera då att heta torgny. vart huvudet än vänds hör man "torgny" ekandes i all oändlighet. man försöker fly, drar till med smeknamn som "togge" eller "t-ny" men inget hjälper. tills slut blir man sinnessjuk och hamnar på ett hem där folk tar hand om en. matar dig, tvättar dig, ser till att ditt rum är fullt med mjuka kuddar. då skulle det inte vara så kul att heta torgny va? va? nej, just det! för torgny är ett asfult namn.
annars går livet sin sjuka, tragikomiska gång. jag tror och hoppas att jag slutar fastna snart. börjat kolla mig omkring för flyktalternativ. det ser ok ut. jag mår i alla fall bra av att se mig själv åka härifrån. att inte vara kvar här sätter ett blygt, darrande litet leende på min skruttiga mun. att resa istället för att fly. det vill jag.
personlig syn på lakrisal, godis bestående av salmiakpastiller : gott.
fredag, augusti 10, 2007
ambitiös ambivalens
ibland är allt som krävs någon att krama. ibland behövs bara en varm kropp att trycka sig emot. ibland vill man sticka in kuken. jag är för tillfället bara i behov av en vänlig kropp som kramar min kropp samtidigt som jag kramar den. kramar, vilket underbart påhitt. det är ju så självklart. en mänsklig instikt. att hålla om någon, känna närhet och värme. känna kärlek och omsorg. respekt. och ibland sticker man in kuken.
människor är så jävla dumma i huvudet samtidigt som dom är fantastiskt vackra och härliga. det är så det är. bara att acceptera.
människor är så jävla dumma i huvudet samtidigt som dom är fantastiskt vackra och härliga. det är så det är. bara att acceptera.
måndag, augusti 06, 2007
huvudbry
vilken festival det var! med det menar jag att jag hade kul som fan men att det känns skönt att komma hem och vila kropp och hjärna. jag har varit på urkult förresten. det är festivalen jag skriver om. urkult. en festival i norrland. hålls i nämforsen. soft. nice. urkult.
idag gör solen utomhus varmt. av just den anledningen ska jag bege mig till utomhus, ja, för att vara. gå runt lite. lyssna på musik. kanske svänga förbi nån bekant eller bara sitta på en sten och leka mystisk och speciell.
idag är ingen bra dag i övrigt. nej, dagen i sig är det inget fel på, det är hos mig problemet ligger. att jag har mage att skylla på dagen. vilket sätt! fy fan för mig och allt jag står för! jag orkar faktiskt inte med mig själv. det är ett problem eftersom jag sitter fast. i mig själv. men det går att gömma sig. det ska jag göra. i solen. kanske.
kanske. fy fan
idag gör solen utomhus varmt. av just den anledningen ska jag bege mig till utomhus, ja, för att vara. gå runt lite. lyssna på musik. kanske svänga förbi nån bekant eller bara sitta på en sten och leka mystisk och speciell.
idag är ingen bra dag i övrigt. nej, dagen i sig är det inget fel på, det är hos mig problemet ligger. att jag har mage att skylla på dagen. vilket sätt! fy fan för mig och allt jag står för! jag orkar faktiskt inte med mig själv. det är ett problem eftersom jag sitter fast. i mig själv. men det går att gömma sig. det ska jag göra. i solen. kanske.
kanske. fy fan
tisdag, juli 03, 2007
puss-på-munnen reseptorerna
Men ibland måste man ju landa. Acceptera verkligheten, eller i alla fall vara medveten om den. lida över sina insikter. dansa lite med obehagskänslorna. "jag är dålig. jag är fånig. jag är ynklig. jag är rädd." och sen iväg igen. in i det okontrollbara riket utan sans. drömmar och verklighet byter plats. du är där du vill vara. här kan du vandra fritt. här kan vad som helst hända. du låtsas, men du låtsas så mycket att det blir på riktigt. du har det bättre där ingenting går att förklara. där ingenting behövs förklaras. det spelar ingen roll varför solen är luddig och mjuk, blinkar i rött och blått och ligger i din ficka. verkligheten kan dra åt helvete. i verkligheten härskar svaren. utan svar går det inte att leva, låter det. folk dör. folk mår dåligt. orättvisor råder. elände efter elände... nej, åt helvete med verkligheten. du lär dig att se på verkligheten genom ditt drömfilter. och du kan faktiskt le på riktigt för första gången på väldigt länge.
måndag, juni 25, 2007
Sånt man tänker när inget stör
det 84:e inlägget påbörjas nu och här sitter du och läser det. lite som en hyllning eller som ett straff att du en gång lärde dig att läsa. jag tänker det 84:e inlägget till ära skriva om saker som faller mig in, på samma sätt som det är ett infall av mig att på något sett se det 84:e inlägget som något annat än just det 84:e inlägget. men allt hänger ihop. liv är totalt. liv är tid och tid är totalt. tid är evigt. tid är tid men ibland inte tid trots att det alltid är tid. på samma sätt har jag tid att skriva det här.
nu över till iaktagelser på min egen kropp. jag tänker börja med halsen.
halsen, lite torr. fnöskig. känns som den är spacklad som en tegelvägg. min hals är ingen tegelvägg och jag inser därför att det antagligen inte är spackel men kan inte lova något.tänker att vatten är lösningen men det hjälper inte. testar att dricka lite mer vatten. nej, det hjälpte inte nu heller. går istället över till håret.
håret, stort. som ett gigantiskt svall som lever sitt eget liv. huvudets naturliga mössa. tänker att så skulle det se ut om tankar var något som levde innanför skallen och växte sig utåt när man tänkte. försöker intala mig själv att det inte är så men hittar inga bevis. lägger mig vettskrämd under mattan och fortsätter att analysera mina olika beståndsdelar. får lite lust att titta närmare på det där med händer men blir snabbt uttråkad då mina fingrar ser ut som små minikorvar man slagit på med en hammare eller kanske en bastant pinne. går istället över till hjärnan.
hjärnan... hjärnan är min kropp, tänker jag. jag är min kropp och hjärnan är mig. jag är hjärnan, men hjärnan är samtidigt hjärnan. vi är två fast ett. som en kyckling som är sitt eget ägg. blir irriterad över den dåliga liknelsen och fortsätter hacka mig fram i min egna djungel av tankar. tröttnar när huvudet börjar göra ont. äsch, tänker jag. dags att påbörja ett nytt segment som kanske kan innehålla information. inser det ytterst osannolika i det och hoppar snabbt ner några
rader och fortsätter skriva som om ingenting hade hänt och hoppas på så vis att texten ska flöda som om den skrev sig själv. dundrar in och håller låda skriver jag. anklagar mig själv. Du kan ju bättre! tänker jag. Du är som en misslyckad prototyp av en dålig människa! fortsätter jag och blir lite ledsen över att jag är så elak, så rå. är det för att jag är rädd? behöver jag någon som klappar sig själv på axeln som en invit till mig att lägga huvudet mot den? tänker på en gång när vi spelade fotboll på skolgården. lusten att spela fotboll väcks. kul, tänker jag. fotboll är kul. vill spela det oftare. har lata kompisar. är lat själv. tycker ändå det känns bättre att skylla på kompisarna.
plötsligt var det nog, tänkte jag.
nu över till iaktagelser på min egen kropp. jag tänker börja med halsen.
halsen, lite torr. fnöskig. känns som den är spacklad som en tegelvägg. min hals är ingen tegelvägg och jag inser därför att det antagligen inte är spackel men kan inte lova något.tänker att vatten är lösningen men det hjälper inte. testar att dricka lite mer vatten. nej, det hjälpte inte nu heller. går istället över till håret.
håret, stort. som ett gigantiskt svall som lever sitt eget liv. huvudets naturliga mössa. tänker att så skulle det se ut om tankar var något som levde innanför skallen och växte sig utåt när man tänkte. försöker intala mig själv att det inte är så men hittar inga bevis. lägger mig vettskrämd under mattan och fortsätter att analysera mina olika beståndsdelar. får lite lust att titta närmare på det där med händer men blir snabbt uttråkad då mina fingrar ser ut som små minikorvar man slagit på med en hammare eller kanske en bastant pinne. går istället över till hjärnan.
hjärnan... hjärnan är min kropp, tänker jag. jag är min kropp och hjärnan är mig. jag är hjärnan, men hjärnan är samtidigt hjärnan. vi är två fast ett. som en kyckling som är sitt eget ägg. blir irriterad över den dåliga liknelsen och fortsätter hacka mig fram i min egna djungel av tankar. tröttnar när huvudet börjar göra ont. äsch, tänker jag. dags att påbörja ett nytt segment som kanske kan innehålla information. inser det ytterst osannolika i det och hoppar snabbt ner några
rader och fortsätter skriva som om ingenting hade hänt och hoppas på så vis att texten ska flöda som om den skrev sig själv. dundrar in och håller låda skriver jag. anklagar mig själv. Du kan ju bättre! tänker jag. Du är som en misslyckad prototyp av en dålig människa! fortsätter jag och blir lite ledsen över att jag är så elak, så rå. är det för att jag är rädd? behöver jag någon som klappar sig själv på axeln som en invit till mig att lägga huvudet mot den? tänker på en gång när vi spelade fotboll på skolgården. lusten att spela fotboll väcks. kul, tänker jag. fotboll är kul. vill spela det oftare. har lata kompisar. är lat själv. tycker ändå det känns bättre att skylla på kompisarna.
plötsligt var det nog, tänkte jag.
tisdag, juni 12, 2007
citronkyssar i ögonen
Förvisso är du inte nära mig längre, nu när vi glidit isär, men det finns ingen anledning för dig att såra mina känslor. och det finns ingen anledning för sig att slicka på hundkopplet heller. lägg ner kopplet nu! lägg ifrån dig det, jag pratar faktiskt om allvarliga saker.
och du skulle le. krypa längs vår nya ikeamatta för att få hålla mig i handen en stund. du känner för att hålla mig i handen och jag älskar dig för det.
men din hand blir snart svettig. och armen trött. den söker sig bort till andra händer. vi glider isär. vi är inte nära längre. och du sårar mina känslor.
jag går tills slut och lägger mig när jag inte förmår att minnas dig längre. det gör för ont. jag lägger mig ner och ber gråtandes att få somna. och aldrig vakna igen.
att få somna.
och aldrig vakna igen.
och du skulle le. krypa längs vår nya ikeamatta för att få hålla mig i handen en stund. du känner för att hålla mig i handen och jag älskar dig för det.
men din hand blir snart svettig. och armen trött. den söker sig bort till andra händer. vi glider isär. vi är inte nära längre. och du sårar mina känslor.
jag går tills slut och lägger mig när jag inte förmår att minnas dig längre. det gör för ont. jag lägger mig ner och ber gråtandes att få somna. och aldrig vakna igen.
att få somna.
och aldrig vakna igen.
fredag, maj 25, 2007
Du sa aldrig åt mig. Du gav mig inte order. Hur kunde jag veta vad "uppseendeväckande beteende" var för något?
Leende skrapade hon foten mot mig. sökte tydligt uppmärksamhet. orden började komma. hon pratade löst om väskor, tråkighet och sådant som man pratar om när ingen lyssnar. Plötsligt insåg hon att jag dokumenterade allt hon hade för sig. trots detta svalde hon sin stolthet och sparkade mig omoget i sidan. "du är dum i huvudet" är jag vagt övertygad om att jag lyckades höra. det är svårt att höra när man försöker att inte lyssna.
jag viskar om piskor. jag hör sedan viskande piskor. jag mumlar om personer. jag ser sedan mumland personer. jag håller dig i handen. du håller mig sedan i handen. allt detta, och mycket mer, finsn i mitt huvud.
Leende skrapade hon foten mot mig. sökte tydligt uppmärksamhet. orden började komma. hon pratade löst om väskor, tråkighet och sådant som man pratar om när ingen lyssnar. Plötsligt insåg hon att jag dokumenterade allt hon hade för sig. trots detta svalde hon sin stolthet och sparkade mig omoget i sidan. "du är dum i huvudet" är jag vagt övertygad om att jag lyckades höra. det är svårt att höra när man försöker att inte lyssna.
jag viskar om piskor. jag hör sedan viskande piskor. jag mumlar om personer. jag ser sedan mumland personer. jag håller dig i handen. du håller mig sedan i handen. allt detta, och mycket mer, finsn i mitt huvud.
tisdag, maj 22, 2007
lite som livet
jag är fattig på många olika sätt. ett av dem är avsaknad av kamera. men då jag välsignats med kamerahavande vänner går det emellanåt att få sig några bilder. här är meningslösa bilder från thailand, phuket. jag vill poängtera att den främsta anledningen till att jag publicerar dessa är att det finns en extremt ful bild på martin med. den är faktiskt ful på två sätt. 1. han skrattar när hans tjej spyr. 2. han är extremt ful. martin kommer hata mig för det här och nu slutar vi kanske vara homos tillsammans. men men.... vi hade en underbar tid ihop. underbar. jag älskar dig för alltid martin. mjauuuuuu (du vet vad jag menar)
onsdag, maj 16, 2007
got to keep up risin'
Jag ska aldrig klona mig själv. det har jag lovat mig själv samt resten av världen. det räcker som det är.
i omgångar kommer den, lusten. när lusten är där komemr den i omgångar, känslan. vid vissa tillfällen, då de båda leker i symbios i mitt inre, kan det faktiskt bli något skapat, bli något gjort. och inte bara smuts. nej nej. det kan där även finnas tomtar, paletter, skruvar, skämtbajs, mongolier i silvertappning, avbildningar av höghus eller... ja, bra saker helt enkelt.
Let's swim to the moon,
Let's climb through the tide
Penetrate the evenin' that the
City sleeps to hide
Let's swim out tonight, love
It's our turn to try
Parked beside the ocean
On our moonlight drive
Let's swim to the moon,
Let's climb through the tide
Surrender to the waiting worlds
That lap against our side
i omgångar kommer den, lusten. när lusten är där komemr den i omgångar, känslan. vid vissa tillfällen, då de båda leker i symbios i mitt inre, kan det faktiskt bli något skapat, bli något gjort. och inte bara smuts. nej nej. det kan där även finnas tomtar, paletter, skruvar, skämtbajs, mongolier i silvertappning, avbildningar av höghus eller... ja, bra saker helt enkelt.
Let's swim to the moon,
Let's climb through the tide
Penetrate the evenin' that the
City sleeps to hide
Let's swim out tonight, love
It's our turn to try
Parked beside the ocean
On our moonlight drive
Let's swim to the moon,
Let's climb through the tide
Surrender to the waiting worlds
That lap against our side
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)