Väska utan innehåll.

Idag kommer Mats hem. Då Mats är en kille jag inte är kompis med personligen borde detta inte angå mig, men eftersom jag sitter i hans lägenhet känner jag ett visst intresse för det hela. Vi kanske blir vänner ikväll, jag och Mats. Vi kanske blir den oskiljaktiga duon, som löser brott mot mänskliga rättigheter iförda trångt åtsittande trikåer med små emblem på brösten som visar vem som är Adde, och vem som är Mats. Eller också så hälsar vi på varandra, småsnackar lite, och dricker oss så inihelvete fulla på alkohol.

Nu är det inte långt kvar innan jag åker. Det känsn bra, nervositeten har lagt sig. Det är ju ändå norrmän vi ska jobba hos, och dom är ju automatiskt mycket sämre än oss, som människor. Det är en stor fördel. Om (läs : när) jag gör något väldigt fel kan jag kontra med "men du är ju norsk. du är född och bor här" vilket komemr att få dem inse sitt misstag och tillrättavisade krypa tillbaka till sina gryt.

En dödfödd blogg. Eller ett dödfött inlägg. Båda alternativen är korrekta. Jag har ont i huvudet för att jag har suttit inne hela dagen. Det gjorde jag igår också. Trots att det börjar bli vår och solen har stått på hela dagen. Den stod igår också, på. MEn det hindrade inte mig från att spendera den inomhus, framför en dator.

Vikten av att hålla sams. Vikten av att hålla sam's. Det är två helt skilda saker. nu är det nog. nog om det nu... nog om det.

Åka skidor

Vad hände med det hederliga gamla slagsmålet? Vart tog det vägen? Då allt löstes man mot man och segraren utsågs när den ena gav sig. Det försvann kanske samtidigt som det stora bondesamhället, eller så har det aldrig funnits.Kanske bara är lögn. Nuförtiden utses segrarna av 5 eller flera idioter som med tillhyggen totalt misshandlat en eller två försvarlslösa stackare. Det är värdighet, minsann. Jag tror det handlar om en massiv nervositet, saknad av positiv självkänsla blandat med USA inspirerade ghettoattityd influenser. eller nåt. sjukt är det i alla fall.

jag ska till orsa om två dagar, orsa grönklitt, ja det heter faktiskt så, och åka skidor utav bara helvete. jag orkar säkerligen bara ett - två åk per varannan timme. men vafan.

lyssnar på unplugged in new york med nirvana. det är minnen det. nostalgi. underbart. någonstans på vägen från årskurs 6 till nu har jag glömt bort hur fantastiska dom faktiskt var. nu har jag som sagt förstått det igen. det är mumma. (är det bara jag som tycker mumma låter som något snuskigt, ett kön, som mutta, och fnissade lite åt tvreklamen som gick för ett tag sen där en pappa sa till sin son som cyklade bredvid bilen "ta pappa till mummaland"?)

Nu ska jag bada. det är skönt som fan och något jag rekomenderar till alla att prova åtminstone en gång i livet. gört! nu ska jag görat. jag gört.

Lite i taget

Inte mycket har hänt. Det är ett mönster jag har vant mig vid. Sitter hos Jens och dricker lite kratom te. Det är schyssta grejer.

Mitt x-box, för att nämna något som ska hända och på så sätt påvisa hur händelselöst mitt liv är, ska bli chippat på måndag. Sen är det en hårddisk som ska in sen är det klart för att lagra en jävla massa spel på. hjärtligt. Jag ser enormt mycket fram emot det. spela. få ännu mindre till liv. jag ska bli xbox killen med en fäbless för kratom. Det är livet. eller, det kommer att bli livet. det kommer att bli mitt liv och alla förutom jag kommer att hata det. och, oundvikligen, så småningom jag också. vi ses då, på den andra sidan.

/Kratom och xbox konnässören

Hes burk

Det här har varit en värdelös dag. För mig. Den har förhoppningsvis betytt mer för någon annan. Annars skulle den här dagen bli en röd dag under kategorin "den tråkiga dagen" och alla skulle då tvingas ha tråkigt. Eller så har kanske den här dagen någon mystiskt över sig som gör att man automatiskt har tråkigt. Jag vet inte. Jag minns inte vad jag gjort föregående år just den här dagen. jag minns inte så mycket alls faktiskt. men jag undrar. jag undrar varför jag inte kan publicera en "post" jag skrev för ett tag sen. den är jättelång. det kanske är därför? för lång? eh? nu skiter jag i det här och återgår till den tråkiga dagen.

Att sakna en människa

Fan, jag börjar förstå innebörden av att åka iväg från sin flickvän i 7 månader. Det är inte sunt för ett förhållande, inte det förhållande jag är en del av i alla fall. Jobbet i norge närmar sig oupphörligen och snart står jag där, med serverings skrud, och saknar. Och är förhoppningsvis saknad. Men vafan, det är smällar man får ta. Det fixar sig allltid. Det ordnar sig nog. That´s life. Och mycket, mycket annat.

Vidare kan jag informera om ett litet land, där människor går hand i hand och älskar naturen och livet. Kläder är att föreslå, men inget måste. Landet heter "Drömrike" och kan inte finnas utan sömn eller i verkligheten. Dit ska jag åka. Där ska jag bo. Kanske inte idag, eller om ett tag, eller någonsin. Men dit ska jag åka, där ska jag bo.

Kalendarium i hamstermun

Nu är det kirrat, fixat, ordnat och klart! Vi ska jobba i norge, landet med det töntigaste språket i hela världen. Jag är lycklig nu. Jag är lycklig igen.

Idag har jag skolkat från min skola igen, mitt komvux. Det var skönt. Jens är hemkommen. Då var det ett måste med några kalla folkbärs i han röda rum. Jens hade en skänd stjärt, men det ville han inte prata om. Inte jag heller, för den delen. Den delen. Inte för den delen.

Jag är hungrig. lite mat skulle vara på sin plats, men det var den inte, så jag är hungrig. Och seg. ihuvudet. jobba jobba. tjäna pengar. lägga ut för främmande män. välkommna våld. spela pingis.

Borat är det roligaste jag någonsin sett i hela mitt liv.

Varför?

Vad ska jag ha en blogg till? Jag skriver så mycket nonsens i alla fall, är det verligen lönt att skriva ännu mer? Nej. Vad är anledningen? Söker jag bekräftelse? Vill jag verkligen att folk ska läsa det här? Vad ska jag skriva om?

Bloggen kanske kan användas som en form av terapi, där mitt sjuka inre får möta allmänheten i form av skrift, i form av blogg. Jag vet inte. Det finns miljontals män i världen, och jag är en av dom. Bloggen kanske kan komma att visa upp min mer seriösa sida. En sida än så länge gömd för världen. Blogg. En form av dagbok på internet. Så;

Idag skickade jag ett mail till mina (förhoppnmingsvis) nya arbetsgivare i norge. Dit ska jag och tobbe (förhoppningsvis) åka och jobba. Fast mest jobba, åka får det bli på fritiden.
Jag har druckit en kopp kaffe.
Jag har skolkat hela dagen.
Är detta intressant?

Jag har nog fan inte ork.

Nu hör jag fågelsång

Jag har nu tydligen en blogg. Anledningen är enkel; jag har en vän, ivar. Det är anlednignen. lite mer ingående så har han också en blogg, där jag tänkte lämna en "comment", men det gick inte för sig såvida man inte hade en blogg. och nu har jag en blogg. tydligen. det kan till och med bli så att jag skriver något i den. i min blogg.

get bitch or die trying.