Idag kommer Mats hem. Då Mats är en kille jag inte är kompis med personligen borde detta inte angå mig, men eftersom jag sitter i hans lägenhet känner jag ett visst intresse för det hela. Vi kanske blir vänner ikväll, jag och Mats. Vi kanske blir den oskiljaktiga duon, som löser brott mot mänskliga rättigheter iförda trångt åtsittande trikåer med små emblem på brösten som visar vem som är Adde, och vem som är Mats. Eller också så hälsar vi på varandra, småsnackar lite, och dricker oss så inihelvete fulla på alkohol.
Nu är det inte långt kvar innan jag åker. Det känsn bra, nervositeten har lagt sig. Det är ju ändå norrmän vi ska jobba hos, och dom är ju automatiskt mycket sämre än oss, som människor. Det är en stor fördel. Om (läs : när) jag gör något väldigt fel kan jag kontra med "men du är ju norsk. du är född och bor här" vilket komemr att få dem inse sitt misstag och tillrättavisade krypa tillbaka till sina gryt.
En dödfödd blogg. Eller ett dödfött inlägg. Båda alternativen är korrekta. Jag har ont i huvudet för att jag har suttit inne hela dagen. Det gjorde jag igår också. Trots att det börjar bli vår och solen har stått på hela dagen. Den stod igår också, på. MEn det hindrade inte mig från att spendera den inomhus, framför en dator.
Vikten av att hålla sams. Vikten av att hålla sam's. Det är två helt skilda saker. nu är det nog. nog om det nu... nog om det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar