MR. kuriosa

Hjarnan, denna maskin av kott som pulserar fram underliga tankar.
Hjarnan, en klump av intryck omringad av snuskig vatska. Vatska runt hjarnan, som styr kroppen.
Hjarnan styr, vatskan omringar.
Hjarnan. Opalitlig.
Hjarnan. unik.
Hjarnan som standigt forandras. Hjarnan som vill ut. Hjarnan som kan paverkas. hjarnan som styr sig sjalv. den sjuka hjarnan. den friska hjarnan. hjarnan som sover. hjarnan som sjunger. hjarnan som dansar fram och tillbaka innanfor skallen och far den ackliga vatskan att klucka rytmiskt.

Min hjarna ar unik. Det finns ingen annan hjarna som ar i likhet med min. det ar pa bade gott och ont. iband fungerar namligen inte min kottmaskin som jag onskar. det kan handla om att minnas saker, eller att forsoka tanka "normalt", vilket i vissa fall framstar som omojligt.

den obefintliga hjarnan. den omtyckta hjarnan. den intressanta, populara hjarnan. eller den viktiga hjarnan.
vad fan i helvete vill jag ha sagt med det har? ingenting faktiskt. absolut ingenting. men att lova sig sjalv att uppdatera ar ett lofte som ska hallas. i alla fall i borjan. i alla fall till viss man. eller sa skriver jag nar jag har nagonting att skriva. fast det har jag nastan aldrig. speciellt inte nu. nu finns inte tiden. och nar lite tid finns, sa ar det hjarnan som bestammer. och da kanske den bestammer att det inte ska skrivas nagot av varde. som nu. kalkonfotter.