Det är en sån dag då jag vill ringa dig bara för att få höra dig andas Det skulle räcka. Det skulle vara tryggt. Jag skulle i alla fall inte ha något att säga, för jag har blivit alldeles tom. Det finns inget kvar där inne. Det måste fyllas på om jag ska kunna fungera igen.
Ibland försöker jag men jag inser, snabbare och plågsammare för varje gång, att det inte går längre.
Jag måste byta ut mig själv. Födas på nytt. Förändras för att fortsätta finnas.
Jag vet att förändringen kommer, för den kommer alltid. Vare sig man vill eller inte. Jag vet det, så jag accepterar tomheten. Försöker förstå den. Försöker känna efter hur den smakar.
Det smakar surt. Sött. Tomhet. Mörker.
Jag bara gissar. För jag vet inte. För tillfället vet jag ingenting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar