fotformad framstjärt

Vi springer med våra rackets mot den dära väggen vi gillar så mycket, gillar att spela rackets mot. Jag kommer fram först och sen kommer du och du säger att det berodde på att du inte knutit dina skosnören och jag påpekar att du inte har några skor på dig och då slår du mig med ditt racket. Du blir genast ångerfull och det visar du genom att ge mig bollen och låta mig börja.

Efter ett tag har vi roligt igen och vi skrattar åt att bollen studsar mot väggen och när den är på väg mot oss slår vi den tillbaka mot väggen med våra rackets. Det här är de finaste stunderna vi har tillsammans och bollens oförutsägbara bana låter racketarna vara racketar.

Vi vet ju att vi har snidat varandras racketar. Våra rackets är våra vapen. Vi skrattar och har roligt åt att bollen studsar mot väggen och vi svär att vi alltid ska ses vid väggen som vi gillar så mycket.


På Anderssons, vid Brunbågens strand, sa du åt mig som du tyckte; att det var fel på ditt racket; att du hade ett fult racket som inte var vackert.

Du ger mig bollen och låter mig börja, du låter bollen studsa mot väggen och vi skrattar åt den dära väggen vi gillar så mycket. Du slår till bollen med din racket ganska hårt och den åker ner i hålet. ´Vi får köpa en ny boll´ sa du och vi snackade inte mer om det.

Vi springer med rackets och vi gillar den dära väggen och vi tänker inte göra några ursäkter eller så, vi tänker studsa bollen och möta bollen med rackets på olika sätt.

Men så slår du mig med din racket och det gör ganska ont, och du blir genast ångerfull och det visar du genom att ge mig bollen och låta mig börja.