För att vi finns

 Du tror du kastar saft på mig, din jävla idiot.
Men det är inte saft. Det är inte ens vätska.
  Nej, det är istället något mörkt och tråkigt. Något jag skulle ha förlåtit dig för om du hade haft lite karisma.
 Lite själ.
   Men där står du kvar i din självbelåtna missriktning, och andas tungt utan ansträngning.
 Utan tvivel. Utan grund.
 Ibland ser jag dig i det där gamla ljuset. Det som lät dig synas. Lät dig glänsa.
 Ljuset som inte bländade dig som det gör nu. Bländar och bränns. Förvirrar.

 Jag kommer minnas allting.
  Jag önskar dig all lycka.