sjugofyra år av ögonblick

Det händer varje gång jag ser henne. Värmen, någon slags signal skickas genom hela kroppen och den är varm, den känns verklig. Ibland ler hon mot mig, dyker in i mina ögon med hjälp av sina egna och tillsammans stannar vi i ögonblicket så pass länge att vi båda är säkra på att det aldrig försvinner. De tar inte slut, ögonblick, de förökar sig bara. Ibland kan de ändra form, massera känslocentrat med hjälp av minnen. De berättar sagor tagna ur verkligheten, samtidigt direkt anknytna till sitt eget undermedvetna med hjälp av automatisk fantasi. Sagor, som berättar om personlig utveckling och emetionella framsteg. Sagor, som nästan aldrig innehåller ord men som ändå förklarar mer än alla olika bokstavskombinationer i hela världen.
Och sen ler hon igen. Leendet som förklarar att tid är relativt, ögonen som visar mig vad människan är till för.

Vissa nätter delar vi med varandra. Vissa nätter kommer alltid finnas kvar, ekandes i oändlighet.