Vi följer varandras lakan. Tätt intill och nära.
Ner mot bäcken kanske, viskar du och jag fnissar mitt finurliga fniss.
Det var länge sen jag kände mod nog att uttrycka mig i fniss. Känslor uppstår,
varma och mjuka som välling.
Du är byggd i slöjden och jag har fått dig att älska mig. Vi vecklar ut varandra. Varandras vrår.
Det öppnas. Det vresas och det tänjs.
Det töms ut, och det fylls på med nytt.
Vi förlöser fantasifoster tillsammans. För tidigt tillkomna. Tvångsfödda, men fullkomligt fantastiska.
Snälla stoppa mig inte. Låt mig stanna här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar