Det blir till slut så att jag lägger mig ner, trots att jag egentligen är för rastlös, men rastlösheten har slukat för mycket energi nu, gjort mig trött. Så jävla trött. Det finns för många saker att bry sig om, att aktivt bry sig om. Att känna för. Att ta del av.
Jag ligger ner i stel apati och jag söker lugn, jag försöker finna lugnet och jag försöker finna det i mig själv då jag vet att det är där jag har chans att finna det, att det är där mitt lugn borde finnas.
Men för att kunna vara lugn
nöjd
glad
lycklig
tillfreds
så måste jag stänga av.
Stänga av insikt, förståelse, kunskap. om världen. Om samhället.
Om människan.
Men om jag är avstängd, då är jag inte närvarande.
Och om jag inte är närvarande, då kan jag inte känna.
Och kan jag inte känna, så kan jag lika gärna dö.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
<3
Världen är så ful så ful
Och världen är så fin så fin
Kanske om du bara betraktar den?
Betraktar den för vad den är
Vacker, hemsk, insiktsfull, ignorant
Dålig, bra, självisk, medlidande.
Kunskapen om världen, om samhället, om människan.
Du ser det negativa, och fler med dig ser det.
Men att ni ser det negativa är det positiva.
Är vägen i motsatt riktning.
Där det är som mörkast, finns det massa plats för ljus.
Om du åskådar spektaklet, detta virrvarr av mänsklighet.
Och ser de båda sidorna, synonymt.
Ser hur vi skadar vår värld
Ser hur vi ignorerar varning efter varning.
Ser hur vi är besatta av girighet, makt och makt.
men också
Ser hur folk kämpar emot
Ser historiskt att allt som krävs är att folk öppnar ögonen.
Och förändringar sker automatiskt.
Vi öppnar ögonen nu.
Du skulle kunnat leva i ignorans, utan all information du besitter.
Det finns många som lever så.
Du skulle fortfarande känna, och förmodligen må bättre i det lilla.
Ignorans må vara enkelt, men en gång öppnad alltid öppnad.
Jag är närvarande, inte heller avstängd.
Mitt lugn kommer, och mitt lugn går.
Men mitt innersta lugn finner jag i insikten
insikten om alltings passerande
alltings skiftande, transformerande
Från form till oform
från hårt till mjukt, ont till gott, stort till litet.
från era till era
från sekund till sekund
Världen är hemsk, världen är underbar
Vi är skadedjur, vi är vaktmästare
Vi är alla sidor i transformation.
En dag ska vi dö.
En dag kommer livet dö ut
och Jorden kommer slukas av solen
Solen kommer dö
och vintergatan smälta samman med andromeda.
Vad är en mänsklig livstid?
Vi är som trollsländor. Föds och dör
Vid liv blott ett ögonblick
För att sedan transformeras igen.
Som materia är vi jätte små
och jätte stora
Obetydliga för det stora
Och ovärderligt betydliga för oss själva.
Men som helhet är vi större
se ett sekel som en timme i ditt liv
Helheten av vårat medvetande evolutionerar
Vårt kollektiva medlidande blir bara större
Vi kommer dö snart
Men det kollektiva medlidandet växer ständigt.
Den andra sidan som är besatt av girighet och makt
Den blir inte större.
De blir rikare,
de får mer makt
men girighet och makt har inte plats för fler.
Mänskligheten som stort är större
Mänskligheten som helhet är bättre
Vi lever en sekund, vi lever i en evighet
Men mest av allt lever vi Nu.
ibland är jag vuxen,
ibland är jag ett litet litet barn
Men lugnet finner jag i mig själv
jag stänger inte av
Jag tar det heller inte till mig
Allt jag gör är att iaktta
iaktta andra, iaktta mig själv
Och jag ser hur allt är förjävligt
och hur allt är perfekt
Jag älskar för allt som är underbart
Och jag lider för allt som fallit offer
för själviska frestelser och ignorans
Alla erfarenheter är efterföljare till sinnet,
Ledda av sinnet,
Gjorda av sinnet.
Tala eller agera med ett korrupt sinne,
och lidande följer
Likt vagnens hjul följer oxens hovar.
Alla erfarenheter är efterföljare till sinnet,
Ledda av sinnet,
Gjorda av sinnet.
Tala eller agera med ett fridfullt sinne,
Och glädje följer
Likt en skugga som aldrig skiljer sig.
Men nu är det verkligen dags att hålla käften
Nu har det gått för långt
Fullständigt oacceptabelt
Nu går jag och lägger mig.
Men nu vill jag ju att vi ska dunka våra huvuden ihop, hårt eller kanske löst, det spelar ingen roll så länge vi dunkar.
Dunkar våra huvuden ihop.
DUNK DUNK DUNK!
Yes! VI dunkar. VI DUNKAR!!!
Jag vill alltid kommentera det här inlägget varenda gång jag läser det, men vet aldrig med vad. Så nu kommenterar jag i alla fall och skriver att jag inte vet vad jag ska skriva. Som du ser.
Har läst det här inlägget så många gånger nu. Måste ju kommentera nån gång.
Skicka en kommentar