saker som aldrig blev sagda (hela listan)

det ar varmt. jag kan inte tanka nar det ar varmt, och det ar varmt. jag kan inte tanka. aaaaaaaaaaah

att lasta en massa

idag var det dags for det efterlangtade uppehallet fran festandet. det ar svart att inte dricka i bangkok. mycket svart. man tror att det ar det enda som gar att gora efter ett tag. men sa idag akte vi till ett stort stort kopcenter och kopte saker. jag kopte ett par shorts och en ipodladdare. sen akte vi hem igen. "hem". och nu ar det val dags att se en film. dom har ett gigantiskt utbud av nya filmer har. fore sverige ar dom. men det ar ocksa thailandare som oversatter. sag till exempel "blood diamond" for andra gangen igar och upplevde den pa ett helt nytt satt. man tittar pa film i tva dimensioner. i tva av de mer dramatiska scenerna da killen letar efter sin son ager han enligt texten " i'm prostituted" var pa leonardo dicaprio svarar "that makes two of us". sen nar han val hittar sin som som ar totalt hjarntvattad sager han kanslomassigt och ackompadjerad till strakmusik "son... i screw". detta fann jag som sagt extremt roligt men jag framstod nog som ett as som satt och garvade till de sorgliga scenerna. men jag ar ju rik har och da kan man ju bete sig hur som helst. det har livet lart mig. tack livet.
nu orkar jag inte mer. det ar varmt.

Framme

Jag e i thailand. En svensk i thailan. Adde i thailand. precis sa e det. i bangkok dar jag for tillfallet befinenr mig delar man inte det vasterlandska sattet att se pa tid och rum. har kan man gora i stort sett vad man vill i stort sett nar man vill. det passar mig alldeles perfekt. i morse gick vi till exempel och la oss klockan nio pa morgonen. perfekt.

fast nu ar det snart slutsvinat och dags att andas friskt. vi drar om tva dagar soderut och andas friskt. fast forst ska vi ju till full moon party som ar totalt pa alla sett. da blir man full. da blir man jattefull. men sen andas man friskt.

jag har inte mycket mer att saga an att jag ar i thailand. det ar bra. det ar fint. det ar thailand. ak hit. fast ha respekt annars slar jag ihjal dig! eller sa orkar jag inte. det ar varmt har. nu slutar jag. nu ar det nog.

Självklar början

Jag har insett att mitt öde, mitt livs kall, har väldigt mycket att göra med saker som går fel. Jag har accepterat detta och det är ingenting jag tänker speciellt mycket på förutom att när det händer pressa fram ett ynkligt "jaha" som en lam respons på det hela. I många fall ihop med ett obefogat skratt.

Jo, det har som sagt blivit en väntat början på en väntad resa. Jag och Jerre släpade våra äckliga arslen upp till stockholm stad för att kinesa lite hos Coste som ett tafatt försök till att göra starten på äventyret bekvämt och enkelt. Och väl hos Coste var det allt annat än otrevligt. De två spenderade kvällarna genererade i ett antal guldkorn i form av skrift och livsbeakande betraktelser. Faktiskt så bra att vi skrev ner dessa och skapade någon slags delad äganderätt, så att om jag publicerar något av det som skrevs ned eller nämner det vidare är det mitt ansvar, nej, min plikt att informera om Herr Costes medverkan och delaktighet. Men nog om det nu.

Den andra dagen vaknade vi efter vad som kändes som allt för några timamrs sömn och försökte skynda oss in till centrum för att fika med Calle. Efter det tredje missade tåget var det dags för Calles arbetsintervju och vi fick därför vänta ytterligare två timmar (uppskattningsvis). Dagen visade sig til lslut vara väldigt gemytlig och vi avslutade den framför tv, jag och jens försedda med en varsin strategiskt inköpt energidryck. Planen var att hålal oss vakna fram till fyra på morgonen då bussen tog oss till tunnelbanan, som i sin tur tog oss till centralen som ytterligare förde oss till arlanda där vi skulle komma i lagom tid till att lugnt kunan äta lite frukost, checka in och sen fly från skiten. Men nu var det ju jag och jens som reste.

Som planerat tog vi oss till bussen vid fyra, den förde oss som planerat till tunnelbanan, som planerat förde oss till centralen och slutligen till arlanda, som planerat. Men under resans gång, både lite chockade över att ingenting hade gått åt helvete, tog jens upp biljetten och gnydde något om tiden. Där kom den! vi hade ju, som väntat, kollat fel på tiden. Någon gång i början efter att biljetterna var köpta pratade vi om att det komemr bli skönt att resa 20.40 på kvällen pga. lungfaktorn (ickestressfaktorn). Men någon sen timma, eller tidig timma eller en helt vanlig timma upptäckte jens att planet gick 08.40. alltså tjugo i nio på morgonen. skönt att vi såg det, pustade båda. nu var det ju så att jens, på expresståget till arlanda, upptäckte att det inte låg till så, utan att vi var dumam i huvudet helt i vanlig ordning. anledningen låg i det amerikanska sättet att se på tid, eftersom att dom inte kan lära sig nya siffror sätter dom enkelt pm eller am efter klockslaget för att berätta om vilket klockslag på dygnet det rör sig om. vi hade missat det lilla pm:et och grät hela vägen till arlanda. fast vi grät inte som det vanligtvis gråts, vi gråt i form av skratt.

Så, nu är jag mitt uppe i att avverka de 14 timmar dötid grav hjärnskada kan medföra. Efter en tid liggandes på en bänk lyssnades på ipod, lite ätande, lite strosande med vagn (vilket jag helt otippat fann extremt rogivande och faktiskt även lite kul... borde skaffa en väskvagn), läsande i bok sitter jag nu här vid ett internet. Vad de resterande tre timmarna till incheckning och de ytterligare dryga två timamrna till avresa skall fyllas med kan bara framtiden svara på. men antaglien skräpmat, lite mer strosande (hoppas hoppas) och kanske någon form av mänsklig och sund reaktion av bakslaget. fast det sistnämda är nog att hoppas för mycket. jag har ju accepterat nu. accept-era.

Kaffe!

filial där man kan sova

nu har jag äntligen vänt tillbaka dygnet till den samhällsriktiga rytmen. varför det skulle vara bra har jag ingen direkt aning om, inte minst när mina vänner sover och är vakna helt oregelbundet. men jag ska bli vuxen nu. jag ska bli man. hahahahahha

jag börjar nu närma mig packnigsfasen av resan. packningsfasen är i många fall den absolut väsentligaste delen av en vistelse i fjärran, speciellt om man packar som jag gör. jag väntar alltid till sista minuten och glömmer då det viktigaste med exempel som pass och roskildebiljett. men den här gången ska jag göra allt rätt. den här gången ska jag ha perfekt mängd saker, inga onödiga atiraljer och sen bara glida fram som på tukktukk, fast på tukk tukk. i.

utan att ha en endaste aning om vad jag ska göra ikväll kan jag med säkerhet säga att det kommer att bli meningslöst. antagligen slutar det med 3 filmer. kanske lite vin. eller en jävla massa tvspel. och givetvis kommer jag förstöra den dyngsrytm jag nu äntligen lyckats få till. ordna. fixa. skapa. tälja. mobiltelefonoperatör.

inte mycket att tillägga. oftast inte mycket att tillägga. oftast ingenting alls. scratch.

bilder ur en tid som togs för given (alltid)

Jag hittade bilder nu när allt runtomkring har dött. Bilder från förr. bilder från då det fanns hopp som fortfarande var så pass färskt att den inte hade krossats av den krassa verkligheten av hur det egentligen är och fungerar. bilderna gjorde mig glad. det gav mig nytt hopp, på att det alltid borde finnas hopp. det är ju då man lever. då man mår bra. här är ett urval i alla fall. bilder ur en tid som just då inte betydde någonting alls men som formade mig och egentligen betydde så mycket.

fast nu blev det inga!

på jakt efter det liv som flytt

idag har jag ätit soppa. ibland när jag äter soppa, och ibland när jag inte äter soppa, tänker jag att soppa inte är riktig mat utan mat i flytande form med klumpar och annat i. jag är bortskämd. alla jag känner är bortskämda.

nu är klockan sex på morgonen. jag är efterbliven och masserar utan problem. förvaltning av idioti.

att använda reflexer
När man är rädd känner man sig levande. Rädsla skapar ett starkare medvetande om att man är dödlig. sås är inte ett exempel på detta. tjej på tv är fin. jag lyssnar inte ens på vad hon säger. hon pratar säkert bara skit. men fin är hon. fin att titta på. man kan låtsas att man är ihop med henne om man vill. man får låtsas. det är tillåtet. tänk att bara gå fram till en främling med intentionen att vara äcklig, eller i alla fall framstå som äcklig. att det är målet. tänk vad lustigt! hihihih, vilken pärs. det skulle vara kul. jag skulle gå fram till henne.

jag sitter med ivar. vi tittar på nyheterna klockan sex på morgonen. vi träffar varandra ibland och har det roligt. roligt är en definition.